Beslut 2020-09-18 (reg.nr 26-729 och 1303-20)

Fråga om högskolans beslut att avslå en students ansökan annan examinationsform har inneburit diskriminering på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen.

Bakgrund

Beslut den 2 april 2020 (Beslut 1)

AA, student på läkarprogrammet, ansökte om anpassad examination i form av hemtentamen och extra tid på kursen Fysiologi, farmakologi och biokemi. I ansökan hänvisade studenten till ett beslut om anpassad studiegång. Universitetet avslog ansökan med hänvisning till att en hemtentamen med tillgång till hjälpmedel inte var en adekvat examinationsform.

Beslut den 27 maj 2020 (Beslut 2)

AA ansökte vidare om anpassad examination i form av utökad skrivtid vid deltentamen 1 inom kursen Klinisk anatomi och utvecklingsbiologi. Universitetet avslog ansökan med hänvisning till att studentens begäran inte var förenlig med studieplanens lärandemål som omfattar avsevärda faktakunskaper.

Yrkande m.m.

Beslut 1

AA överklagade beslutet och anför bl.a. följande. Han anser att han har fått ett gynnande beslut av universitetet som ger honom rätt till hemtentamen istället för den ordinarie examinationsformen salstentamen. Han vill ha ett beslut som ger honom rätt till hemtentamen under 1-2 dygn med hjälpmedel. I överklagandet anmäler han även ärendet till Diskrimineringsombudsmannen och det framgår att han har en funktionsnedsättning.

Göteborgs universitet vidhåller sitt ställningstagande och anför i huvudsak följande. AA har ansökt om anpassad examination i form av hemtentamen på kursen Fysiologi, farmakologi och biokemi på läkarprogrammet. Samordnaren för studenter med pedagogiskt stöd har för studenten rekommenderat annan anpassad examinationsform efter överenskommelse med och beslut av examinator, genom att dela upp examinationen till två eller flera tillfällen och kommenterat att med annan anpassad examinationsform avses även "om möjligt utifrån kursmål hemtentamen som alternativ till salstentamen".

Institutionen anser att hemtentamen inte lämpar sig som examinationsform för de kursmål som examinationen ska pröva. Av kursplanen framgår att ett mål beskrivs som att studenten ska kunna "redogöra för den normala funktionen hos kroppens olika organ och reglersystem". I detta ligger att studenten självständigt ska kunna beskriva fakta, processer och sammanhang. Hemtentamen med tillgång till hjälpmedel är därför inte en adekvat examinationsform. Universitetet har försökt att tillgodose studentens behov av anpassning enligt rekommendationen och i enlighet med institutionens handläggningsordning för pedagogiskt stöd till student med funktionsnedsättning, se bilaga. Institutionen har erbjudit studenten att delta i ett möte i syfte att kunna komma fram till annan lämplig anpassning av examinationen. Studenten har dock inte velat diskutera andra anpassningar än hemtentamen och tackat nej till ett möte.

Universitetet är skyldigt att följa de mål och anvisningar som gäller för att mäta hur kursmålen uppfylls och har inte möjlighet att anpassa en examinationsform i strid mot dessa. Inga andra studenter har fått anpassad examination genom att få genomföra examinationen som en hemtentamen istället för salstentamen. Universitetets bedömning att det utifrån kursplanen inte är möjligt att kunna erbjuda studenten en hemtentamen istället för salstentamen kvarstår. Universitetet anser mot bakgrund av detta att beslutet inte har diskriminerat studenten på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 p diskrimineringslagen.

Beslut 2

AA överklagade beslutet och anför bl.a. följande. Kursföreståndaren vägrar följa universitetets eget beslut om att han har rätt till anpassad examinationsform på grund av sin funktionsnedsättning. Han diskriminera därmed på grunden funktionsnedsättning och skadeståndsskyldighet har därför uppstått. Han är funktionsnedsatt och behöver längre tid på sig för att lära sig saker, tentera osv. Det blir omöjligt svårt för honom att klara tentorna eftersom examinationsformen inte anpassas.

