Beslut 2022-01-21 (reg.nr 242-03039-21)

Fråga om lärosätets beslut om att inte tillåta en student att få delta i seminarier och föreläsningar på distans har inneburit diskriminering på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen. Även fråga om befrielse från obligatoriskt utbildningsmoment. Två ledamöter var skiljaktiga.

Bakgrund

AA framförde i mejlväxling med Kungl. Tekniska högskolan (KTH), med hänvisning till sina funktionsnedsättningar, en begäran om att på kursen EH1110 Elektroteknikens betydelse för ett modernt samhälle

- få göra samtliga muntliga presentationer på distans,

- få delta i seminarier och föreläsningar på distans,

- alternativt att hon avseende föreläsningar ska befrias från dem och istället ska få titta på andra föreläsningar online, läsa artiklar osv.

Beslut den 5 oktober 2021

I ett mejl den 5 oktober 2021 beviljade KTH delvis AAs begäran på så sätt att muntliga presentationer ersätts av privata presentationer via Zoom innan seminariet. KTH avslog hennes begäran i övrigt. KTH uppgav följande. AA behöver närvara vid föreläsningar och seminarier, men om de är online räcker det att hon följer dem via datorn. Hösten 2021 sker föreläsningarna online och seminarier på plats. Lärosätet vet ännu inte hur det blir på våren. Aktiviteterna som AA missat (dvs. om hon väljer att inte gå till vissa seminarier eller föreläsningar) kan hon komplettera i maj 2022.

AA överklagade beslutet från den 5 oktober 2021.

Beslut den 26 oktober 2021

KTH fattade därefter den 26 oktober 2021 ett generellt beslut angående examination för studenter med varaktig, dokumenterad funktionsnedsättning under läsåret 2021/22 på kursen EH1110 Elektroteknikens betydelse för ett modernt samhälle. Enligt beslutet är bl.a. följande pedagogiska stöd godkända: studenten tilldelas den minsta av 27 seminariegrupper om 4-12 personer, studenten behöver ej presentera sitt fyraminuters-tal muntligt under seminariet, bara närvara och delta i diskussionen. Studenten får istället presentera sitt tal individuellt framför läraren via Zoom vid ett annat tillfälle än seminariet. Följande pedagogiska och rumsliga stöd är inte godkända: frånvaro från seminarierna och föreläsningarna 2021/22.

Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande.

Betyget i kursen baseras bl.a. på aktivt deltagande i seminarier där muntliga presentationer diskuteras i smågrupper om 4-12 studenter. För att godkännas på kursen krävs även bl.a. fysisk närvaro vid tre (av tre) smågruppsseminarier och fem (av sex) föreläsningar per läsår. Missad närvaro kompletteras i slutet av det akademiska året genom skriftliga kompletteringsuppgifter som ger noll poäng men godkänt på kursomgången.

För att klara kursen behöver AA bl.a. göra minst två av tre fyraminuters-presentationer (KTH anpassade reglerna så att hon kan hålla presentationen via Zoom bara framför läraren istället för framför hela seminariegruppen) samt delta i tre smågrupp-seminarier (AA tilldelas den minsta seminariegruppen). Angående seminarienärvaron har AA meddelat att hon vill försöka delta vid fysiska möten de dagar hon känner sig okej, och att hon kan delta i en grupp av fyra studenter. Närvaro vid seminarierna är därför ett rimligt krav, även om seminariegruppen kan bli något större än fyra studenter.

Hon behöver även lyssna på fem av sex föreläsningar (två föreläsningar på hösten sker digitalt, om de fyra föreläsningar på våren sker digitalt eller på plats är inte bestämt än). Angående föreläsningsnärvaron så bygger hela kursen på att spännande föreläsningar erbjuds om viktiga temaområden. Föreläsningarna kan inte ersättas enkelt, då föreläsaren inte följer ett manuskript eller tillhandahåller skriftligt material om temat. Föreläsningarna hålls i stora salar då upp till 240 studenter deltar i kursen. En hybridlösning (online+salsundervisning) skulle leda till kaos, då KTH inte längre vet hur många studenter som dyker upp och hur många som lyssnar hemifrån, och KTH både behöver kommunicera via chatt och via frågor från studenterna på plats, dvs. mikrofoner krävs i salen så att studentfrågor hörs via Zoom, salens storlek kan bli fel osv. Därför finns närvarokrav på föreläsningarna. Att spela in föreläsningen för en enda av 240 studenter är inte försvarbart då det kräver mycket extra tid och bra teknik att ordna bra inspelningar.

