Anställning som lektor/professor. Sakkunniga av båda könen. Allmänt om "synnerliga skäl". Lärosätet har i ärendet ansetts haft synnerliga skäl för att utse två män som sakkunniga. - Även fråga om det förelegat jäv för en av de sakkunniga (tidigare handledare och förutvarande kollega vid en institution).

Ärendets bakgrund

Södertörns högskola ledigförklarade i februari 2001 en anställning som högskolelektor i arkeologi. Som sökande anmälde sig bland andra MB och BW.

Sakkunnigutlåtanden lämnades av professor ÅH, Stockholm, och professor JN, Göteborg. Båda förordade var för sig MB som innehavare av anställningen.

Lärarförslagsnämnden rangordnade MB som etta och BW som tvåa av de sökande.

Då MB i sin ansökan även begärt att bli prövad för anställning som professor avgav härefter de sakkunniga kompletterande yttranden, varvid de fann MB behörig för anställning som professor.

På förslag av lärarförslagsnämnden beslutade högskolan den 19 september 2002 att anställa MB som professor i arkeologi.

Yrkande m.m.

BW överklagade anställningsbeslutet och, som det fick förstås, yrkade att själv få anställningen.

BW anförde bland annat följande. Anställningens profil stämmer bättre med hennes meritering än MBs. Hennes pedagogiska meriter är större. Att överhuvudtaget jämföra hennes 18-åriga fasta anställning som 100% universitetslektor med MBs "omfattande lektorsundervisning" = 300 lektorstimmar är inte bara förbryllande med en mycket allvarlig, orealistisk, verklighetsfrånvarande, kränkande och nedvärderande bedömning. Att dessutom befordra till professor en person (MB) som inte har likvärdiga vetenskapliga och pedagogiska meriter är en allvarlig akademisk skandal. - Hennes vetenskapliga meriter är högre. Hennes forskarprofil är bättre anpassad för den aktuella tjänsten. Genom denna forskningsprofil kan hon främja jämställdheten och mångfalden vid Södertörns högskola samt främja internationella kontakter kring Östersjön. - Det finns också misstanke om jäv. Det väcker vissa farhågor att ÅH var MBs handledare under dennes doktorandtid, tillika hans personliga vän och supporter, och att ÅH så saklöst framhäver nämnda kandidat i sin slutvärdering. MB har dessutom vikarierat för ÅH under dennes frånvaro. Samma institution, samma handledare, samma vikariat, vilket bör vara nog för att ställa frågor om den sakkunniges opartiskhet. - Jämställdhets-aspekterna har inte beaktats vid tjänstetillsättningen. Enligt jämställdhetslagen borde och skall en av de sakkunniga vara kvinna. Det påstods att Södertörns högskola tillfrågat kvinnliga kandidater men att samtliga avböjt. Vid en granskning av detta påstående visar det sig att de som egentligen tillfrågats i saken är professor LH i Oslo och professor DO i Lund, alltså två och inte fyra kvinnor som det felaktigt påståtts. Det har emellertid visat sig att tio andra kvinnliga professorer och tre kvinnliga docenter i arkeologi inte blivit tillfrågade. - Flera typer av diskriminering har antytts i de sakkunnigas utlåtande: Åldersdiskriminering, könsdiskriminering, annan diskriminering samt nedlåtande bedömning.

MB, ÅH och JN yttrade sig med anledning av överklagandet.

Lärarförslagsnämnden avstyrkte i yttrande bifall till överklagandet och anförde bland annat följande:
BW tar i sitt överklagande upp ett antal punkter, vilka lärarförslagsnämnden bemöter enligt följande.

