Beslut 2017-12-15 (reg. nr 243-1048-17)

Fråga om ett universitet har kunnat ställa krav på genomgången egenterapi inom ramen för en kurs inom psykoterapeutprogrammet.

Bakgrund

AA ansökte om psykoterapeutexamen vid Stockholms universitet. Stockholms universitet avslog hennes ansökan med hänvisning till att hon saknade 1 högskolepoäng på kursen Psykoterapeutiska teorier och metoder inom PDT (moment PDT6, egen psykoterapi).

Yrkande m.m.

AA överklagar beslutet och anför bl.a. följande. Hon hänvisar i första hand till l kap. 1 § regeringsformen, som fastställer att den offentliga makten utövas under lagarna. Hon anser att legalitetsprincipen i detta ärende är åsidosatt på sätt som anges nedan. I kursplanen anges explicit att egen psykoterapi ska ske hos en legitimerad psykoterapeut. Legitimation som psykoterapeut erhålls med stöd av patientsäkerhetslagen, vilken syftar till att ”främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet" (1 kap. 1 § patientsäkerhetslagen). När en yrkesutövare arbetar under sin legitimation för självständigt arbete inom hälso- och sjukvårdens område är verksamheten att betrakta som hälso- och sjuk-vård. Hälso- och sjukvård definieras av och lyder under 2 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen. Egenterapi måste inom ramen för den aktuella kursen anses bedrivas under hälso- och sjukvårdslagen, vilket bland annat även stöds av att de terapigivande psykoterapeuterna arbetar under sin legitimation, för journal, hävdar patientsekretess och ej debiterar mervärdesskatt på sitt arvode. Vad som ytterligare styrker att detta skulle betraktas som hälso- och sjukvård är att studenten går in i en reell patientroll i förhållande till en yrkesutövande psykoterapeut. Inslaget är inte av övande, demonstrerande eller beskrivande karaktär.

Vidare åberopar hon 4 kap. 2 § patientsäkerhetslagen där det anges att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av denna eller någon annan lag. Innan samtycke inhämtas ska patienten få information enligt 3 kap. där det anges att ”patienten kan, om inte annat särskilt följer av lag, lämna sitt samtycke skriftligen, muntligen eller genom att på annat sätt visa att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden".

Hon ifrågasätter samtycket eftersom det lämnas av patienten (studenten) under tvång för att erhålla ett beslut och en förmån av en statlig myndighet (godkännande på kurs/psykoterapeutexamen). Då en student avkrävs att genomgå hälso- och sjukvård för att få en examen kan det samtycke som lämnats av studenten inte anses vila på frivillig grund utan på tvång. Därmed kommer kravet också i strid med 2 kap. 6 § regeringsformen, där skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp och betydande intrång i den personliga integriteten stadgas. Rätten till privat- och familjeliv stadgas även i artikel 8 i EKMR. Då det saknas lagstöd för att inskränka denna rätt inom ramen för psykoterapeutprogrammet innebär upprätthållandet av kravet på egenterapi att den enskildes grundläggande fri- och rättigheter i detta avseende åsidosätts. Det saknas lagstöd för att en student ska kunna vara tvungen att genomgå hälso- och sjukvård inom ramen för en utbildning för att få examen. Därmed måste eventuell egenterapi regleras i kurs- och utbildningsplan så att den inte utgör hälso- och sjukvård i lagens mening. Så är inte fallet här.

