Anställning

Beslut 2018-02-16 (reg.nr 211-1097-17)

Maken till en sökande till en professur var i egenskap av tidigare prefekt vid institutionen jävig då hans hustru anställdes som professor. Prefekten, som varit ansvarig före rekryteringen och även varit den som ansökt om rekryteringsprövningen, borde inte ha haft något med anställningsärendet att göra. Att han inte var prefekt när ansökan från hans hustru inkom föranledde ingen annan bedömning. Mot denna bakgrund undanröjde Överklagandenämnden universitetets anställningsbeslut.

Bakgrund

Umeå universitet ledigförklarade en anställning som professor i informatik med inriktning mot interaktionsdesign. Bland de åtta sökande fanns nu aktuella parter.

Till sakkunniga utsågs professorerna BBK, professor OH och professor RR. Efter intervjuer med fyra sökande, däribland nu aktuella parter, satte samtliga sakkunniga AA som nummer ett (i ett fall som delad etta, RR). BBK satte BB som nummer tre. OH satte BB som delad nummer tre. RR satte BB som nummer tre.

Anställningskommittén för professor och docent vid Umeå universitet beslutade att föreslå AA för anställningen. Nämnden konstaterade därvid enigt att det, efter diskussion och överläggning och utifrån en sammantagen bedömning, framgår att AA är den mest meriterade för ifrågavarande anställning.

Umeå universitet beslutade den 12 september 2017 att anställa AA som professor i informatik med inriktning mot interaktionsdesign.

Yrkande m.m.

BB överklagar beslutet och yrkar att hon själv ska erbjudas anställningen. Hon anför därvid bl.a. följande.

Hon ifrågasätter om AA:s meriter/publikationer är verifierade och opartiskheten hos anställningskommittén. Vidare ifrågasätter hon hela anställningsprocessen där det förekommer en jävssituation av personlig natur mellan AA och hennes kommande närmast överordnade.

Umeå universitet avstyrker bifall till överklagandet och anför därvid bl.a. följande.

BB begär i sin överklagan - som det får förstås - att Överklagandenämnden för högskolan granskar riktigheten av AA:s åberopade publikationer, opartiskheten hos anställningskommittén som handlagt ärendet samt om ärendet kan anses formellt ha handlagts korrekt och då med tanke på en påstådd jävssituation mellan AA och hennes framtida chef.

BB har i sitt överklagande hemställt om att Överklagandenämnden för högskolan bör granska om något fel föreligger beträffande AA:s åberopade publikationer samt opartiskheten hos anställningskommittén utan att direkt påstå att något fel eller partiskhet skulle föreligga, än mindre peka på någon omständighet som skulle tyda därpå.

Umeå universitet konstaterar att en granskning av de sakkunnigas utlåtanden inte ger anledning att misstänka att några felaktigheter av betydelse för bedömningen av AA:s meriter förekommit. Universitetet konstaterar vidare att frågan om jäv har tagits upp vid universitetets handläggning av anställningsärendet utan att någon jävssituation konstaterats vara för handen.

Vid anställning ska endast fästas avseende vid sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Att en anställning av en person, som utifrån dessa grunder befunnits vara mest meriterad, skulle kunna medföra att jävssituationer uppstår i den dagliga verksamheten får inte hindra den bäst lämpade att erhålla anställningen. Eventuella framtida jävssituationer i den dagliga verksamheten är något arbetsgivaren har att hantera inom ramen för sin arbetsledningsrätt.

Sammanfattningsvis menar Umeå universitet att det inte heller i sak föreligger något skäl att ändra eller undanröja det överklagande beslutet.

