Beslut 2021-04-16 (reg.nr 243-3003-20)

Fråga om det finns rättsligt stöd för att neka en student examensbevis på den grunden att studenten antagits till ett utbildningsprogram (juristprogrammet) med ett falskt högskoleprovsresultat. Nämnden bedömde att det inte finns något sådant rättsligt stöd. I stället var den avgörande omständigheten om studenten hade fått godkänt resultat på samtliga kurser som krävs för en juristexamen vid det aktuella lärosätet. Överklagandenämnden överlämnade en kopia av beslutet till regeringen.

Bakgrund

AA ansökte vid Stockholms universitet om examensbevis för juristexamen, 270 högskolepoäng. Stockholms universitet avslog ansökan och anförde bl.a. följande.

Av 6 kap. 9 § högskoleförordningen (1993:100) framgår att en student som uppfyller fordringarna för en examen på begäran ska få examensbevis av högskolan. Vidare framgår det av högskoleförordningen, bilaga 2 examensordning, under juristexamen bl.a. omfattning, mål, kunskaper och förmågor. Det framgår även följande under rubriken övrigt. ”För juristexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.”

I Stockholms universitets lokala examensordning (dnr SU FV 3.2.7-3897-20, 2.1), under rubriken allmänna examenskrav, anges följande. ”För att en kurs ska kunna ingå i en yrkesexamen ska den ingå i studentens programstudier, alternativt tillgodoräknas inom programmet. Detta dokumenteras i Ladok.”

En juristexamen är en yrkesexamen. En förutsättning för att erhålla en yrkesexamen är att AA uppfyller ovan nämnda examenskrav i högskoleförordningen och i Stockholms universitets lokala examensordning. Enligt Stockholms universitets lokala examensordning krävs för yrkesexamen att kurserna ingår i hans programstudier. De kurser och studier som AA har bedrivit vid Stockholms universitet och som han har ansökt om ska ingå i ansökan om juristexamen är inte programstudier. Därmed uppfylls inte de ovan givna examenskraven. AA:s ansökan om examen kan därför inte beviljas.

Yrkande m.m.

AA överklagar beslutet, genom sitt ombud, och anför bl.a. följande.

Han antogs sommaren 2015 till juristprogrammet vid Stockholms universitet med meriter från högskoleprovet. I december 2017 anklagades han för att ha fuskat på högskoleprovet, varpå Universitets- och högskolerådet (UHR) beslutade att återkalla hans resultat efter en sannolikhetsbedömning. Stockholms universitet beslutade sedan i februari 2018, baserat på UHR:s återkallelsebeslut, att han inte längre kunde anses vara antagen till juristprogrammet.

Trots att han inte längre var antagen till juristprogrammet antogs han till resterande kurser på programmet, inklusive kursen Examensarbete inom juristprogrammet. Detta skedde, enligt förklaring i mejl från handläggare på universitetet, till följd av ett misstag inom administrationen. Han har således idag fullgjort hela juristprogrammet, dvs. samtliga till programmet hörande kurser, med godkänt resultat. Innan han hunnit ansöka om juristexamen vann Stockholms universitets beslut om återkallelse av antagning till juristprogrammet laga kraft. Då handläggaren på Stockholms universitet var av uppfattningen att den enskilde måste vara antagen till ett visst program för att erhålla examen, avslogs hans ansökan om examen. Han är idag antagen och läser kurser på Stockholms universitet för att ytterligare bredda sin kompetens. Han är således student och antagen vid universitetet varför det inte föreligger något hinder för honom att ansöka om en examen.

Han redogör för vissa delar av regleringen i högskoleförordningen, examensordningen i bilaga 2 till högskoleförordningen, utbildningsplanen för juristprogrammet vid Stockholms universitet samt Stockholms universitets lokala examensordning. Med hänvisning till att han erhållit godkänt på samtliga kurser inom juristprogrammet torde det kunna fastslås att han uppfyllt de föreskrifter om examination som meddelats i kursplanerna. Han bifogar även ett rättsutlåtande från jur. dr och docenten Lars Bejstam i förvaltningsrätt. I rättsutlåtande skriver Lars Bejstam bl.a. följande. ”Under förutsättning att AA med godkänt betyg har läst kurser om minst 270 högskolepoäng och dessa kurser uppfyller kraven för en juristexamen, har han också rätt att få en sådan examen.”