Göteborgs universitet vidhåller sitt ställningstagande och anför i huvudsak följande. I sin ansökan om utökad skrivtid hänvisar studenten till den situation som uppstått på grund av Covid-19 med digitala hemtentor och menar att den extra stress som digitala hemtentor innebär motiverar anpassningar utöver vad intyget anger. Kursledningen har vid flera möten inhämtat erfarenheter från andra kursledningar som tidigare under terminen genomfört digitala hemtentamina med anledning av Covid-19 i syfte att förebygga den stress och de problem som uppstått i samband med digitala hemtentor. Följande beslut har då fattats: (1) Tentamen ska vara utformad på samma sätt som den brukar vara med en blandning av multiple choice-frågor och essäfrågor. Antalet frågor och frågornas svårighetsgrad ska inte skilja sig från hur det brukar vara. (2) Avstå från att använda "säkert browser läge" (SEB) som låser studenternas datorer för att förhindra informationsinhämtning från andra källor under tentamen eftersom det orsakat en rad tekniska problem. (3) Tillåta att studenterna backar tillbaka till tidigare frågor för att ge studenterna överblick och möjlighet att disponera sin tid. (4) Tillåta användning av källor såsom läroböcker och google (open book exam) för att göra tentamen rättvis. (5) Den totala tiden för examinationen, 3 timmar, ska vara densamma som den brukar vara. ( 6) Examinationen delas upp på två delar med 3 timmars vila mellan delarna för att göra det möjligt för studenter med anpassad examination (extra skrivtid eller uppdelning av examinationen) att skriva samma tentamen som övriga studenter och vid samma tillfälle. Institutionen anser att den digitala hemtentamen genom dessa beslut ovan fått en utformning som så långt det är möjligt liknar en vanlig tentamen.

Institutionen har i en skrivelse som skickades till samtliga examinatorer den 27 maj, innan beslutet fattades, förtydligat vilka regler som gäller för anpassad examination. Där framgår att examinatorer inte får medge anpassningar som går utöver de som rekommenderas i NAIS-intyget. Önskemålet om extra skrivtid har därför inte beviljats. I övrigt har examinationen varit utformad i linje med de rekommendationer som givits om anpassad examination för studenten på så sätt att examinationen var uppdelad i två delar och skrevs på dator. Möjligheten att erbjuda hemtentamen med öppna källor och lång skrivtid, 1-2 dygn, övervägdes men befanns inte vara förenligt med kursplanen vars lärandemål omfattar avsevärda faktakunskaper kring utvecklingsbiologiska mekanismer, fostrets anatomi och missbildningar.

Universitetet har därmed försökt att tillgodose studentens behov av anpassning enligt rekommendationen och anser mot bakgrund av detta att beslutet inte har diskriminerat studenten på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 p diskrimineringslagen.

AA har i ett yttrande anfört bl.a. följande. I beslutet om anpassad examination ges han rätt till 1-2 dygns skrivtid och det ger honom dessutom rätt att använda hjälpmedel. Det är vad en hemtentamen innebär. Hans NAIS-intyg, som är ett beslut ger honom alltså rätt till 1-2 dygns skrivtid - vilket är avsevärt längre än de oerhört stressiga, hetsiga datortentamina på kanske 2 timmar. Det finns en inkompetens hos samtliga lärare på programmet. Inte en enda av dem verkar ens veta vad förvaltningslagen är t.ex. Inte en enda av dem förstår att de är skyldiga att följa förvaltningslagen t.ex. med dess regler om serviceskyldighet och regler om att gynnande förvaltningsbeslut inte kan återtas.

Skäl

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen (1993:100) avses med diskriminering bl.a. bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till

– de ekonomiska och praktiska förutsättningarna,

– varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt

– andra omständigheter av betydelse.

Enligt 4 kap. 18 § 2 får ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten som huvudman, i fråga om utbildning enligt högskolelagen (1992:1434), överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot

2. diskrimineringsförbudet i 1 kap. 4 § 3. Om Överklagandenämnden finner att det överklagade beslutet strider mot något av förbuden och att detta kan antas ha inverkat på utgången, ska beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning. Om ett beslut kan överklagas enligt någon annan författning, ska överklagande ske i den ordning som föreskrivs där i stället för enligt första stycket.