Umeå universitet har därefter överlämnat en skrivelse från sakkunnige OH ställd till Umeå universitet med kopia till dekan samt prefekt (informatik) vid tidpunkt för bedömning, samt övriga sakkunniga. I skrivelsen anför han följande

”Jag var en av tre sakkunniga i samband med en bedömning av sökande till en professorstjänst i informatik med inriktning mot interaktionsdesign. Min bedömning skickades in till Umeå Universitet den 4:e mars 2017.
Det har på senare tid kommit till min kännedom att minst två tidskriftsartiklar som är del av AA:s publikationslista är publicerade in en så kallad ”predatory journal”. Tidskriften Journal of Multidisciplinary Engineering Science and Technology förekommer på listor (exempelvis Beall's list) över "predatory journals". Tidskriften bedöms inte genomföra en professionell peer-review process utan publicerar inskickade artiklar snabbt mot en sk "paper processing fee". Publikationer i en sådan tidskrift har naturligtvis ett lågt om inte obefintligt vetenskapligt meriteringsvärde.
Jag drar därför tillbaka min bedömning från 4 mars 2017 av AA som professorskompetent. Min bedömning var baserad på felaktiga antaganden om hennes publicering. Jag ber om ursäkt för att jag inte uppmärksammade detta problem redan vid bedömningstillfället. Jag vill dock med detta e-mail markera att jag med nuvarande information inte vill att detta ska passera obemärkt.
Jag som sakkunnig skulle naturligtvis ha upptäckt detta problem redan vid tidpunkten för sakkunnighetsbedömningen. Jag gjorde ett misstag när jag inte noggrant granskade hennes tidskriftspublikationer. Det finns ingen bra ursäkt. En förklaring är dock att jag personligen inte är expert inom interaktionsdesign utan ”information systems” och inte misstänkte något problem då AA tidigare (2016) bedömts som professor vid ett annat svenskt lärosäte. Jag antog felaktigt att tidskriften var etablerad inom AA:s område. En närmare granskning av redaktionen (och ämnesområden representerade) för den aktuella tidskriften gör det klart att så inte är fallet.
Det kan också tilläggas att beskrivningen av arbetsuppgifter relaterade till professuren var smalt inriktad mot det undervisningsprogram (digital mediaproduktion) som AA redan ledde. Mitt fokus riktades därför inte huvudsakligen mot hennes forskningsmeriter utan på hur hennes undervisning och arbete med inriktning mot omgivande samhälle kompenserade för den svagare publiceringen.
Det faktum att utlysningen var smal föranledde också att jag under arbetet kontaktade den dåvarande tillförordnade prefekten vid institutionen för informatik och framförde att professorsutlysningen inte inbjöd ansökningar från en bred pool av sökande. Jag var förvånad att endast 8 sökande fanns för en sådan attraktiv tjänst, varav åtminstone 4 var helt uteslutna för tjänsten. Under ett telefonsamtal med henne fick jag veta att professorstjänsten och dess beskrivning redan var godkänd innan hon tillträtt och utan hennes inblandning. Jag valde att fortsätta mitt arbete som sakkunnig efter detta samtal”.

BB har därefter inkommit med yttrande och har därvid anfört bl.a. följande.

Hon vidhåller att AA:s kvalifikationer måste granskas, inte bara hennes publiceringar utav även erhållna anslag etc. som hon har hänvisat till i sin ansökan. En av anställningskommitténs ledamöter har publicerat artiklar tillsammans med AA:s make, MW som också var prefekt vid aktuell institution när anställningen förbereddes och godkändes av institutionen. MW är numera ånyo prefekt. Allt detta borde utgöra jäv. Hon vill även åberopa vad OH anförde om anställningens innehåll: ”Under ett telefonsamtal med henne (AN) fick jag veta att professorstjänsten och dess beskrivning redan var godkänd innan hon tillträtt och utan hennes inblandning”. Ledigkungörelsen synes därmed ha utformats när MW var prefekt vid institutionen för informatik. Anställningen synes inte ha lysts ut brett och texten var endast utformad på svenska såvitt hon kommer ihåg, trots att det mesta inom berört område såsom undervisning och forskning sker på engelska. OH var för övrigt också den ende sakkunnige som var närvarande vid hennes intervju. Han synes dela hennes dubier kring AA:s meriter och om inte ifrågavarande anställning var anpassad för att passa AA, genom dess utformning och bristande utlysning.

Överklagandenämnden för högskolan har anmodat Umeå universitetet att yttra sig över BB:s yttrande och då särskilt vad gäller de invändningar om jäv som framförts i ärendet av henne och att anställningen på något sätt på förhand skulle vara ”anpassad” för AA.