AA kan klara kursen med bra betyg trots sitt funktionshinder, då KTH anpassat kursen i tillräckligt stor utsträckning till hennes situation (liten diskussionsgrupp och enskild examination av muntlig presentation via Zoom).

KTH har, på förfrågan från Överklagandenämnden, lämnat följande förtydligande angående besluten. Det ursprungliga beslutet fattades informellt den 5 oktober via mejl. Efter överklagandet omvandlades det informella beslutet till ett formellt beslut (dnr J-2021-2687) den 26 oktober. Det formella beslutet specificerar skälen för beslutet mer detaljerat och innehåller tillägget att AA tilldelas den minsta seminariegruppen.

Yrkande m.m.

AA överklagar beslutet från den 26 oktober 2021. Hon yrkar, såsom hennes talan bestämts slutligt, att föreläsningar och seminarier ska anpassas enligt följande. Hon yrkar att Överklagandenämnden avseende föreläsningar ska besluta att de spelas in och görs tillgängliga online, alternativt att hon ges fjärrundervisning av föreläsningar via Zoom eller liknande. Om inget alternativ ges till föreläsningar på plats yrkar hon att hon befrias från obligatorisk närvaro. Hon yrkar att nämnden avseende seminarier ska besluta att hon får delta med andra studenter i en Zoom-seminariegrupp, alternativt i en hybrid seminariegrupp via Zoom. Alternativt yrkar hon att hon får delta i seminarier i en mindre grupp av högst fyra studenter inklusive henne.

Hon har många svårigheter med undervisning på plats. Kursen är otillgänglig på ett sätt som missgynnar henne jämfört med neurotypiska studenter. Beslutet strider mot diskrimineringsförbudet då det innebär en indirekt diskriminering enligt diskrimineringslagen.

Det finns inget berättigat syfte utifrån kursens lärandemål med obligatorisk fysisk närvaro på föreläsningar. Det kan finnas ett berättigat syfte att kräva deltagande på seminarier, men det är inte nödvändigt att seminarier sker på sättet som bestämts. Läsåret 2021/22 är hennes sjätte försök på kursen. Det är inte innehållet som är svårt utan hur kursen är upplagd. Föreläsningar sker i en stor hörsal och är otillgängliga för henne eftersom det är så många personer. Föreläsningarna erbjuds inte på ett sätt där hon kan ta del av innehållet. Alternativa undervisningsformer finns för föreläsningar, t.ex. Zoomföreläsningar, andra onlineföreläsningar och egen research. Att godkänd närvaro tidigare varit möjlig med fjärrundervisning på Zoom bevisar att onlineföreläsningar är i enlighet med kursens lärandemål.

Enligt kursansvariga är föreläsningar obligatoriska därför att hela kursen bygger på dem. Skolan ska göra föreläsningar tillgängliga för alla studenter. Det blir inte en orimligt stor teknisk börda. Ljudutrustningen finns redan i hörsalen och föreläsare ska ändå använda mikrofon för att höras i hörsalen och genom hörslingan. Alla salar med inspelningsmöjligheter gör det möjligt att spela in. Det är även möjligt att beställa en tekniker från skolans IT-support som stöd för inspelning. Inspelningen behöver inte vara av hög kvalitet. KTH har resurserna och expertisen för att spela in föreläsningar med godtagbar kvalitet. Det är en rimlig insats för att göra föreläsningar tillgängliga. Hon har svårt att tro att hon är den enda studenten som gynnas av att föreläsningar spelas in.

