Begäran om att få tillgodoräkna sig ett examensarbete från sjukgymnastutbildningen vid Lunds universitet för examensarbetet inom läkarutbildningen vid samma universitet. Skall 6 kap. 12 § eller 6 kap. 13 § högskoleförordningen tillämpas vid prövning av tillgodoräknande av utbildningar inom ett och samma lärosäte? Allmän redogörelse för bestämmelserna om tillgodoräknande.

Ärendets bakgrund

Läkarstudenten MN ansökte hos Lunds universitet om tillgodoräknande av sitt examensarbete från sjukgymnastutbildningen för examensarbetet inom läkarutbildningen.

Nämnden för läkarutbildning vid universitetet avslog ansökan med motiveringen att arbetet utförts före påbörjad läkarutbildning och att examensarbetet skall utföras integrerat med resten av läkarutbildningen.

Yrkande m.m.

MN överklagade beslutet och yrkade bifall till överklagandet. Han hänvisade till högskoleförordningens regler om tillgodoräknande, att dessa bestämmelser skall tillämpas generöst och att det ankommer på högskolan att visa väsentliga skillnader mellan utbildningarna. MN anförde bland annat följande. Enligt högskoleförordningen skall man ha möjlighet att tillgodoräkna sig samma kurs om man avverkat den på en annan utbildning. I hans fall har han alltså genomgått sjukgymnastutbildningen på Lunds universitet, som för övrigt tillhör medicinska fakulteten. Examensarbetet är alltså utfört på en vårdutbildning inom samma fakultet som läkarutbildningen, med en frågeställning som mycket väl kunde vara relevant även på läkarutbildningen. - Bägge utbildningarna skall utbilda individer inom vården, d.v.s. vårdande yrken som inte väsentligen utbildningsmässigt skiljer sig från varandra. Ett examensarbete inom sjukgymnastik har därmed likartad inriktning, frågeställningar, medicinsk vetenskapligt utvecklingsarbete, litteratur, metodik och angreppspunkt som läkarprogrammets. - Hans examensarbete som nu söker tillgodoräknande för, utfördes under höstterminen på sjukgymnastutbildningen, d.v.s. samma termin som han började på läkarprogrammet i Köpenhamn. Därmed hade han alltså redan påbörjat sina läkarstudier då han utförde examensarbetet. Argumentet att man skall utföra examensarbetet integrerat med resten av utbildningen är mycket märkligt, då en kurskamrat på T7 fått tillgodoräkna sig ett arbete utfört 1994, d.v.s. långt tidigare han påbörjade läkarutbildningen. Hans ansökan bör ändras därför att han har visat kursernas jämförbarhet. Han har således redan tillskansat sig motsvarande kunskaper, förenligt med högskoleförordningen. - MN åberopade till stöd för sin talan bland annat avgöranden från Överklagandenämnden om tillgodoräknande.

Rektor avstyrkte i yttrande bifall till överklagandet och anförde bland annat följande. Inom läkarutbildningen vid Lunds universitet omfattar kurserna Individuella studieperioder och examensarbete (ISEX) sammanlagt 20 poäng, fördelade på termin 4 (5 poäng), termin 5 (5 poäng) och termin 10 (10 poäng). Innehållet i kurserna och poängfördelningen kan variera efter studenternas val (bland annat kurser, egna projekt och examensarbete), men ett examensarbete om 10 poäng skall alltid ingå. - Ledningsgruppen för Individuella studier och examensarbete har yttrat sig över överklagandet. Förutom att hänvisa till kursplan och andra bestämmelser påpekar ledningsgruppen att examensarbetet, som ligger på termin 10, inte får påbörjas förrän efter slutförd termin 8. Anledningen till detta är att studenten skall ha tillgodogjort sig en större del av läkarutbildningen inklusive de två största ämnena medicin och kirurgi för att kunna göra ett välgrundat ämnesval. "Retroaktiva" dispenser, dvs. tillgodoräknande som examensarbete av utbildning som genomgåtts innan ansökan om tillgodoräknande görs, beviljas endast den som avlagt doktors- eller licentiatexamen eller genomgått halvtidskontroll i forskarutbildning.