Vid de tillfällen då han antogs till kurserna på Stockholms universitet var han antagen till juristprogrammet. Därmed utgör kurserna och studierna programstudier. Kurskoderna för de kurser som han läst tillhör kurser som endast kan läsas som en del av juristprogrammet. Det är alltså inte möjligt att söka de kurser som han läst som fristående kurser. Avgörande, enligt Stockholms universitets lokala examensordning, är att kursen ingår i studentens programstudier. Som redan konstaterats har kurserna ingått i hans programstudier. Observeras bör att varken högskoleförordningen med tillhörande examensordning eller den lokala examensordningen uppställer krav på att studenten är antagen till ett visst program för att erhålla examen. Det faktum att han, vid tillfället för ansökan om examen, inte varit antagen till juristprogrammet saknar således juridisk relevans. Han är student vid Stockholms universitet och har med godkänt betyg genomgått de kurser som krävs för en juristexamen. På denna grund ska han erhålla juristexamen och hans talan bifallas.

Finner Överklagandenämnden att de kurser han läst inte ingår i programstudierna på juristprogrammet bör nämnden ändå bifalla hans talan med motiveringen att Stockholms universitets uppställda krav om att kurserna ska vara lästa inom ett program går utöver myndighetens behörighet. Av högskoleförordningens examensordning framgår de fordringar som uppställts för att erhålla juristexamen. Den möjlighet som regeringen erbjudit högskolorna att ställa ytterligare krav på studenten, begränsas av förordningens ramverk. Detta tydliggörs genom ordval som ”preciserade krav” och det faktum att högskolan tillåts bestämma ”inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning”. Motsatsvis torde det kunna utläsas att helt nya krav, dvs. krav som inte utgör preciseringar, eller krav som går utanför förordningens examensbeskrivning strider mot förordningen. Ett krav på att kurserna ska vara lästa inom ett program saknar således laglig grund. Det nyss sagda innebär därmed att Stockholms universitets lokala examensordning ska lämnas utan hänsyn. Det kan vidare ifrågasättas huruvida Stockholms universitets lokala examensordning tar sikte på en situation likt hans. Stockholms universitet har valt att skriva att ”en kurs” kan ingå i en yrkesexamen om den ingått i studentens programstudier. Han har läst samtliga, till juristprogrammet och juristexamen tillhörande kurser, inte en enskild kurs, och det är således tveksamt huruvida han överhuvudtaget omfattas av skrivelsen i den lokala examensordningen.

Hans yrkande, och den därtill hörande argumentationen, finner ytterligare stöd i betänkandet SOU 2019:50 Fusk vid antagning till högskoleutbildning – vad händer sen? Regeringens utredare fann det nödvändigt att besvara frågan om ett bevisat fusk på högskoleprovet skulle komma att innebära ett stopp för möjligheten att få examensbevis. Svaret är att det utifrån nuvarande reglering saknas sådan möjlighet (s. 131 ff.). I betänkandet anges bl.a. följande. ”Flera av de skäl som talar mot återkallande av betygsbeslut gäller även möjligheten att inte utfärda examensbevis. På samma sätt som när det gäller betygsfrågan har studenten genomfört de kurser som ingår i examen och klarat det som krävts för godkänt betyg. Något direkt orsakssamband mellan fusket vid antagningen och ansökan om examensbevis finns inte. Det finns enligt nuvarande reglering ingen grund för att i sådana fall neka studenten ett examensbevis. Det kan även ifrågasättas om det är en proportionerlig åtgärd. Studenten kan ha genomfört utbildningen utan anmärkning och förvärvat sina kunskaper och färdigheter på ett ärligt sätt.” ”Det finns inte förutsättningar att nu föreslå en möjlighet för lärosätena att neka en student ett examensbevis i de fall beslutet om antagning avseende det utbildningsprogram som examensbeviset avser återkallats eller ärende om återkallande pågår.”

Uppfattningen att det föreligger behov av fortsatt utredning kring möjligheterna att neka ett examensbevis, då en sådan möjlighet idag saknas, delas av tre tunga remissinstanser; Kammarrätten i Jönköping, Universitetskanslersämbetet och inte minst Stockholms universitet. Stockholms universitet har således trots en medvetenhet om avsaknaden av laglig grund, valt att neka honom ett examensbevis.

Som argument till varför en möjlighet att neka examen ska införas i högskoleförordningen anför Stockholms universitet i sitt remissyttrande följande, vilket sannolikt tar sikte på hans situation. ”Utan möjlighet att hålla på ett beslut om examensbevis kommer det vara möjligt för den som har fuskat sig in att fördröja processen om återkallande av antagning så pass länge att hen hinner få ut en examen. Universitetet har redan erfarit detta, där studenten på olika sätt har dragit ut på processen om återkallande av antagning samtidigt som hen har läst kurserna i snabbare takt än normalt och på så vis hunnit få ut sin examen innan beslutet om återkallande av antagning hunnit vinna laga kraft. Vi anser att bestämmelse likt den som finns uppskissad i utredningen är bra och välkomnar vidare utredning av den här frågan.”