Umeå universitet har därvid anfört bl.a. följande.

Vid den samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Umeå universitet tillämpas sedan 2014 en ordning där nämnden årligen beslutar hur många så kallade professorsutrymmen som ska fördelas inom fakultetens institutioner och enheter. Det är cirka 20 institutioner och enheter som konkurrerar om professorutrymmen inom fakulteten och varje år fördelas 5-8 utrymmen. I samband med sina äskanden måste institutionerna uppvisa en kompetensförsörjningsplan och andra underlag som visar professurens betydelse och förutsättningar för utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. Baserat på detta gör sedan nämnden sin fördelning av det årliga antalet professorsutlysningar. Så har också skett för aktuell professur som således dels utarbetats genom en intern process vid institutionen för informatik, dels beslutas av fakultetsnämnden utifrån behov inom institutionen och i konkurrens med andra institutioner och enheter vid fakulteten.

År 2015 beslutade den samhällsvetenskapliga fakulteten om att samtliga institutioner, däribland institutionen för informatik, skulle genomföra en forskningskartläggning. Målet var att beskriva vilka större forskningsinriktningar som fanns vid respektive institution. Vid institutionen för informatik genomfördes detta arbete vid institutionens forskningsutskott med professor JH som ordförande och underlaget förankrades innan beslut genom arbetsplatsträffar och facklig samverkan på institutionen. För institutionen för informatik utmynnade forskningskartläggningen i en beskrivning av huvudsakligen två forskningsinriktningar vid institutionen - informationssystem samt interaktionsdesign. Inriktningarna överensstämmer med SISA - Svenska Informationssystems Akademins definition av ämnet Informatik och hur det internationellt tangerar de två områdena Information Systems och Interaction Design, en definition som återfinns på 20 lärosäten i Sverige.

Utifrån denna forskningskartläggning samt institutionens strategiska kompetensförsörjningsplan för 2016-2018 där bl.a. två förestående pensionsavgångar inom aktuellt område kunde förutses, ansökte institutionen hos fakultetsnämnden om ett professorsutrymme för utlysning 2016 med inriktningen "Professor i Informatik med inriktning mot interaktionsdesign".

Efter att fakulteten hade beslutat om professorsutrymmet gjorde institutionen en anhållan om anställning och rekryteringsprövning, tidigare ingiven. Till ansökan förelåg också den tidigare ingivna anställningsprofilen, utformad utifrån de behov som forskningskartläggningen och kompetensförsörjningsplanen utvisat.

Anhållan tillstyrktes genom beslut av dekan DM den 13 juni 2016.

En rekryteringsgrupp utsågs vid institutionen som ledde rekryteringsarbetet vid institutionen. Denna bestod av prefekten AN, ämnesföreträdande JH, personalsamordnare TL och ställföreträdande prefekt KJ.

Utifrån anställningsprofilen utformades en annons för professuren såväl på svenska som engelska. Anställningen utannonserades såväl via Umeå universitets etablerade kanaler bl.a. universitetets webbsida, arbetsförmedlingen och Euroaxess, men även via mailinglistor.

Totalt sökte åtta personer professuren, med sökanden från Sverige, Tyskland, Mexiko, Storbritannien, Ukraina och Egypten varav två svensktalande, vilket visar på att utlysningen nått ut internationellt och nått ett gott söktryck.

Till sakkunniga i ärendet utsågs tre professorer, varav två från svenska lärosäten och en från ett lärosäte utanför landet. Eftersom flera anställda vid institutionen eller universitetet sågs som sannolika sökanden till anställningen valde fakulteten att utse tre sakkunniga istället för som normalt två stycken, allt för att förvissa sig om en så gedigen sakkunnigbedömning som möjligt. De sakkunniga ansåg fyra som ämnesmässigt behöriga, och fyra som inte behöriga. Fakultetens anställningskommitté beslutade att samtliga behöriga sökande skulle kallas till intervju.