Enligt högskolelagen ska utbildningen vara avgiftsfri för bl.a. studenter som är medborgare i en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska sam-arbetsområdet. Det finns inga undantagsbestämmelser kopplat till psykoterapeutprogrammet. I högskoleförordningen föreskrivs att all utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska bedrivas i form av kurser. Kurser får sammanföras till utbildningsprogram. Momentet egenterapi är en del av en kurs ingående i ett utbildningsprogram och är i kursplanen angiven med egen provkod och finns nämnd under flera rubriker. Sålunda är det klarlagt att momentet är att betrakta som "utbildning" i lagens mening och ska därför vara kostnadsfri/fri från avgift. Vid psykoterapeutprogrammet vid Stockholms universitet tvingas studenterna själva finansiera det aktuella momentet. Kostnaden för de i kursplanen obligatoriska 75 timmarna uppgår till 45 000-52 500 kronor. Stockholms universitet ger inte något kostnadsfritt alternativ för egenterapi. Det ges heller inte någon möjlighet ersätta egenterapi med annat inslag, vilket tydligt framgår i e-postkorrespondens med studierektor. Hon anser sålunda att detta krav om självfinansiering/avgift strider mot det som anges i högskolelagen om avgiftsfrihet.

I kursplanen definieras det förväntade studieresultatet från detta moment som att det "syftar kursen också till att den studerande ska erhålla egen erfarenhet av psykoterapi”. Kursmålet, som det är formulerat, bör kunna anses vara uppfyllt då studenten genomfört minst en timmes egen psykoterapi och sålunda fått egen erfarenhet av psykoterapi. Kravet på 75 timmar kan därför inte anses relevant i förhållande till kursmål och strider ytterst mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen. Vidare har den som antagits till programmet redan erfarenhet av egenterapi genom särskilda behörighetskraven till programmet, då den sökande ska ha genomgått egenterapi omfattande minst 50 timmar individuellt eller 120 timmar i grupp hos legitimerad psykoterapeut. Kursmålet om egen erfarenhet måste därför anses uppfyllt redan vid antagningen.

Med det ovanstående som grund anser hon det klarlagt att skäl för det beslutade avslaget, i form av krav på genomförd egen psykoterapi, inte är förenligt med gällande lagstiftning och därför inte kan anses giltigt.

Stockholms universitet vidhåller sitt ställningstagande och anför i huvudsak följande. Psykoterapeutexamen omfattar enligt högskoleförordningen 90 högskolepoäng. AA har totalt avslutat 89 högskolepoäng inom psykoterapeutprogrammet och saknar resultat på momentet Egen psykoterapi, 1 högskolepoäng.

Universitetet har bifogat ett yttrande från psykologiska institutionen i vilket anförs bl.a. följande. En yrkeslegitimation är ett erkännande av yrkeskvalifikationer och ställer höga krav på utövaren. Så ska till exempel en legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården noggrant ta ställning till om den sökande är sjuk och således omfattas av försäkringssystemet eller ej. För de som söker psykoterapi som en del av en utbildning är, i regel, inte kraven uppfyllda för att erhålla offentligt finansierad avgiftsreduktion. Detta innebär att den studerande som går i utbildningsterapi endast undantagsvis är att betrakta som patient. Vad det gäller frivilligheten så föreligger inte frivillighet eller utbytbarhet för någon av de kurser som ingår i psykoterapeutprogrammet. Programmet ges som en sammanhållen utbildning och för erhållande av psykoterapeutexamen ställs krav på fullgjorda kursfordringar i enlighet med fastställd utbildningsplan. Dock finns möjligheter att ansöka om tillgodoräknande för alla kurser. För egenterapi gäller enligt kursplan att egen psykoterapi kan tillgodoräknas så långt tillbaka i tiden som 10 år.

Stockholms universitet kan vidare inte ha synpunkter på de inkomster eller utgifter som studenten har av den obligatoriska parallella yrkestjänstgöringen, kurslitteratur, datorinnehav under utbildningen eller egenterapi.

För utbildningsmålet ”visa förmåga att fortlöpande utveckla självkännedom och empatisk förmåga” har Stockholms universitet preciserat målen till att omfatta egen psykoterapi 75 timmar, där en tredjedel kan ske i grupp.