Stockholms universitet vidhåller sitt ställningstagande och anför i huvudsak följande.

Den 20 februari 2018 beslutade Stockholms universitet att återkalla beslutet att anta AA till juristprogrammet höstterminen 2015. Den 24 maj 2019 vann beslutet laga kraft. Med anledning av ett tekniskt/administrativt misstag antogs han efter detta till kursen Examensarbete. Den 16 november 2020 ansökte AA om juristexamen. Ansökan avslogs den 18 december 2020 då de kurser som AA ansökt om skulle ingå i hans juristexamen inte ingår i hans programstudier.

Registrering av betyg och antagningar sker med stöd av förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor. Det åligger Stockholms universitet att dokumentera studenters antagningar enligt ovan nämnda förordning. När en student som studerar på ett program får sitt antagningsbesked återkallat tas därför antagningen till programmet bort i Ladok. Efter att antagningen tagits bort i Ladok dokumenteras studentens betyg som tidigare erhållits inom ramen för programstudier som fristående kurser. Stockholms universitet önskar särskilt framhålla att AA:s betyg inte har återkallats på något sätt utan att de finns registrerade i Ladok. Det finns ingen legaldefinition av programstudier men det är ett vedertaget begrepp inom högskolesektorn för studier som bedrivs av en student inom ramen för ett program. Efter att en students antagningsbesked återkallats utgör de aktuella kurserna inte längre programstudier. Stockholms universitet anser inte att det föreligger något hinder för detta förfarande enligt förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor eller något annat regelverk. Att kurserna inte går att söka som fristående kurser ändrar inte denna bedömning.

Enligt 6 kap. 13 § högskoleförordningen bedrivs utbildning i form av kurser som får sammanföras till ett utbildningsprogram. Enligt Stockholms universitets lokala examensordning ska en kurs ingå i studentens programstudier för att den ska kunna ingå i en yrkesexamen, vilket inte är fallet i det aktuella ärendet. Stockholms universitet anser att detta krav utgör ett sådant preciserat krav som universitetet har rätt att ställa enligt högskoleförordningens bilaga 2.

I SOU 2019:50 resonerar utredaren översiktligt kring vilket utrymme lärosätena har att neka en student ett examensbevis i de fall ett antagningsbesked har återkallats. Dock går inte utredningen in på vilka preciserade krav som universiteten kan ställa i deras lokala examensordningar. Stockholms universitet anser att överklagandet bör bedömas i ljuset av rådande rättsutveckling där utredningen pekar mot att universiteten bör kunna avslå en begäran om examensbevis om beslutet om antagning till det utbildningsprogram som examen avser återkallats.

Sammanfattningsvis anser Stockholms universitet att de preciserade krav som framgår av den lokala examensordningen utgör ett sådant preciserat krav som universitetet får ställa enligt högskoleförordningens bilaga 2 och att de aktuella kurserna inte utgör programstudier. Därför bör överklagandet avslås.

AA har, genom sitt ombud, inkommit med ett yttrande och uppger bl.a. följande.

I ärendet är ostridigt att han uppfyller examensordningens krav på poäng och fördjupning för att få begärd examen. Ostridigt är även att han är student Stockholms universitet.

Det måste framhållas med tydlighet att han läst samtliga kurser inom juristprogrammet. Stockholms universitet anför som svar till detta att han endast antagits till kursen Examensarbete på juristprogrammet till följd ”av ett tekniskt/-administrativt misstag” och antyder därigenom att han egentligen inte skulle fått läsa kursen som en del av juristprogrammet. Genom sitt svar bekräftar dock Stockholms universitet att han faktiskt, om än av misstag, antagits till samtliga kurser inom juristprogrammet. Han har sedan fullgjort samtliga kurser på juristprogrammet med godkänt resultat.