Därefter genomfördes intervjuer med de fyra kandidaterna. En intervjumall framtagen av rekryteringsgruppen användes vid samtliga fyra intervjuer för att säkerställa att alla fick samma intervjufrågor. Intervjuerna spelades även in så att samtliga tre sakkunniga kunde ta del av och noggrant gå igenom intervjuerna. Representant från anställningskommittén fanns också med vid intervjuerna för att säkerställa att processen var god och jämförbar mellan varje kandidat.

Det är inte helt ovanligt att samtliga sakkunniga, eller ledamöter från anställningskommittén, inte kan delta vid samtliga intervjuer. Därför spelades varje intervju in, och sammanställdes dessutom skriftligen. De sakkunniga har bekräftat att de mottagit materialet och utifrån genomförda intervjuer ingav de sina slutliga utlåtanden till anställningskommittén där de rangordnade AA som nummer ett att anställas på den utlysta anställningen.

Ärendet har vid två tillfällen passerat anställningskommittén för professorer och docenter vid samhällsvetenskapliga fakulteten. Vid det första tillfället för att avgöra vilka kandidater som skulle kallas till intervju, med utgångspunkt i de sakkunnigas inkomna yttrande. Vid det andra sammanträdet närvarade två av institutionens rekryteringsgrupp prefekt AN samt ämnesföreträdare JH. Anställningskommittén beslutade, efter att ha tagit del av ansökningshandlingar, anteckningar från intervjuer och sakkunnigas yttranden, att föreslå rektor att anställa AA, den som rangordnats som nummer ett, som professor.

Rektor beslutade vid rektorsmöte den 12 september 2017 i enlighet med anställningskommitténs förslag att anställa AA på den utlysta anställningen.

Processen överensstämde mycket väl med de rutiner som finns såväl i Umeå universitets anställningsordning som med samhällsvetenskapliga fakultetens ordinarie handläggning av anställningsärenden.

En av de sakkunniga återkallade i ett mail den 7 november 2017 sitt utlåtande, således efter att beslut om anställning fattats av rektor. Återtagandet baserades, enligt den sakkunniges uppgifter, på en av misstag felaktig bedömning av två av tidskriftsartiklarna i AA:s publikationslista. Beskedet om återtagande kommunicerades till de två andra sakkunniga, dock utan någon åtgärd från deras sida.

I detta läge förelåg av förvaltningsrättsliga skäl inga möjligheter för universitetet att ändra det gynnande beslutet om anställning.

Universitetet konstaterar därvidlag att de publikationer som AA åberopat har varit tillgängliga för sakkunniga under hela förfarandet, och redovisats på ett mycket öppet och tydligt sätt. Eventuella diskussioner om publikationskanalernas värde i efterhand ter sig därför något anmärkningsvärt vilket påverkar vilken betydelse OH:s agerande ska tillmätas. De två andra sakkunniga har, trots möjlighet att agera, uppenbarligen inte sett någon anledning till att ändra sina bedömningar.

AA har i ett tidigare anställningsärende vid ett annat lärosäte 2016 bedömts professorskompetent. Oavsett att en sakkunnig inte längre står för sitt utlåtande kvarstår i ärendet utlåtanden från två sakkunniga, en kvinna och en man, vilket innebär att kraven avseende sakkunniga i såväl högskoleförordningen som universitetets anställningsordning är uppfyllda.

Vad OH därutöver anfört beträffande den valda inriktningen av professuren och påståendena om att fråga varit om en smal utlysning emotsägs kraftfullt av vad som ovan beskrivits om hur behovet av ifrågavarande professorsutrymme fastställts och underlaget för detta beslut. Inriktningen är välgrundad i verksamhetens behov och motsvarar en av totalt två inriktningar utifrån såväl nationell som internationell ämnesdefinition. Hans påståenden om vilka arbetsuppgifter som relaterades till professuren synes vara gripna ur luften då något sådan begränsning inte kan utläsas av vare sig anställningsprofil eller -annons. Slutligen måste någon form av missförstånd uppstått vid hans samtal med prefekten AN - hon hade i egenskap av ställföreträdande prefekt och sedermera prefekt deltagit i hela processen med framtagande av forskningskartläggning och kompetensförsörjningsplan, som del av ledningsgruppen vid institutionen kommenterat och bidragit till utformning av annons och därefter som en del av rekryteringsgruppen deltagit i hela rekryteringsarbetet.