Rektor anförde vidare. De två avgörandena i Överklagandenämnden för högskolan som MN hänvisar till är knappast relevanta för bedömningen av hans ansökan, då de gäller korta kurser av relativt allmän karaktär, medan examensarbetena har en särställning i de yrkesexamina som är aktuella här. Det är av grundläggande betydelse för examensarbetet inom läkarutbildningen att det bygger på en bred bas av både teoretiska och kliniska kunskaper och färdigheter och genomförs integrerat med andra studier och kliniskt arbete mm i utbildningens slutskede. Hänvisningen till en studiekamrat som skulle ha fått en liknande ansökan om tillgodoräknande bifallen bygger sannolikt på ett missförstånd, då Nämnden för läkarutbildning inte har behandlat någon ansökan från denne. Om MNs examensarbete ändå hade presenterats för den ansvariga läraren inom läkarutbildningen, hade det sannolikt återsänts för komplettering, eftersom det inte uppfyller de krav som ställs i läkarutbildningen. Om än undersökningarna som ingår i arbetet var omfattande, saknas uppgifter om etiskt tillstånd att genomföra studien, populärvetenskaplig sammanfattning på svenska samt abstract på engelska. Diskussionsavsnittet i uppsatsen innehåller till största delen uppgifter från "Metod" och "Material" samt ett flertal resultat. Det saknas vidare en djupgående analys och sammanfattning av de erhållna resultaten.

MN inkom med yttrande.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Av 6 kap. 12 § högskoleförordningen (1993:100, lydelsen 2004:219) framgår följande. Om en student vid en högskola inom landet har gått igenom viss grundläggande högskoleutbildning med godkänt resultat, har studenten rätt att tillgodoräkna sig detta för högskoleutbildning vid en annan högskola. Detta gäller dock inte, om det finns en väsentlig skillnad mellan utbildningarna. Detsamma gäller studenter som har gått igenom en viss utbildning med godkänt resultat 1. vid universitet eller annan läroanstalt för högre utbildning i Danmark, Finland, Island eller Norge eller hos den som är part i Europarådets konvention av den 11 april 1997 om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, eller 2. vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap.

Vidare framgår av 6 kap. 13 § högskoleförordningen att en student har rätt att tillgodoräkna sig annan utbildning än den som avses i 12 §, om de kunskaper och färdigheter som studenten åberopar är av en sådan beskaffenhet och har en sådan omfattning att de i huvudsak svarar mot den utbildning för vilken de är avsedda att tillgodoräknas. Student får även tillgodoräknas motsvarande kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet.

Förevarande ärende gäller tillgodoräknande av utbildning inom ett och samma lärosäte, i detta fall Lunds universitet. Fråga har uppkommit om en prövning i denna situation skall ske enligt 6 kap. 12 § eller 6 kap. 13 § högskoleförordningen. Överklagandenämnden gör härvid följande överväganden.

Några särskilda bestämmelser som reglerar fall av tillgodoräknande inom ett lärosäte finns inte i högskoleförordningen. Möjligheten att tillgodoräkna utbildning inom ett lärosäte har inte heller kommenterats i förarbetena till gällande bestämmelser. De förarbetsuttalanden om generös tillämpning av reglerna som MN hänvisar till syftar närmast på studenters möjlighet att flytta mellan lärosäten inom och utanför Sverige (prop. 1992/93:1 s. 36 och 1992/93:UbU3 s. 28). I praxis har emellertid studenterna tillerkänts dels en möjlighet att under vissa omständigheter få tillgodoräkna sig ett fullgjort utbildningsmoment för ett annat utbildningsmoment inom samma lärosäte dels en möjlighet att överklaga en högskolas avslagsbeslut i en sådan fråga till Överklagandenämnden.

Bestämmelsen i 6 kap. 12 § högskoleförordningen får anses förmånligare för studenten än 13 §. Till bestämmelsen finns också en särskild bevisbörderegel knuten, som innebär att det är lärosätet som skall visa att det föreligger en väsentlig skillnad mellan utbildningarna (jfr prop. 2001/02:15, s. 180). Ursprungligen hade emellertid 12 § en annan lydelse. Dåvarande 7 kap. 12 § högskoleförordningen angav följande (i lydelsen 1993:100):

"Om en student vid en högskola inom landet har gått igenom viss grundläggande högskoleutbildning med godkänt resultat, har studenten rätt att tillgodoräkna sig detta för motsvarande utbildning vid någon annan högskola. Detsamma gäller studenter, som vid universitet eller motsvarande läroanstalt i Danmark, Finland, Island eller Norge har gått igenom viss utbildning med godkänt resultat."

Den tidigare lydelsen av 12 § överensstämde således i väsentliga delar med gällande bestämmelse i 13 §, och synes därmed ha anknutit till en allmän princip om att en student har rätt att tillgodoräkna sig en utbildning för en annan utbildning om de i huvudsak kan anses svara mot varandra. Regler med liknande innebörd förekom för övrigt även i den tidigare högskoleförordningen (1977:263).