Att vara verksam som psykoterapeut är ett ansvarsfullt yrke som ställer stora krav på yrkesutövaren. Mötet med psykiskt utsatta personer utgör en asymmetrisk relation där den sökande är helt beroende av att den professionelle inte bara har goda ämneskunskaper utan också har mycket god självkännedom, empatisk förmåga som vägledning för att förstå den sökandes utsatthet för att därmed kunna förstå och handskas med personliga reaktioner och starka känslor som kan väckas i en psykoterapeutisk relation. I högskoleförordningens mål är de punkter som återfinns under Värderingsförmåga och förhållningssätt således av synnerlig vikt. Vid Stockholms universitet, liksom vid många universitet såväl nationellt som internationellt, är den viktigaste formen för att uppnå denna implicita kunskap, god självkännedom och god empatisk förmåga, att den sökande själv går i psykoterapi hos en yrkesutövare med statlig legitimitet.

AA har inkommit med yttrande i vilket hon anför bl.a. följande. Stockholms universitet har genom att ställa lagstridiga krav på psykoterapeutexamen omöjliggjort för henne av uppnå de i högskoleförordningen uppställda kraven på kursfordringar om 90 högskolepoäng. Universitetet har även ställt innehållsmässiga krav på inslaget (antal timmar) som inte står i proportion till omfattningen på inslaget eller saklighet i förhållande till det examensmål inslaget korresponderar mot. Då hon genom beviljad psykologexamen redan uppfyllt ett identiskt examensmål avseende värderingsförmåga och förhållningssätt, är sålunda samtliga examensmål för psykoterapeutexamen uppfyllda.

Skäl

Författningsbestämmelser

Enligt 6 kap. 9 § högskoleförordningen (1993:100) ska en student som uppfyller fordringarna för en examen på begäran få examensbevis av högskolan.

Enligt 6 kap. 13 § ska all utbildning på grundnivå och avancerad nivå bedrivas i form av kurser. Kurser får föras samman till utbildningsprogram.

Av examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen framgår bl.a. följande.

Psykoterapeutexamen uppnås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 90 högskolepoäng under en treårsperiod. Därtill ställs krav på

  • avlagd psykologexamen (enligt 1982 års studieordning eller senare bestämmelser),
  • läkarexamen med specialistkompetens i psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri,
  • socionomexamen, eller
  • annan motsvarande examen.

För de två sistnämnda grupperna krävs dessutom grundläggande psykoterapiutbildning.

Under rubriken Värderingsförmåga och förhållningssätt anges bl.a. att för psykoterapeutexamen ska studenten visa förmåga att fortlöpande utveckla självkännedom och empatisk förmåga.

För psykoterapeutexamen ska studenten inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete).

För psykoterapeutexamen ska studenten under utbildningen ha haft deltidstjänstgöring med psykoterapeutiska uppgifter.

För psykoterapeutexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

Av kursplanen för kursen Psykoterapeutiska teorier och metoder inom PDT framgår att i kursen ingår erfarenhet av psykoterapi hos leg. psykoterapeut med psykodynamisk psykoterapiutbildning, omfattande 75 timmar individualterapi, alternativt 50 timmar individuellt och 25 timmar i grupp. Momentet omfattar 1 högskolepoäng.

Överklagandenämndens bedömning

AA uppfyller inte kraven för psykoterapeutexamen då hon saknar momentet egenterapi om 1 högskolepoäng inom kursen Psykoterapeutiska teorier och metoder inom PDT. I sitt överklagande har hon ifrågasatt universitets krav på genomförd egenterapi med hänvisning bl.a. till regeringsformen, patientsäkerhetslagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Överklagandenämnden, som förutsätter att egenterapin ges som utbildning, gör följande bedömning.