Har jäv förelegat vid handläggningen av anställningsärendet? Inledningsvis ska understrykas att institutionen tidigt i processen identifierade att det fanns flera möjliga sökanden till professuren vid institutionen eller universitetet.

Institutionen har därför medvetet arbetat med att skapa transparens i hela beredningsprocessen, tydligt dokumentation, bred förankring i rekryteringsgrupp samt hörande av tre sakkunniga istället för normala två - allt för att säkerställa förtroendet för rekryteringen genomförts på ett objektivt och saklighet sätt.

Fråga har väckts om jäv förelegat i det överklagade anställningsärendet. Ärendet får anses ha inletts i och med att ansökan om rekrytering lämnades in till fakulteten. I detta läge förelåg inga sökanden till anställningen. Det är först i och med att någon söker en anställning som denne blir berättigad att överklaga ett beslut i ärendet. En handläggare av ärendet har att ta ställning till om en jävssituation föreligger i förhållande till någon av de sökande först i och med att de inkommer med sina ansökningar. Något anteciperat jäv i förhållande till eventuella sökanden som kan tänkas komma att söka en anställning föreligger inte skyldighet att beakta enligt förvaltningslagen. Det kan påpekas att en annan syn på saken skulle omöjliggöra merparten av rekryteringarna vid svenska universitet och högskolor.

MW är AA:s make. MW har i egenskap av prefekt varit ytterst ansvarig för rekryteringen samt varit den som, tillsammans med personalsamordnaren vid institutionen, ansökt om rekryteringsprövning. Han kan därmed anses ha varit delaktig i handläggningen av rekryteringsärendet på ett sådant sätt som avses i 11 § förvaltningslagen. När AA inkom med sin ansökan den 9 oktober 2016 hade dock MW redan slutat sitt uppdrag som prefekt för institutionen och övergått till andra arbetsuppgifter inom fakulteten, arbetsuppgifter utan anknytning till den aktuella rekryteringen. MW:s uppdrag som prefekt upphörde den 30 september 2016 då AN övertog uppdraget som prefekt.

MW har därmed inte deltagit i handläggningen av rekryteringsärendet efter den tidpunkt som AA inkom med sin ansökan och saken således kan anses ha angått henne. Någon jävssituation på denna grund ska därför inte anses ha förelegat.

BB har anfört att någon av ledamöterna i anställningskommittén och MW gemensamt har publicerat verk tillsammans, dock utan att ange vilken av ledamöterna som avses. Vid en jämförelse mellan angivna ledamöter i anställningskommittén i protokollen från anställningskommittén och med MW:s kompletta publikationslista kan konstateras att inga sampubliceringar förekommit med någon av ledamöterna i anställningskommittén.

MW har dock publicerat två publikationer tillsammans med AN som i egenskap av tillförordnad prefekt deltog som övrig närvarande när anställningsärendet behandlades i anställningskommittén. Publikationerna - som publicerades 2014 respektive 2015 - var resultatet av ett forskningssamarbete som genomfördes 2014-2015. AN och MW har därefter inte haft några ytterligare forskningssamarbeten eller gemensamma publikationer. Då detta samarbete inte kan anses utgöra ett nära, långvarigt och in till senare tid pågående vetenskapligt samarbete kan det inte anses föreligga risk för att allmänhetens förtroende för AN:s opartiskhet i ärendet rubbas. Ej heller på denna grund ska någon jävssituation anses ha förelegat.

Vad sedan gäller den forskningskartläggning som genomförts och det beslut om strategisk kompetensförsörjningsplan som fattats, och de vidare åtgärder som grundats på dessa, är dessa ärenden av sådant slag att inte någon torde kunna anses ha ett sådant rättsligt intresse i saken som en tillämpning av jävsbestämmelserna förutsätter. Eventuella felaktigheter och osakliga hänsyn i dessa ska inte angripas utifrån jävsbestämmelserna. Dessa får istället angripas utifrån regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Av vad som redogjorts för ovan framgår att det i detta ärende inte föreligger några omständigheter som skulle anses innebära att ärendet varit behäftat med sådan brist att beslutet om anställning ska undanröjas.