Genom en ändring i 1993 års högskoleförordningen (SFS 2001:738) fick 12 § i huvudsak sin nuvarande lydelse. Ändringen, som trädde i kraft den 1 november 2001, hade sin bakgrund i Sveriges ratificering av Europarådets konvention av den 11 april 1997 om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, den s.k. Lissabonkonventionen. Genom ändringen kom lydelsen att knyta an till konventionens bestämmelser. Avsikten torde också ha varit att ytterligare underlätta rörligheten för studenter mellan lärosätena (jfr prop. 2001/02:15, sid 178-182). Genom ett senare tillägg kom 12 § även att uttryckligen omfatta Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (SFS 2004:219).

Överklagandenämnden konstaterar att frågor om tillgodoräknande av utbildning inom ett lärosäte inte faller under ordalydelsen av bestämmelsen i 6 kap. 12 § högskoleförordningen. Något stöd för uppfattningen att den nya regeln i 12 § även skulle tillämpas vid tillgodoräknande inom ett lärosäte kan inte heller utläsas ur förarbetena. Som framgår av redovisningen ovan får syftet med ändringarna av 12 § anses ha varit att säkerställa att Sveriges åtaganden enligt Lissabonkonventionen fullgörs och att ytterligare underlätta rörligheten för studenter mellan läroanstalter. Syftet med bestämmelsen i 12 § kan däremot inte anses vara att närmare reglera frågan om tillgodoräknande inom ett lärosäte.

Vid angivna förhållande och i avsaknad av andra föreskrifter får frågor om tillgodoräknande av utbildningar inom ett lärosäte prövas med ledning av den mer allmänna princip som återfinns i 6 kap. 13 § högskoleförordningen. Fall kan emellertid tänkas när det vore i bättre överensstämmelse med bestämmelsernas syfte att 6 kap. 12 § tillämpades även vid frågor om tillgodoräknande inom ett lärosäte. Exempelvis bör högskoleutbildningarnas organisatoriska anknytning på en viss studieort inte förhindra att bestämmelsernas allmänna syfte uppnås. Om det framkommer särskilda omständigheter i ett ärende bör därför en generösare prövning kunna ske enligt grunderna för 6 kap. 12 § högskoleförordningen även när ärendet formellt gäller tillgodoräknande inom ett lärosäte. Det får bedömas från fall till fall om det föreligger sådana särskilda omständigheter i ett ärende.

Mot denna bakgrund gör Överklagandenämnden följande bedömning.I förevarande ärende föreligger inte någon sådan särskild omständighet som föranleder Överklagandenämnden att tillämpa grunderna för bestämmelsen i 6 kap. 12 § högskoleförordningen. Därmed tillämpar inte heller nämnden den särskilda bevisbörderegeln för 12 §. I stället skall 13 § tillämpas och frågan om tillgodoräknande får härvid avgöras genom en allmän bedömning av vad som framkommit genom utredningen.

MN har åberopat ett examensarbete som han fullgjort inom sjukgymnastutbildningen för att inte behöva göra föreskrivet examensarbete inom läkarutbildningen. Av betydelse i detta sammanhang är att sjukgymnastutbildningen och läkarutbildningen är två olika yrkesutbildningar med skilda utbildningsmål, innehåll och omfattning, något som redan framgår av examensordningen och utbildningsplanerna. Även om det i viss utsträckning kan finnas likheter i kursplanernas ordalydelse så innebär ett examensarbete inom sjukgymnastutbildningen respektive ett examensarbete inom läkarutbildningen i grunden tillämpning av kunskaper inhämtade inom ramen för två skilda yrkesutbildningar. Denna bedömning förändras inte av att såväl sjukgymnastutbildningen som läkarutbildningen är knutna till samma fakultet och att samma lärare kan undervisa på vissa moment inom båda utbildningarna. Överklagandenämnden instämmer vidare i rektors uppfattning att examensarbetena har en särställning inom de utbildningar som leder till yrkesexamina jämfört med andra utbildningsmoment.

Med beaktande av det anförda och då det i övrigt inte framkommit skäl att frångå universitetets ställningstagande finner Överklagandenämnden att det åberopade examensarbetet från sjukgymnastutbildningen inte är av sådan beskaffenhet att det i huvudsak kan anses svara mot ett examensarbete inom läkarutbildningen. På anförda grunder skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.