I den händelse Överklagandenämnden finner att han inte har fullgjort sina studier som en del av juristprogrammet så kvarstår faktum att Stockholms universitet agerat utanför lagens råmärken vid uppställandet av det nämnda kravet. Till stöd för detta påstående läggs, utöver det som tidigare anförts, Överklagandenämndens beslut den 15 oktober 2004 (reg.nr 43-307-04). Kungl. Tekniska högskolan (KTH) krävde då med stöd av en lokalt beslutad regel att minst 40 poäng av de kurser som ingick i examen skulle vara examinerade av KTH för att examensbevis skulle utfärdas. Överklagandenämnden fastslog att en sådan lokal regel inte ryms inom högskolelagen, högskoleförordningen eller dess förarbeten. I beslutet skriver Överklagandenämnden bl.a. följande. ”Med beaktande av det anförda finner Överklagandenämnden att KTH:s lokala regel får anses gå utöver vad som kan föreskrivas med stöd av examensordningens bemyndigande. Något annat bemyndigande som skulle ge KTH rätt att utfärda denna föreskrift föreligger inte. KTH:s regel kan därför inte betraktas som en sådan bindande föreskrift som medför att Överklagandenämnden skall avslå DE:s yrkande om examensbevis.”

Stockholms universitets tillämpning strider således mot nämndens tidigare avgörande. Universitet kvarstår, det nyss sagda till trots, vid sin uppfattning att antagningen till juristprogrammet utgör en godtagbar förutsättning för att erhålla en juristexamen. Till stöd för detta hänvisar Stockholms universitet till ”rådande rättsutveckling”; någonting högst subjektivt som universitetet, efter eget tycke och smak tolkat fram utifrån SOU 2019:50, och som universitet anser ger stöd för att förvägra AA sin examen. Det bör tydliggöras att den tolkning av ”rådande rättsutveckling” som Stockholms universitet påstår kan utläsas i SOU 2019:50 inte alls framgår därav. Tvärt emot vad Stockholms universitet påstår, så redogör utredaren för omständigheter som talar såväl för som mot att en högskola eller ett universitet nekar studenten en examen. Slutsatsen från utredarens sida är att rättsläget är oklart och måste utredas vidare.

Han hänvisar även till Överklagandenämndens tidigare avgöranden; beslut den 31 augusti 2018 (reg.nr 243-433-18) och beslut den 18 januari 2019 (reg.nr 241 1312-18). I det sistnämnda beslutet står följande att läsa. ”Något utrymme för att avslå en ansökan om tillgodoräknande med hänvisning till generella ställningstaganden av lärosätet eller lokala regler finns inte i lagstiftningen. Inte heller framgår i bestämmelserna att studenten bara får tillgodoräkna sig utbildning inom ett program som studenten är antagen till.”

Stockholms universitet har beretts tillfälle att yttra sig över AA:s yttrande, men har uppgett att universitetet inte har något ytterligare att tillägga.

Skäl

Enligt 6 kap. 9 § högskoleförordningen (1993:100) ska den student som uppfyller fordringarna för examen på begäran få examensbevis.

Enligt 6 kap. 13 § högskoleförordningen ska all utbildning på grundnivå och avancerad nivå bedrivas i form av kurser. Kurser får sammanföras till utbildningsprogram. I 6 kap. 16 § högskoleförordning anges att för utbildningsprogram ska det finnas en utbildningsplan. Av 6 kap. 17 § högskoleförordningen framgår att i utbildningsplanen ska följande anges: de kurser som programmet omfattar, kraven på särskild behörighet och de övriga föreskrifter som behövs.

I examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen, anges bl.a. följande. Juristexamen uppnås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 270 högskolepoäng. För juristexamen ska studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att arbeta inom yrken för vilka juristexamen är ett behörighetskrav samt inom annan yrkesverksamhet inom det juridiska området som förutsätter sådan kunskap och förmåga. För juristexamen ska studenten inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete) om minst 30 högskolepoäng. För juristexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

I Stockholms universitets lokala examensordning (dnr SU FV-3.2.7-3897-20), avsnitt 2.1 gemensamma bestämmelser för examina på grundnivå och avancerad nivå, allmänna examenskrav, anges bl.a. följande. Kurser som ska ingå i en examen ska vara helt avslutade med godkänt resultat. För att en kurs ska kunna ingå i en yrkesexamen ska den ingå i studentens programstudier, alternativt tillgodoräknas inom programmet.

I Stockholms universitets utbildningsplan för JJUPG juristprogrammet, 270 högskolepoäng, anges bl.a. vilka kurser som programmet omfattar, och att utbildningen leder till juristexamen som är en yrkesexamen på avancerad nivå.

Av 12 kap. 10 § regeringsformen framgår att om ett offentligt organ finner att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas.

Överklagandenämnden för högskolan gör följande bedömning.