BB har därefter inkommit med yttrande och har därvid anfört bl.a. följande.

Vid tidpunkten för utformandet av ledigkungörelsen och initieringen av anställningsprocessen var MW prefekt vid aktuell institution. Under anställningsprocessen var han prodekan vid fakulteten där institutionen ingår, vilket självklart skulle kunna påverka anställningsförfarandet särskilt med beaktande av hans maktposition i förhållande till de som sköter anställningsförfarandet dvs. dåvarande prefekten Anna Karin Nyberg, som för övrigt är god vän med AA och MW. De umgås på fritiden. MW är nu åter prefekt vid aktuell institution. MW har även sampublicerat med en av de sakkunniga, BBK. Hon ifrågasätter om inte allt detta utgör s.k. delikatessjäv. Umeå universitet har fortfarande inte utrett frågan om AA erhållit de anslag hon säger sig ha erhållit i sin ansökan.

AA har inkommit yttrande och har därvid anfört bl.a. följande.

Hon har tagit del av BB:s överklaganden och har en helt annan uppfattning än henne av rekryteringsprocessen. Hon upplever att den var opartisk, transparent och öppen. I hennes ansökan redogjorde hon öppet och tydligt för sina meriter, ansökan har passerat anställningskommittén vid den samhällsvetenskapliga fakulteten vid två sammanträden och hon har både före och efter genomförda intervjuer enhälligt bedömts som nummer ett av samtliga tre sakkunniga.

Umeå universitet har redan på frågor om hur rekryteringsprocessen överensstämde med gällande anställningsordning vid Umeå universitet samt hur eventuellt jäv hanterats i detta ärende. Till detta vill hon ytterligare särskilt bemöta BB:s insinuationer och här vill hon understryka att:

Vad gäller rekryteringsprocessen så anför BB i sitt sista yttrande att hennes man ”signed off the committé of experts”. Detta påstående är felaktigt. Vid Umeå universitet sköts detta alltid av anställningskommittén vid fakulteten, alltså inget som görs på institutionsnivå, och i detta specifika fall fick därefter professor JH uppdraget av fakulteten att som ämnesföreträdande professor kontakta sakkunniga. BB vill i sina kommentarer försöka argumentera för att hennes man haft inflytande och/eller rent av anställt henne som professor. Hon finner detta påstående vara grundlöst – dvs. att hennes man skulle kunna påverka totalt 18 personer till detta beslut inklusive: 4 personer i institutionens rekryteringsgrupp (varav en prefekt, en stf prefekt, en ämnesföreträdande professor och en personalsamordnare), 3 externa sakkunniga, samt 10 personer i fakultetens anställningskommitté, inklusive dess ordförande professor MW samt rektor som faktiskt beslutar i ärendet.

Vidare kommenterar BB att vid tidpunkten när beslutet om hennes anställning togs (den 12 september 2017) var hennes man tillbaka som prefekt vid institutionen och här insinuerar hon igen felaktigt att hennes man anställt henne. Här vill hon precis som Umeå universitet, understryka att vid denna tidpunkt hade detta anställningsärende lämnat såväl institutions- som fakultetsnivå. Vid Umeå universitet är det rektor som fattar beslut om att utse professorer, på basis av sakkunnigas yttranden, genomförda intervjuer, samt på rekommendation från anställningskommittén för professorer. Som prefekt hade han inte något med rekryteringsprocessen att göra.

BB kommenterar vidare hennes och hennes och hennes mans relationer till AN. Det stämmer att de som kollegor umgåtts över åren, men sådana kollegiala relationer har de med flera.