Seminarier är också väldigt svåra på grund av den höga socialkognitiva belastningen. Att kräva att hon närvarar fysiskt i en grupp om fler än fyra personer kommer att betydligt försämra hennes möjlighet att delta i diskussionen, och då examineras hon inte på samma villkor som neurotypiska studenter. Det har tidigare varit möjligt att få godkänt för seminarier på Zoom vilket bevisar att det är möjligt att uppnå kursens lärandemål utan fysisk närvaro. Kursansvariga har inte motiverat varför det är omöjligt att erbjuda seminarier på Zoom. De anser även att de får kräva att hon deltar i en grupp om fler än fyra studenter då hon anfört att hon kan delta i en grupp om högst fyra studenter. Fyra är en skarp gräns för henne där hennes svårigheter att vara med i ett samtal stiger kraftigt.

Funka rekommenderar inte den sortens stöd som hon bett om. Kursansvariga anser att hon inte missgynnas jämfört med andra studenter då hon kan komplettera missade seminarier och föreläsningar vid läsårets slut. Kompletteringsuppgifter kan inte betraktas som alternativ examination på samma villkor som neurotypiska studenter. De innebär bl.a. en betydligt större arbetsbörda. Kursansvariga har skrivit att det inte går att uppnå lärandemålen genom kompletteringsuppgifter, alltså blir det otydligt hur många missade moment som kan kompletteras. Hennes svårigheter har inte tagits på allvar. Kursansvariga har inte anpassat kursen i tillräckligt stor utsträckning för att hon ska kunna klara den.

KTH vidhåller sitt ställningstagande och anför i huvudsak följande. KTH har inte gett befrielse från obligatoriskt utbildningsmoment. Kursen är dock uppbyggd så att om studenten inte dyker upp på de obligatoriska momenten kan studenten klara kursen ändå genom skriftlig komplettering i slutet av året. KTH anser inte att lärosätet diskriminerar AA då hon kan komplettera all frånvaro, både för missade föreläsningar och missade seminarier med hjälp av skriftliga kompletteringsuppgifter i slutet av läsåret 2021/22. KTH har aldrig tillåtit någon student att slippa närvaro under ett helt läsår, varken för seminarier eller föreläsningar. Däremot har examinator i undantagsfall tillåtit studenter att vid enstaka tillfällen slippa närvara (exempelvis föreläsning under snöstorm, i början av Covid-krisen fick alla kursdeltagare godkänd föreläsningsnärvaro då KTH inte hade ett system för digital närvarokoll än, obligatorisk militärövning och en gång godkände KTH frånvaro från ett seminarium då en student diagnostiserats med en akut psykisk kris). Ett antal gånger har studenter med presentationsångest tillåtits göra individuella muntliga presentationer framför läraren istället för under seminariet (AA erbjöds också detta). Dessa studenter behövde dock fortfarande delta vid seminarierna.

AA har inkommit med yttrande och bl.a. lagt till följande. Hon har haft fem möjligheter att klara kursen genom kompletteringar utan att lyckas. Det är inte en möjlighet för henne. Utifrån sina funktionssvårigheter kan hon inte ta del av föreläsningar och delta i seminarier fysiskt på plats. Möjligheten att komplettera kursen genom att skriva essäer ersätter inte möjligheten att delta i kursen. Alltså ges hon inte möjlighet till samma utbildning som andra. Enligt remissvaret har kurs-ansvariga tillåtit frånvaro från ett seminarium på grund av akut psykisk kris. Hon har berättat om sin problematik för kursansvariga.

Skäl

Tillämpliga bestämmelser:

Enligt 12 kap. 2 § femte punkten högskoleförordningen (1993:100) får beslut av en högskola avseende avslag på en students begäran om befrielse från ett obligatoriskt utbildningsmoment överklagas till Överklagandenämnden för högskolan.

Enligt 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen (2008:567) avses med diskriminering bl.a. bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till
– de ekonomiska och praktiska förutsättningarna,
– varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt
– andra omständigheter av betydelse.

Enligt 4 kap. 18 § 2 samma lag får ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten som huvudman, i fråga om utbildning enligt högskolelagen (1992:1434), överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot

2. diskrimineringsförbudet i 1 kap. 4 § 3. Om Överklagandenämnden finner att det överklagade beslutet strider mot något av förbuden och att detta kan antas ha inverkat på utgången, ska beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning. Om ett beslut kan överklagas enligt någon annan författning, ska överklagande ske i den ordning som föreskrivs där i stället för enligt första stycket.