Enligt 12 kap. 2 högskoleförordningen (1993:100) får till Överklagandenämnden för högskolan följande beslut av en högskola överklagas:

1. beslut om anställning vid en högskola, med undantag av beslut om anställning som doktorand eller som lektor vid en befordran enligt 4 kap. 12 c §,

2. beslut enligt 4 kap. 13 § att avslå en ansökan om befordran,

3. beslut om att en sökande inte uppfyller kraven på behörighet för att bli antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå och beslut att inte göra undantag från behörighetsvillkoren i fall som avses i 7 kap. 3 § andra meningen eller 28 § andra stycket,

4. beslut om tillgodoräknande av utbildning eller yrkesverksamhet,

5. avslag på en students begäran om befrielse från ett obligatoriskt utbildningsmoment,

6. beslut att dra in resurser för en doktorands utbildning enligt 6 kap. 30 § och beslut att en doktorand inte ska få tillbaka resurserna enligt 6 kap. 31 §,

7. avslag på en students begäran att få examensbevis eller kursbevis, och

8. beslut att inte bevilja den som är antagen till utbildning på grundnivå eller avancerad nivå anstånd med att påbörja studierna eller att få fortsätta sina studier efter studieuppehåll.

Överklagandenämndens prövningsram

AA har överklagat Göteborgs universitets beslut att avslå hans begäran om anpassad examination vad gäller två kurser inom läkarprogrammet, Fysiologi, farmakologi och biokemi respektive Klinisk anatomi och utvecklingsbiologi.

För att Överklagandenämnden ska kunna pröva ett överklagande krävs att det finns stöd för det i lag eller förordning. Ett beslut om pedagogiskt stöd eller anpassning av examination kan inte prövas med stöd av de bestämmelser som anges i 12 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100). Däremot får ett beslut av ett lärosäte överklagas till Överklagandenämnden på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbudet i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen. Detta framgår av 4 kap. 18 § 2 diskrimineringslagen.

Överklagandenämnden kan alltså bara pröva ett beslut om anpassnings- eller tillgänglighetsåtgärder utifrån bestämmelsen i diskrimineringslagen. Detta innebär att den som överklagat måste ha framfört att hon eller han anser att hon heller han har blivit diskriminerad. Överklagandenämnden har uppfattat AAs överklaganden som att han anser att han diskriminerats i samband med besluten.

Förarbeten

Med bristande tillgänglighet avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt andra omständigheter av betydelse (se prop. 2013/14:198 s.59).

Vilken rätt till anpassningar och stöd i utbildningen som föreligger beror på vilka bestämmelser som gäller för den berörda utbildningen. Inom skolformer och utbildningsverksamhet där det inte finns lika långtgående bestämmelser om rätt till stöd som det finns för t.ex. grundskolan och gymnasieskolan, eller där sådana bestämmelser saknas, bör de åtgärder som kan komma i fråga i huvudsak vara av enkel beskaffenhet (se prop. 2013/14:198 s.79).

På utbildningsområdet tar jämförelsen sikte på att den aktuella studerande kan genomföra studierna på ett sätt som är jämförbart med vad som är fallet för studerande utan en sådan funktionsnedsättning. Om någon – även bortsett från frågan om funktionsnedsättning – saknar sakliga förutsättningar för de studier det är fråga om, kan diskrimineringsförbudet om bristande tillgänglighet inte åberopas. Om någon sålunda inte uppfyller t.ex. gällande krav på förkunskaper, examinationskrav eller betygskriterier för studier på högskolan, kan han eller hon inte åberopa diskrimineringsförbudet om bristande tillgänglighet. (se prop. 2013/14:198 s.126).

Överklagandenämndens överväganden

Den fråga nämnden har att ta ställning till är om Göteborgs universitet genom sina beslut att inte tillåta AA anpassad examination på det sätt som han begärt, har diskriminerat honom på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen.