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att det är ostridigt i ärendet att AA har varit antagen till juristprogrammet vid Stockholms universitet. Det är även ostridigt att han antagits till och fått godkänt resultat på samtliga kurser om 270 högskolepoäng som enligt utbildningsplanen ingår i juristprogrammet vid Stockholms universitet. Det är vidare ostridigt att han inte längre var antagen till juristprogrammet vid Stockholms universitet när han ansökte om examensbevis för juristexamen, men att han vid denna tidpunkt var registrerad på andra kurser vid Stockholms universitet och därför var student vid universitet.

Stockholms universitet har avslagit AA:s ansökan om examensbevis för juristexamen med hänvisning till att det i universitetets lokala examensordning anges att för att en kurs ska kunna ingå i en yrkesexamen ska den ingå i studentens programstudier. Stockholms universitet menar att de kurser AA ansökt om ska ingå i hans juristexamen inte är programstudier, varför han inte uppfyller examenskraven i universitetets lokala examensordning.

Överklagandenämnden uppfattar det som att Stockholms universitet gör gällande att universitetets lokala examensordning innebär att AA måste vara antagen till juristprogrammet vid den tidpunkt han ansöker om examensbevis för juristexamen, för att de kurser han ansöker om ska ingå i hans juristexamen ska anses vara programstudier. Frågan som nämnden har att ta ställning till i detta ärende är alltså om Stockholms universitet har rätt att kräva att en student måste var antagen till ett visst utbildningsprogram, för att de kurser studenten ansöker om ska ingå i dennes examen ska anses vara programstudier.

Överklagandenämnden konstaterar att högskoleförordningen inte ställer upp något krav på att en student måste vara antagen till ett visst utbildningsprogram för att kunna ansöka om en viss examen. En högskola kan dock ha rätt att meddela föreskrifter inom ett visst område om högskolan har fått ett bemyndigande från regeringen (se 8 kap. regeringsformen). Med stöd av examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen, har högskolor fått ett sådant bemyndigande vad gäller juristexamen, genom att det anges att för denna examen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Enligt nämnden får en högskola därvid som preciserade krav föreskriva om t.ex. vilka kurser som inom ramen för kraven i examensbeskrivningen ska ingå i en juristexamen vid den aktuella högskolan. Att föreskriva om att en student måste vara antagen till juristprogrammet för att kunna ansöka om juristexamen anser nämnden dock går utöver ramen för vilka krav som kan ställas upp med stöd av bemyndigandet i examensbeskrivningen för juristexamen. Nämnden konstaterar även att det inte föreligger något annat bemyndigande som skulle ge en högskola rätt att föreskriva om att en student måste vara antagen till juristprogrammet för att kunna ansöka om juristexamen.

Med hänvisning till ovanstående och till 12 kap. 10 § regeringsformen ska den av Stockholms universitet åberopade föreskriften i universitetets lokala examensordning inte tillämpas i detta ärende på det sätt som Stockholms universitet gör gällande.

Sammanfattningsvis konstaterar Överklagandenämnden att AA har fått godkänt resultat på samtliga kurser som ingår i utbildningsplanen för juristprogrammet vid Stockholms universitet. Nämnden konstaterar även att han vid tidpunkten för när han ansökte om en juristexamen var student vid Stockholms universitet. Nämnden konstaterar vidare att det inte finns något författningsstöd för att neka honom en juristexamen på grund av att han inte längre var antagen till juristprogrammet vid Stockholms universitet när han ansökte om examensbeviset. Inte heller finns det rättsligt stöd för att neka honom examensbeviset på den grunden att han antagits till juristprogrammet med ett falskt högskoleprovsresultat. Enligt nämnden är istället den avgörande omständigheten om AA har fått godkänt resultat på samtliga kurser som enligt utbildningsplanen ingår i juristexamen vid Stockholms universitet, och om han i övrigt uppfyller fordringarna för juristexamen. Att de aktuella kurserna endast ges inom ramen för juristprogrammet vid Stockholms universitet förändrar inte nämndens bedömning.

Överklagandenämnden gör därmed bedömningen att de i ärendet aktuella kurserna som AA har antagits till och fått godkänt resultat på, kan ligga till grund för juristexamen vid Stockholms universitet. Eftersom Stockholms universitet i övrigt inte gjort gällande att AA inte uppfyller fordringarna för juristexamen, ska överklagandet bifallas och AA få juristexamen.

Mot bakgrund av att Överklagandenämnden bedömer att det inte finns något rättsligt stöd för att neka en student examensbevis på den grunden att studenten antagits till ett utbildningsprogram med ett falskt högskoleprovsresultat, och att frågan är aktuell inom regeringskansliet finner nämnden anledning att överlämna en kopia av detta beslut till regeringen (Utbildningsdepartementet).

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan bifaller överklagandet och förklarar att AA ska få juristexamen.