Beslut 2020-10-16 (reg.nr 243-1111-20)

Beslut om antagning till kompletterande pedagogisk utbildning, och den bedömning av behörigheten som gjorts i samband med antagningen, ger inte rätt att därefter få ett visst examensbevis för ämneslärarexamen om studenten inte uppfyller kraven för den sökta examen. Beslut om antagning och beslut om examensbevis är två självständiga beslut.

Bakgrund

NN ansökte vid Högskolan Dalarna om examensbevis för ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan med de två undervisningsämnena juridik och spanska.

Högskola Dalarna avslog ansökan, och utfärdade istället examensbevis för ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9 med undervisningsämnet spanska.

Yrkande m.m.

NN överklagar avslagsbeslutet och anför bl.a. följande.

Han fick ett antagningsbesked för att läsa kompletterande pedagogisk utbildning med inriktning gymnasieskolan på Högskolan Dalarna. Han påbörjade utbildningen vårterminen 2018. Efter genomgånget utbildningsprogram med godkänt resultat i alla ämnen ansökte han om ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan.

Högskolan Dalarna utfärdade ett examensbevis i ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7-9, trots att detta inte var den utbildning som han hade blivit antagen till.

Under tiden som han utbildade sig anställdes han som gymnasielärare på en kommunal gymnasieskola. Han har undervisat gymnasieelever i spanska och juridik sedan höstterminen 2019. Han skulle erbjudas en tillsvidareanställning efter att ha tagit examen eftersom detta är ett krav för fortsatt anställning.

Han har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att erhålla ämneslärarexamen med inriktning gymnasieskolan. Utöver det har han även skaffat sig värdefull praktisk erfarenhet av lärararbetet inför den fortsatta yrkeskarriären, genom sin anställning på gymnasieskolan. Han har formell och reell kompetens för att erhålla ämneslärarexamen med inriktning gymnasieskola och utföra arbetsuppgifter som gymnasielärare.

Med anledning av vad som ovan anförts hemställes att han ska erhålla ämneslärarexamen med inriktning gymnasieskolan.

Högskolan Dalarna vidhåller sitt ställningstagande och anför i huvudsak följande.

NN ansökte vid Högskolan Dalarna om en ämneslärarexamen med inriktning mot gymnasiet. Han har bedrivit studier på programmet för kompletterande pedagogisk utbildning, inriktning gymnasieskolan, vid Högskolan Dalarna.

NN antogs till programmet i första ämnet juridik och andra ämnet spanska. En examen mot gymnasiet, på avancerad nivå, skulle i detta fall innebära totalt 300 högskolepoäng, varav 90 högskolepoäng i utbildningsvetenskaplig kärna, 120 högskolepoäng i juridik och 90 högskolepoäng i spanska.

I ett examensbevis ska anges vilka kurser som ingår i examen. Ingenstans finns dokumenterat vilka kurser från NNs tidigare examen som skulle ingå i ämneslärarexamen. Utredningen av ärendet ledde till ett ifrågasättande av själva beslutet om antagning, vilket högskolan anser var felaktigt. Antagningen till ämnet juridik grundades helt och hållet på NNs examen från Peru, en examen som av Högskoleverket bedömts motsvara en svensk juristexamen. Innehållsmässigt motsvarar den dock inte en svensk juristexamen.

Högskolan Dalarna saknar examensrätt i juridik/rättsvetenskap. Göteborgs universitet, som är det enda lärosätet med uttalad utgång mot undervisningsämnet juridik, ställer krav på 120 högskolepoäng inom juridik/rättsvetenskap eller svensk juristexamen. Studierna ska innehålla kurser i svensk civilrätt, svensk offentlig rätt samt Europarätt med EU-rätt för behörighet. Högskolan har även inhämtat synpunkter från Uppsala universitet och Umeå universitet. Båda lärosätena hävdar att ämneskunskaperna måste motsvara undervisningsämnet juridik, vilket skulle innebära att man måste ha kännedom om svensk rätt och EU-rätt.

En prövning av NNs ärende, utan juridik, visade att det var möjligt att utfärda en ämneslärarexamen i spanska på grundnivå. En ämneslärarexamen i spanska mot årskurs 7-9 utfärdades därför. Det hade naturligtvis varit mer korrekt att fatta ett beslut om avslag på ansökan om examen, istället för att göra en prövning mot en examen som NNs inte ansökt om.

Högskolan Dalarna anser att det begicks ett fel vid antagningen till utbildningen och att ett utfärdande av ämneslärarexamen i juridik mot gymnasiet vore att begå ytterligare ett fel.

NN har inkommit med ett yttrande och anför bl.a. följande.

Högskoleverket har i ett utlåtande bedömt att hans utbildning motsvarar till nivå och omfattning en svensk juristexamen. Högskolan Dalarnas utbildningsledare har svarat honom att han kunde ansöka till inriktning gymnasieskolan (juridik och spanska). Med stöd av utlåtandet från Högskoleverket, förslag från Högskolan Dalarna och med den akademiska bakgrunden som han har, bestämde han sig för att byta till kompletterande pedagogisk utbildning (KPU).