Överklagandenämndens prövningsram:

AA har överklagat KTH:s beslut att avslå hennes begäran om tillgänglighetsanpassning i form av att inte behöva närvara fysiskt vid seminarier och föreläsningar på aktuell kurs, alternativt – när det gäller föreläsningar – att befrias från att närvara vid obligatoriska föreläsningar. För att Överklagandenämnden ska kunna pröva ett överklagande krävs stöd i lag eller förordning. Som framgår ovan kan beslut om befrielse från ett obligatoriskt utbildningsmoment överklagas till Överklagandenämnden för högskolan.

AA har yrkat att Överklagandenämnden ska besluta att föreläsningar ska spelas in och göras tillgängliga online, alternativt att hon ska ges fjärrundervisning av föreläsningar via Zoom eller liknande. Hon har även yrkat att nämnden ska besluta att hon får delta med andra studenter i en Zoom-seminariegrupp, eller via Zoom i en hybrid seminariegrupp, alternativt att hon får delta i seminarier i en mindre grupp av högst fyra studenter inklusive henne.

Överklagandenämnden kan inte enligt 12 kap. 2 § högskoleförordningen eller andra bestämmelser besluta om utformning av pedagogiskt stöd eller att en viss stödinsats ska sättas in, t.ex. att föreläsningar ska spelas in. Dessa yrkanden ska därför avvisas.

Ett beslut om pedagogiskt stöd eller anpassning av examination kan inte heller överklagas med stöd av 4 kap. 18 § 1 diskrimineringslagen. Däremot får ett beslut av ett lärosäte överklagas till Överklagandenämnden på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbudet i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen. Detta framgår av 4 kap. 18 § 2 diskrimineringslagen.

Förarbeten avseende diskriminering:

Med bristande tillgänglighet avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt andra omständigheter av betydelse (se prop. 2013/14:198 s. 59).

Med åtgärder för tillgänglighet avses i huvudsak sådant som kan hänföras till stöd eller personlig service, information och kommunikation samt den fysiska miljön (se prop. 2013/14:198 s. 127).

I bedömningen av om en åtgärd är skälig att vidta utgör de ekonomiska förutsättningarna en viktig del av skälighetsbedömningen. En åtgärd kan anses skälig endast om verksamhetsutövaren har förmåga att bära kostnaden. Kostnadskrävande åtgärder bör inte anses skäliga att kräva utan kostnaderna bör vara rimliga och kunna finansieras inom ramen för ordinarie allmän och enskild verksamhet. Om en åtgärd skulle få stora konsekvenser på privat eller offentlig verksamhet i övrigt kan den inte anses skälig (jfr prop. 2013/14:198 s. 128).

I fråga om de praktiska förutsättningarna kan det inte anses skäligt att kräva en åtgärd som över huvud taget inte går att genomföra, antingen rent faktiskt eller därför att det föreligger rättsliga hinder för att den verksamhetsansvarige ska kunna vidta åtgärden (prop. 2013/14:198 s. 128).

Andra omständigheter av betydelse som påverkar skälighetsbedömningen är att en åtgärd kan förväntas leda till att en person med en funktionsnedsättning får nytta av den, t.ex. på det sättet att han eller hon kan få tillgång till information från en myndighet, kan komma in på en restaurang eller kan göra inköp i en affär. Om effekten endast blir marginell, bör det typiskt sett tala för att det inte kan krävas att tillgänglighetsåtgärden vidtas, i synnerhet om den skulle medföra en kostnad som inte är obetydlig (s. 129).

Vilken rätt till anpassningar och stöd i utbildning som föreligger beror på vilka bestämmelser som gäller för den berörda utbildningen. Inom skolformer och utbildningsverksamhet där det inte finns lika långtgående bestämmelser om rätt till stöd som det finns för t.ex. grundskolan och gymnasieskolan, eller där sådana bestämmelser saknas, bör de åtgärder som kan komma i fråga i huvudsak vara av enkel beskaffenhet (jfr prop. 2013/14:198 s. 79).