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att det av ärendet framgår att AA har en funktionsnedsättning. För att diskrimineringslagen ska bli tillämplig måste AA ha missgynnats genom att universitetet inte har vidtagit skäliga åtgärder för att han ska komma i en jämförbar situation med övriga studenter på utbildningen. AA har missgynnats genom att universitetet har avslagit hans ansökningar om annan examinationsform.

Frågan är om universitetet genom detta beslut inte har vidtagit en åtgärd som är skälig för att göra utbildningen tillgänglig för honom. På utbildningsområdet tar jämförelsen sikte på att en student ska kunna genomföra studierna på ett sätt som är jämförbart med vad som är fallet för en student som inte har en sådan funktionsnedsättning (jfr prop. 2013/14:198 s.126). Nämnden kan inledningsvis konstatera att universitetet uppgett att vad gäller Beslut 1 har inga andra studenter tillåtits att genomföra examinationen som en hemtentamen i stället för salstenta-men. Vad gäller Beslut 2 framgår det av utredningen att examinationsformen har införts och anpassats utifrån den pågående pandemin och de restriktioner som gällt för universitet och högskolor. Inget har framkommit om att någon annan student har fått examinationen anpassad på det sätt som AA begärt.

Frågan som nämnden därefter måste ta ställning till är om denna åtgärd, dvs. anpassningen av examinationen, är skälig för att han ska komma i en jämförbar situation med andra studenter utan en funktionsnedsättning. Vid bedömningen om det föreligger diskriminering ska bedömas om den önskade åtgärden är skälig utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt andra omständigheter av betydelse.

Inledningsvis kan konstateras att några krav på pedagogiskt stöd eller anpassning av examinationen för studenter med funktionsnedsättning inte har formulerats i författning. Någon rätt för studenten att få examinationen eller utbildningen anpassad efter sin funktionsnedsättning finns således inte i högskoleförfattningarna. Krav på studieprestationer och examinationskrav som ställs upp för studenter i högskolan kan inte heller i sig utgöra någon diskriminering (jfr prop. 2001/02:27, s. 53).
Då det inte finns några lagliga krav uppställda får ledning sökas i vad som anges i diskrimineringslagen och i förarbetena till lagen. I propositionen som låg till grund för den aktuella bestämmelsen anför regeringen, att för de skolformer och utbildningsverksamhet där det inte finns långtgående bestämmelser om rätt till stöd, eller där sådana bestämmelser saknas, bör de åtgärder som kommer i fråga i huvudsak vara av enklare beskaffenhet (prop. 2013/14:198 s. 79).

I ärendena är det fråga om utformningen av examinationen av en kurs. Hur examinationen på en kurs utformas beror i regel på kursens innehåll och mål som uttryckts i kursplanen och på vilka prestationer hos studenten den är avsedd att bedöma. En examinator bör ha möjlighet att besluta om anpassad eller alternativ examination för studenter med funktionsnedsättning, men regler för hur det ska ske bör anges i kursplanen (se Rättssäker examination, UKÄ 2017, s. 50). En anpassning av examinationen kan vara en åtgärd av enkel beskaffenhet. Detta ska dock vägas mot de sakliga krav som kan ställas både på examinationen och på studenten. Ytterst är det lärosätet som avgör hur en examination kan utformas för att den ska kunna pröva de prestationer hos studenten som den är avsedd att pröva.

AA har fått ett beslut om rekommendation om anpassning av studiesituationen i form av anpassad examinationsform efter överenskommelse med och beslut av examinator. Det som anges är att examinationen kan delas upp i två eller flera tillfällen och att anpassningen vid skriftliga examinationer är dator. I de aktuella fallen har Göteborgs universitet anfört att en anpassad examination inte kan ligga till grund för examinationen av de aktuella kurserna, utifrån det som examineras i kurserna. Dessa skäl får anses väga tyngre än det behov av anpassning av examinationen som AA har. Överklagandenämnden finner sammantaget att Göteborgs universitet genom att avslå AAs ansökningar om annan examinationsform inte har diskriminerat honom på sätt som avses i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen. Överklagandena ska därför avslås.