BB tar också upp en referens relaterat till hennes man. Han är professor i informatik och en framstående etablerad forskare som har varit professor både vid Uppsala universitet, och sedan 2012 vid Umeå universitet. Under sina 20 år som forskare har han publicerat 124 artiklar med totalt 63 olika medförfattare - där ett stort flertal av dessa är med andra forskare runt om i Sverige. Han har även varit sakkunnig vid 25 tjänstetillsättningar för lektorat, docenturer och professurer i landet och över åren har han suttit i över 30 betygsnämnder eller varit opponent vid flertalet disputationer i landet. Att försöka ringa in seniora sakkunniga som överhuvudtaget inte haft med honom att göra är svårt då han över de senaste 20 åren har byggt upp ett stort nätverk, och har mycket väl etablerade kontakter med i stort sett alla seniora forskare i landet inom ett så pass litet ämne som informatik.

Vad gäller denna referens bör det först och främst noteras att den inte avser någon fullständig vetenskaplig, eller peer-reviewed, artikel. Referensen avser en poster - ett kortare underlag till ett konferensbidrag som sakkunniga BBK själv visade upp vid konferensen HCI International 2013 i Las Vegas. Hon vill understryka att det förutom denna poster ej finns några gemensamma verk dem emellan. Denna poster utgör alltså inte på något vis ett resultat av något långvarigt, nära och ett intill senare tid pågående forskningssamarbete. Något jäv föreligger därför inte i detta avseende.

BB har vid upprepade tillfällen i ärendet generellt ifrågasatt hennes meriter och specifikt just hennes projekt. De sakkunniga lyfter specifikt upp att de inte förutsätter att någon av de till anställningen sökande kan säkerställas ha varit ensam sökande av dessa medel, men att de verkar ha dragit in några projekt, ansvariga för några etc. Det var alltså inte något direkt avgörande för de sakkunniga. Hon har utifrån BBs ifrågasättande på just denna punkt gått tillbaka till sin CV och tittat igenom denna punkt och kan konstatera att hon säger just det – hon har varit projektledare för vissa projekt, forskningsledare för andra, ensam sökande för vissa och samsökande för andra projekt. Det är alltså oklart vad BB misstänker skulle dölja sig i just denna punkt. Hon vidhåller alltså det hon tagit upp i sitt CV – lämnad information är korrekt. Angående publikationer och outlets: När det gäller hennes publikationer, som OH reagerat på i sitt mail, så är det beklagligt att detta överhuvudtaget uppstår eftersom hon i sin ansökan bifogat bl.a. just de publikationer som han nämner. De fanns alltså mycket lättillgängligt att tillgå - något som övriga sakkunniga har uppmärksammat då beskrivning av hennes publikationer har ingått som del i deras skriftliga utlåtanden. När hon lämnade in sin ansökan så förhöll jag mig också noga till Samhällsvetenskapliga fakultetens krav för hur man värderar outlets, det vill säga böcker, bokkapitel, journalartiklar och konferensbidrag. Där stod det klart och tydligt vilka indexeringssystem som godkändes inom fakulteten och att man som institution och ämnesområde valfritt fick välja mellan dessa. Alla hennes publikationer som hon listade i sin CV – och således också de hon åberopade – återfinns i Google Scholar, som är det som är vanligast sättet inom informatik att både räkna publikationer och citeringar. Med detta kände hon sig trygg i att hon inte publicerade i några kanaler som skulle kunna uppfattas som oseriösa eller av annan anledning negativt.

OH diskuterar i sitt mail webb-baserade open access publikationer. Bedömningen av kvaliteten på just sådana Open Access journals blir väldigt oklar, t.ex. i relation till BB:s (enda) journalpublikation som är i en annan Open access journal - First Monday. Denna lyfter han dessutom som framstående när det handlar om BB. Man kan undra om OH ens reflekterat över just det. Hon vill inte på något sätta sig till doms över de avvägningar som de sakkunniga gjort, men det är tråkigt att OH kan göra ett så pass drastiskt utspel gentemot henne som att dra tillbaka sitt sakkunnigutlåtande, dessutom ett halvår efter det att han inlämnade sitt andra och därmed sitt slutgiltiga utlåtande efter genomförda intervjuer.