Det kan generellt sett vara naturligt att kunna kräva mer åtgärder för tillgänglighet för att kunna ta del av längre utbildningar än för att ta del av korta utbildningar eller enstaka kurser, även om det inte går att jämföra med de krav som kan ställas på arbetslivsområdet (prop. 2013/14:198 s. 69).

På utbildningsområdet tar jämförelsen sikte på att den aktuella studerande kan genomföra studierna på ett sätt som är jämförbart med vad som är fallet för studerande utan en sådan funktionsnedsättning. Om någon – även bortsett från frågan om funktionsnedsättning – saknar sakliga förutsättningar för de studier det är fråga om, kan diskrimineringsförbudet om bristande tillgänglighet inte åberopas. Om någon sålunda inte uppfyller t.ex. gällande krav på förkunskaper, examinationskrav eller betygskriterier för studier på högskolan, kan han eller hon inte åberopa diskrimineringsförbudet om bristande tillgänglighet (se prop. 2013/14:198 s. 126).

Överklagandenämndens överväganden i sak:

Yrkandet om befrielse från obligatoriskt utbildningsmoment

AA har, om inget alternativ ges till föreläsningar på plats, yrkat att hon ska befrias från obligatorisk närvaro vid föreläsningar. Nämnden uppfattar de överklagade besluten som att de innefattar ett avslag av AAs ansökan om befrielse från obligatoriskt utbildningsmoment.

Bakgrunden till bestämmelsen om befrielse från obligatoriskt utbildningsmoment finns i betänkandet Samvetsklausul inom högskoleutbildningen (SOU 1994:84, se särskilt s. 127 f). Av betänkandet framgår att lärosätena med hänvisning till studenters etiska och religiösa övertygelser i vissa fall kan medge studenterna befrielse från obligatoriska utbildningsmoment (jfr Överklagandenämndens beslut 2003-08-15, reg. nr 42-300-03 och beslut 2003-11-14, reg. nr 42-334-03). Någon sådan situation föreligger inte i detta ärende. Det har därmed inte framkommit någon omständighet som föranleder nämnden att frångå lärosätets ställningstagande. Överklagandet ska därför avslås i denna del.

Frågan om diskriminering:

Nämnden har därefter att ta ställning till om KTH genom sina beslut om att bl.a. inte tillåta AA att få delta i seminarier och föreläsningar på den aktuella kursen på distans på det sätt som hon begärt diskriminerat henne på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen.

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att det av ärendet framgår att AA har en funktionsnedsättning. För att diskrimineringslagen ska bli tillämplig måste AA ha missgynnats genom att universitetet inte har vidtagit skäliga åtgärder för att hon ska komma i en jämförbar situation med övriga studenter på utbildningen. AA har missgynnats genom att universitetet har avslagit hennes ansökan om att få delta i utbildningsmoment på distans.

Frågan är om universitetet genom besluten inte har vidtagit åtgärder som är skäliga för att göra utbildningen tillgänglig för henne. På utbildningsområdet tar jämförelsen sikte på att en student ska kunna genomföra studierna på ett sätt som är jämförbart med vad som är fallet för en student som inte har en sådan funktionsnedsättning (jfr prop. 2013/14:198 s.126). Nämnden konstaterar att KTH har uppgett att ingen student har tillåtits att slippa närvaro under ett helt läsår, varken på seminarier eller föreläsningar. Däremot har studenter i undantagsfall tillåtits att slippa närvara vid enstaka tillfällen vid något moment på kursen, t.ex. godkände KTH vid ett tillfälle frånvaro från ett seminarium då en student diagnostiserats med en akut psykisk kris. Frågan som nämnden därefter måste ta ställning till är om dessa åtgärder, dvs. seminarier och föreläsningar på distans, är skäliga för att AA ska komma i en jämförbar situation med andra studenter utan en funktionsnedsättning.

Inledningsvis kan konstateras att några krav på pedagogiskt stöd eller anpassning av examinationen för studenter med funktionsnedsättning inte har formulerats i författning. Någon rätt för studenten att få examinationen eller utbildningen anpassad efter sin funktionsnedsättning finns således inte i högskoleförfattningarna. Krav på studieprestationer och examinationskrav som ställs upp för studenter i högskolan kan inte heller i sig utgöra någon diskriminering (jfr prop. 2001/02:27, s. 53).