Ett lärosäte ansvarar för att organisera utbildningen så att den uppnår de krav som anges i högskolelagen och högskoleförordningen, särskilt examensordningen. I respektive examensbeskrivning i examensordningen ges lärosätena bemyndigande att ställa upp preciserade krav inom ramen för kraven i den aktuella examensbeskrivningen. Av examensbeskrivningen för psykoterapeutexamen framgår inte något uttalat krav på att studenten ska ha genomgått egenterapi för att examen ska kunna utfärdas. Något stöd för att ställa krav på egenterapi utanför de kurser som ingår i utbildningen finns enligt Överklagandenämndens mening inte (se Överklagandenämndens beslut den 12 juni 2015, reg.nr 243-348-15). Stockholms universitet har dock ställt upp kravet på egenterapi som en del av kursen Psykoterapeutiska teorier och metoder inom PDT och har anfört att det gjorts för att uppnå målen i examensbeskrivningen. Överklagandenämnden finner mot denna bakgrund inte skäl att ifrågasätta kravet på egenterapi. Vad AA anfört föranleder ingen annan bedömning. AA har 89 högskolepoäng av de 90 högskolepoäng som krävs för psykoterapeutexamen. Överklagandenämnden finner att AA inte uppfyller kursfordringarna för examen. Överklagandet ska därför avslås.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.

Särskilt yttrande

Ett lärosäte ansvarar för att organisera utbildningen så den uppnår de krav som anges i högskolelag och högskoleförordningen inklusive examensordningen, samt har möjlighet att uppställa preciserade krav inom ramen för examensbeskrivningen. Stockholms universitets beslut att uppställa krav på egenterapi omfattande 75 timmar inom kursen Psykoterapeutiska teorier och metoder inom PDT, saknar emellertid stöd i den rättsliga regleringen.

Inslaget av egenterapi utgör i alltför hög utsträckning hälso- och sjukvård jämfört med utbildning. Det framgår inte vilka kunskaper eller vilka förmågor som egenterapin avser att utveckla, utan i kursplanen framgår endast att ”utöver kursens allmänna lärandemål syftar kursen också till att den studerande ska erhålla egen erfarenhet av psykoterapi”. Det framgår inte heller vilka former för bedömning av studenternas prestationer som används, eller om och i så fall hur handledning eller annan lärarledd koppling görs inom ramen för egenterapin. Momentet har därför inte tillräckligt lärandeinnehåll för att motsvara utbildning enligt högskolelagens definition eller innehåller de kriterier som ska ingå i kursplanen enligt högskoleförordningen.

Enligt kursplanen motsvaras momentet med egenterapi 1 högskolepoäng. Heltidsstudier under ett normalstudieår om 40 veckor motsvarar 60 högskolepoäng och heltidsstudier torde motsvara ca 40 timmar per vecka. En veckas studier, det vill säga 40 timmar, motsvarar således 1,5 högskolepoäng. Den föreskrivna egenterapin på kursen Psykoterapeutiska teorier och metoder inom PDT uppgår till 75 timmar individualterapi, alternativt terapi i 50 timmar individuellt och 25 timmar i grupp. 75 timmar terapi motsvarar nästan 2 veckors arbete, vilket är betydligt fler timmar den poäng som egenterapin motsvarar. Omräknat i heltidsstudier motsvarar egenterapi därför nästan 3 högskolepoäng. Den arbetsinsats som studenten måste lägga ned står således inte i överensstämmelse med högskoleförordningens reglering av en utbildnings omfattning.

Enligt uppgift uppgår kostnaden för egenterapi inom ramen för kursen till 45 000 – 50 000 kronor. När det gäller praktik och verksamhetsförlagd utbildning som inte är förlagd inom universitetet ska universitetet betala de kostnader som praktikanordnaren kräver (tillsynsbeslut, reg.nr. 31-2281-01). Egenterapin är enligt Stockholms universitet en del av utbildningen som förlagts till annan plats än högskolan. Eftersom utbildningen inte kan genomföras utan att arvode betalas till psykoterapeuten, och alltså är en kostnad som är nödvändig för att genomföra utbildningen, bör den bäras av universitetet.

Överklagandenämnden för högskolan kan i detta ärende dock endast pröva Stockholms universitets avslag på begäran att få examensbevis. Det kan konstateras att AA har 89 högskolepoäng av de 90 högskolepoäng som krävs för psykoterapeutexamen, och hon uppfyller således inte kursfordringarna för examen. Överklagandet ska därför avslås.

Deltagit i det särskilda yttrandet har professorn Ruth Mannelqvist och studenten Malin Henriksson.