Han fick ett antagningsbesked för att läsa KPU med inriktning gymnasieskolan på Högskolan Dalarna. I samband med KPU-ansökan bifogade han en särskild bilaga där det angavs vilken inriktning han sökte till och vilka ämnen som låg till grund för ansökan. Det framgår med all tydlighet att han valde inriktning gymnasieskola med juridik som första undervisningsämne och spanska som andra undervisningsämne. Således hade han inte skäl att tvivla på antagningsbeskedets riktighet.

Det är mycket märkligt att Högskolan Dalarna, efter att han har genomfört utbildningen, ifrågasätter själva beslutet till antagningen. Det vill säga tre terminen efter att han har lagt ner tid, kraft och ekonomisk finansiering för att få ett examensbevis i den utbildning som han blivit antagen till.

Av 1 kap. 4 § högskoleförordningen (1993:100) framgår att med student avses den som är antagen till och bedriver högskoleutbildning. Av prop. 1985/86:80, s. 39, framgår att ett gynnande beslut i regel inte kan återkallas samt att ett beslut som på grund av någon annan anledning är uppenbart oriktigt, ska ändras av den myndighet som har meddelat beslutet om det kan ske snabbt enkelt och utan nackdel för någon enskild part.

Högskolan Dalarna uppger att det begicks ett fel vid antagningen till utbildningen. Högskolan vägrar nu att utfärda ämneslärarexamen i juridik mot gymnasiet i ett försök att läka och rätta till ett fel som skulle ha begåtts vid antagningen. Vägran att utfärda ämneslärarexamen med inriktning gymnasieskolan har uppenbarligen varit till nackdel för honom och därför har rättssäkerheten eftersatts.

Samtidigt som han läste KPU anställdes han som gymnasielärare vid en gymnasieskola för läsåret 2019/20, för att undervisa i juridik och spanska. Anställningens sysselsättningsgrad var 20 procent. Han har nu erbjudits en deltidstjänst med en sysselsättningsgrad på 50 procent för fortsatt undervisning i spanska och juridik för läsåret 2020/21. Genom den erbjudna tjänsten har gymnasieskolan visat fortsatt intresse och förtroende för hans arbete som pedagog. Även hans genomförda VFU betygsattes med väl godkänt av Högskolan Dalarna. Det visar att han har haft tillräckliga förutsättningar och egenskaper för att tillgodogöra sig utbildningen.

Av ”Uppdrag om att skapa fler vägar in i läraryrket” (Utbildningsdepartementet, dnr U2018/03202/UH), s. 4, framgår följande. Flera som söker en kompletterande pedagogisk utbildning bedöms idag inte uppfylla kraven på särskild behörighet då de inte bedöms uppfylla kravet på tillräckliga ämneskunskaper. I detta sammanhang är det angeläget att lärosätena som erbjuder en kompletterande pedagogisk utbildning prövar huruvida den sökande uppfyller kraven för särskild behörighet på andra grunder än genom ämneskurser med högskolepoäng, det vill säga om de har reell kompetens genom t.ex. arbetslivserfarenhet eller andra erfarenheter. Den sökande som bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen enligt 7 § uppnår således kraven för särskild behörighet. Ett sådant beslut innebär att den sökande även har fullgjort kursfordringarna för ämnesstudierna som krävs för ämneslärarexamen.

Högskolan Dalarna har inte prövat om han uppfyller kursfordringarna för sökt ämneslärarexamen genom reell kompetens. Regeringens avsikt med uppdraget är bl.a. att finna mer flexibla utbildningsvägar i syfte att få fler behöriga och kompetenta lärare. Det ska således finnas möjlighet att den reella kompetensen som erhållits genom arbete och erfarenhet tas tillvara.

Han har visat att han utöver sin akademiska bakgrund även har den reella kompetensen som regeringen syftar på ska tas tillvara. Högskolan har inte bedömt hans reella kompetens inför prövningen av hans ärende. Han anser sig ha lidit skada på grund av högskolans handläggning av hans ärende. Han går en osäker framtid till mötes då han inte kan erbjudas en tillsvidareanställning utan examensbevis.

Det framgår av förordningen (2011:686) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen, att särskild behörighet har också den som genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. I vart fall ska hans reella kompetens också tas i beaktande vid prövningen av ämneslärarexamen i juridik mot gymnasiet.

Skäl

Av 6 kap. 9 § högskoleförordningen (1993:100) följer att den student som uppfyller fordringarna för examen på begäran ska få examensbevis.

Enligt 9 § första stycket förordningen (2011:686) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen, gäller för ämneslärarexamen som avläggs efter det att en student har gått igenom kompletterande pedagogisk utbildning de krav som anges i 10–14 §§ samma förordning.

Av 14 § samma förordning framgår att ämneslärarexamen som avses i 9 § med inriktning mot arbete i gymnasieskolan och som omfattar ämnesstudier i två undervisningsämnen avläggs på avancerad nivå. För examen krävs att studenten har gått igenom kompletterande pedagogisk utbildning. Det som anges i bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) om att inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer gäller inte för ämneslärarexamen som avses i första stycket.
Utöver vad som anges i första stycket och om inte annat följer av andra stycket gäller de krav för ämneslärarexamen som anges i bilaga 2 till högskoleförordningen.