Om man funderar över antal sakkunniga och deras lämplighet, vill hon också lyfta att hon faktiskt blivit sakkunnigbedömd som professor i interaktionsdesign vid tidigare tillfälle, innan denna tillsättning – något som hon också visade i sin ansökan genom att bifoga dessa sakkunnigutlåtanden. Detta var också något som de sakkunniga lyfte upp som en styrka. Det är alltså så att hon till dags datum har kompetensförklarats som professor av totalt fem sakkunniga – fyra om man räknar bort OH:s utlåtande.

Sammanfattningsvis upplever hon som sökande av ifrågavarande anställning att såväl institutionen som fakulteten har följt Umeå universitets handläggningsordning och anställningsordning, samt att frågor om jäv är något som genomgående i hela processen nogsamt har hanterats av Umeå universitet. Detta har också varit viktigt för henne som sökande i denna process. Det är således hennes fasta övertygelse att hon har genomgått en opartisk och öppen rekrytering till denna anställning. Hon visar även med all tydlighet att oberoende hur man mäter och jämför deras respektive meriter så råder det inte någon tvekan om att hennes väger tyngre än BB:s.

BB har inkommit med slutligt yttrande.

Skäl

BB har bl.a. lyft frågan om jäv gällande flera inblandade i anställningsärendet däribland AN före detta prefekt (dessförinnan ställföreträdande prefekt såvitt framgår) vid institutionen för informatik där aktuell anställning är placerad och professor MW, AA:s make och för närvarande prefekt vid institutionen för informatik, vilket han också var när anställningen initierades. Vad gäller frågan om jäv avseende MW och AN gör Överklagandenämnden följande överväganden.

Av 11 § första stycket förvaltningslagen följer att den som ska handlägga ett ärende är jävig om 1. saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående, 2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång, 3. ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller underställning av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över en annan myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende som rör saken, 4. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller 5. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

I andra stycket anges att från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

I 12 § första stycket förvaltningslagen stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärendet. Den som är jävig får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.

Överklagandenämndens bedömning

Av utredningen i ärendet framgår att MW var prefekt för institutionen för informatik vid tidpunkten (den 17 augusti 2016) för utlysningen av aktuell anställning (sista ansökningsdag var 10 oktober 2016 och AA:s ansökan inkom den 9 oktober 2016). Han var enligt ledigkungörelsen också kontaktperson för frågor om anställningen. Enligt Umeå universitet upphörde han vara prefekt den 30 september 2016. MW har i egenskap av prefekt enligt Umeå universitet varit ytterst ansvarig för rekryteringen samt varit den som, tillsammans med personalsamordnaren vid institutionen, ansökt om rekryteringsprövning. MW är numera ånyo prefekt vid institutionen och var såvitt framgår detta även vid tidpunkten för rektors beslut i ärendet den 12 september 2017. Överklagandenämnden finner att vad som framkommit kring MW:s medverkan i denna anställningsprocess angår honom själv som make till AA och vid en samlad bedömning är han att anse som jävig enligt 11 § första punkten förvaltningslagen. MW borde inte ha haft något alls att göra med anställningsärendet. Det är inte uppenbart att frågan om hans opartiskhet har saknat betydelse. Det faktum att han inte längre var prefekt vid institutionen den dagen AA inkom med sin ansökan föranleder ingen annan bedömning. Bristen kan inte botas i efterhand genom någon åtgärd från Umeå universitets eller Överklagandenämndens sida. Umeå universitets beslut att anställa AA ska därför undanröjas och visas åter för förnyad handläggning.

Överklagandenämnden för högskolan noterar att påståenden också finns att f.d. prefekten AN, som enligt utredningen i ärendet deltog i rekryteringsgruppen, umgås privat med MW och AA. Vid ovan angivna utgång saknas skäl att ta ställning till om detta utgör s.k. delikatessjäv.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan undanröjer Umeå universitets beslut att anställa AA som professor i informatik med inriktning mot interaktionsdesign och visar ärendet åter till Umeå universitet för fortsatt handläggning.

Sidan publicerades den 4 oktober 2022