Då det inte finns några lagliga krav uppställda får ledning sökas i vad som anges i diskrimineringslagen och i förarbetena till lagen. I propositionen som låg till grund för den aktuella bestämmelsen anför regeringen, att för de skolformer och utbildningsverksamhet där det inte finns långtgående bestämmelser om rätt till stöd, eller där sådana bestämmelser saknas, bör de åtgärder som kommer i fråga i huvudsak vara av enklare beskaffenhet (prop. 2013/14:198 s. 79).

Av utredningen framgår att seminarier och föreläsningar delvis är obligatoriska på den aktuella kursen. Överklagandenämnden konstaterar att ett lärosäte får ställa upp krav på obligatoriska moment för att studenten ska kunna godkännas på en kurs (se Rättssäker examination, UKÄ 2020, s. 68). Nämnden noterar vidare att obligatorisk närvaro kan vara en examinationsform (se Rättssäker examination, UKÄ 2020, s. 30). I ärendet är det fråga om åtgärder för att göra utbildningen tillgänglig för studenten. Det är även fråga om utformningen av examinationen i den aktuella kursen, eftersom det av utredningen framgår att betyget på kursen bl.a. baseras på aktivt deltagande i seminarier. Hur examinationen på en kurs utformas beror i regel på kursens innehåll och mål som uttryckts i kursplanen och på vilka prestationer hos studenten den är avsedd att bedöma. En examinator bör ha möjlighet att besluta om anpassad eller alternativ examination för studenter med funktionsnedsättning, men regler för hur det ska ske bör anges i kursplanen (se Rättssäker examination, UKÄ 2020, s. 61f). En anpassning av examinationen kan vara en åtgärd av enkel beskaffenhet. Detta ska dock vägas mot de sakliga krav som kan ställas både på examinationen och på studenten. Ytterst är det lärosätet som avgör hur en examination kan utformas för att den ska kunna pröva de prestationer hos studenten som den är avsedd att pröva.

Överklagandenämnden bedömer att lärosätena i och för sig numera i allmänhet har bättre förutsättningar än före coronapandemin att kunna tillhandahålla undervisning, exempelvis föreläsningar, digitalt. Det innebär dock inte nödvändigtvis att detta är utan ekonomiska och praktiska svårigheter för lärosätet. Utifrån vad som framgår av utredningen bedömer nämnden att KTH i det nu aktuella ärendet genom de beslutade anpassningarna – liten seminariegrupp och enskild examination av muntlig presentation via Zoom – har vidtagit åtgärder som är skäliga för att göra utbildningen tillgänglig för AA.

Överklagandenämnden finner sammantaget att det inte har framkommit att KTH har diskriminerat AA på sätt som avses i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen i samband med besluten att avslå hennes begäran om att få delta i seminarier och föreläsningar på den aktuella kursen på distans. Vad AA anfört i övrigt leder inte till någon annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås även i denna del.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan avvisar yrkandena om att föreläsningar ska spelas in och göras tillgängliga online, alternativt att AA ska ges möjlighet till fjärrundervisning av föreläsningar via Zoom eller liknande.

Överklagandenämnden för högskolan avvisar yrkandena om att AA ska få delta med andra studenter i en Zoom-seminariegrupp eller via Zoom i en hybrid seminariegrupp, alternativt att hon ska placeras i en mindre seminariegrupp om högst fyra studenter.

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet i övrigt.

Två ledamöter anförde skiljaktig mening (se bilaga).

Bilaga

Kungl. Tekniska högskolan har genom sitt beslut inte vidtagit de åtgärder som är skäliga för att göra utbildningen tillgänglig för AA.

Universitetets nekande att tillgängliggöra de obligatoriska föreläsningsmomenten digitalt ter sig särskilt egendomligt med beaktande av de erfarenheter som gjorts av digitalt tillgängliggörande inom hela universitets- och högskoleväsendet för hela eller delar av studentgrupper under COVID 19-pandemin. Som ett framstående tekniskt universitet torde Kungl. Tekniska högskolan ha de förutsättningar som krävs för att vidta erforderliga åtgärder.