Av bilaga 2 till högskoleförordningen (examensordningen) framgår bl.a. följande av examensbeskrivningen för ämneslärarexamen.

För ämneslärarexamen med inriktning mot gymnasieskolan ska utbildningen omfatta ämnes- och ämnesdidaktiska studier om 225 högskolepoäng eller, när så krävs, 255 högskolepoäng i två undervisningsämnen. Av de ämnes- och ämnesdidaktiska studierna ska 15 högskolepoäng utgöra ämnesrelaterad verksamhetsförlagd utbildning. Utbildningen ska omfatta en fördjupning om 120 högskolepoäng i relevant ämne eller ämnesområde och en fördjupning om 90 högskolepoäng.

För ämneslärarexamen ska studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som ämneslärare i den verksamhet som utbildningen avser. Studenten ska även visa kunskap och förmåga för annan undervisning för vilken examen enligt gällande föreskrifter kan ge behörighet.

För ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan ska studenten visa sådana ämneskunskaper som krävs för yrkesutövningen, inbegripet såväl brett kunnande inom ämnesstudiernas huvudområde som väsentligt fördjupade kunskaper inom vissa delar av detta område och fördjupad insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete.

Av Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2010:90) om ämnesplan för ämnet juridik i gymnasieskolan framgår bl.a. följande.

Ämnet juridik behandlar huvudsakligen civilrätt och offentlig rätt. Civilrätt omfattar rättsområden som är av betydelse för enskilda personer och företag. Offentlig rätt behandlar hur den offentliga makten är fördelad och hur den utövas. Ämnet omfattar även internationell rätt, som belyser Sveriges förhållande till omvärlden och där tonvikten är lagd på Europarätt med EU-rätt.

Undervisningen i ämnet juridik ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska rättssystemet och förståelse av hur gällande lagar styr privatlivet, yrkeslivet och affärslivet. Den ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse av dagens samhällsliv samt stimulera dem till att verka för ett rättssystem som värnar alla människors lika värde.

Överklagandenämnden gör följande bedömning.

NN gör gällande att Högskolan Dalarna inte har prövat om han uppfyller kursfordringarna för sökt ämneslärarexamen genom reell kompetens. Överklagandenämnden för högskolan konstaterar att det av utredningen i ärendet inte framgår att NN har åberopat reell kompetens i samband med att han ansökte till kompletterande pedagogisk utbildning eller när han ansökte om examensbevis. Detta är således en ny begäran och i enlighet med instansordningsprincipen kan Överklagandenämnden inte som första instans ta ställning till denna fråga. NNs begäran i denna del ska därför avvisas.

Högskolan Dalarna har uppgett att högskolan anser att det begicks ett fel när NN antogs till kompletterande pedagogisk utbildning. Överklagandenämnden konstaterar dock att beslut om antagning och beslut om examensbevis är två självständiga beslut. Det innebär att ett beslut om antagning, och bedömning av behörigheten som gjorts i samband med den, inte ger rätt att därefter få visst examensbevis. I detta ärende har nämnden enbart att pröva överklagat beslut om examensbevis.

Av utredningen i ärendet framgår att NN visserligen har en utländsk juristexamen som till nivå och omfattning har bedömts motsvara en svensk juristexamen.

I examensbeskrivningen för ämneslärarexamen i examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen, anges att studenten ska visa sådana ämneskunskaper som krävs för yrkesutövningen, inbegripet såväl brett kunnande inom ämnesstudiernas huvudområde som väsentligt fördjupade kunskaper inom vissa delar av detta område och fördjupad insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete.

Av Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2010:90) om ämnesplan för ämnet juridik i gymnasieskolan framgår bl.a. att ämnet omfattar internationell rätt, som belyser Sveriges förhållande till omvärlden och där tonvikten är lagd på Europarätt med EU-rätt. Vidare framgår att undervisningen i ämnet juridik ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska rättssystemet.

Mot ovanstående bakgrund bedömer Överklagandenämnden att NNs studier i juridik inte uppfyller de krav som ställs på fördjupning i undervisningsämnet. Det saknas därför förutsättningar att bevilja honom det sökta examensbeviset för ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan med undervisningsämnet juridik. Då hans meriter i spanska inte uppgår till 120 högskolepoäng uppfyller han inte heller kraven för gymnasiet vad gäller detta ämne. Vad NN anfört föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.

Av handlingarna i ärendet framgår att Högskolan Dalarna anser att det begicks ett fel när NN antogs till kompletterande pedagogisk utbildning, inriktning gymnasieskolan, vid högskolan. Med hänsyn till detta och vad som i övrigt förekommit i ärendet finner Överklagandenämnden anledning att överlämna en kopia av detta beslut till Universitetskanslersämbetet i dess egenskap av tillsynsmyndighet.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan avvisar begäran om prövning av reell kompetens.

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet i övrigt.