• BW anser att hennes pedagogiska meriter är högre än MBs Nämnden hänvisar till de sakkunnigas utlåtanden. Både BW och MB har omfattande pedagogisk erfarenhet. BW har kvantitativt längre erfarenhet, men MB har kvalitativt mer, vilket bl a framgick av provföreläsningen.
• BW anser att hennes vetenskapliga meriter är högre De sakkunniga anser att MBs vetenskapliga meriter är högre. De snarast skärper den jämförelsen vid en förnyad prövning.
• BW anser att hennes forskarprofil är bättre anpassad för den aktuella anställningen Även här hänvisar nämnden till de sakkunniga, som finner att MB passar bättre in i den aktuella profilen.
• Misstanke om jäv En av de sakkunniga, professor ÅH, har varit handledare för MB. De har varit kollegor vid institutionen för arkeologi vid Stockholms universitet. MB avlade sin doktorsexamen 1991. Därefter har MB varit forskarassistent vid samma institution till 1999. Efter 1999-03-31 har MB varit anställd vid Riksantikvarieämbetet. Lärarförslagsnämnden har granskat denna misstanke noggrant, men inte kunnat finna att jäv skulle föreligga. Att en sakkunnig har varit handledare åt en av de sökande innebär inte automatiskt att jäv föreligger. Man måste kunna utgå från att en professor med stor vetenskaplig erfarenhet har förmåga att sakligt bedöma även tidigare elever. Det är över tio år sedan MB avlade sin doktorsexamen; sedan 1999 har de inte haft något samröre. Det har inte framkommit något som tyder på specifika bindningar mellan MB och ÅH utöver de rent kollegiala. Tilläggas kan också att ÅH haft ett stort antal doktorander under 1980- och 1990-talet. MB har således inte varit ÅHs ende doktorand. Det är också så att sakkunniga är en bristvara i dag. Högskolan tillfrågade sju tänkbara sakkunniga, varav fyra kvinnliga, och dessa avböjde samtliga uppdraget.
• Jämställdhetsaspekterna har inte beaktats vid tjänstetillsättningen Vad gäller sakkunniga, så tillfrågade högskolan fyra kvinnliga kandidater: DO, Lunds universitet, LH, universitetet i Oslo, CD, universitetet i Tromsö och MLS, universitetet i Cambridge. Samtliga avböjde uppdraget. Vad gäller positiv särbehandling i fråga om förord till befattningen, så anser lärarförslagsnämnden att jämställdhetsaspekten har beaktats, men att avståndet mellan MB och BW är så stort, att positiv särbehandling inte kan komma ifråga.
• Flera diskriminerande åtgärder Vad gäller åldersdiskriminering, så utgör ett faktiskt konstaterande - att MB tillhör en yngre generation - från en av de sakkunniga inte någon diskriminering.

Vad gäller könsdiskriminering, se ovan.

Vad gäller annan diskriminering är det något oklart vad som åsyftas med resonemanget om judisk kultur. Här kan nämnden bara hänvisa till professor ÅHs yttrande över överklagandet. BW anför också att hennes meriter skulle passa bättre till den profil som motsvarar den som efterlystes i den utlysta befattningen. Varken de sakkunniga eller lärarförslagsnämnden kan instämma i det påståendet, utan anser att MB passar bättre.

Rektor instämde i yttrande till Överklagandenämnden i den bedömning som de sakkunniga samt lärarförslagsnämnden gjort och avstyrkte bifall till överklagandet.

BW inkom med yttrande.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Överklagandenämnden gör följande bedömning.

Frågan om kvinnlig sakkunnig

Bestämmelser om sakkunniga vid anställning av lärare i högskolan finns i 4 kap. 21 § högskoleförordningen (1993:100). Av angivna bestämmelse framgår att fakultetsnämnden eller motsvarande organ skall hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Vidare framgår att när yttrande hämtas in från två eller flera personer, skall både kvinnor och män vara representerade, om inte synnerliga skäl talar emot detta.

Sakkunnigförfarandet vid anställning av lärare innebär en betydande belastning på vetenskapssamhällets resurser. Svårigheter att rekrytera sakkunniga av båda könen kan innebära att "synnerliga skäl" enligt den redovisade bestämmelsen föreligger (jfr SOU 1996:166, sid. 94-95). En högskola får emellertid anses ha en skyldighet att göra ansträngningar för att finna sakkunniga av båda könen. Samtidigt måste beaktas intresset av att anställningsförfarandet inte orimligt fördröjs. Huruvida det föreligger synnerliga skäl att inte utse sakkunniga av båda könen får bedömas från fall till fall.

Av utbildnings- och forskningsnämndens protokoll den 19 april 2001 samt av lärarförslagsnämndens yttrande till Överklagandenämnden framgår att sammanlagt sju personer vid olika svenska och utländska lärosäten, varav fyra kvinnor, hade avböjt uppdrag som sakkunniga då ÅH och JN utsågs. Överklagandenämnden, som inte finner skäl att ifrågasätta dessa uppgifter, anser att Södertörns högskola i det uppkomna läget har haft synnerliga skäl att utse två sakkunniga av samma kön.

Jävsfrågan

Av utredningen framgår att ÅH varit handledare åt MB under den senares forskarutbildning och att båda varit kolleger på arkeologiska institutionen vid Stockholms universitet fram till år 1999. MB har härvid tjänstgjort som bland annat forskarassistent och t.f. professor. ÅH har under denna tid varit prefekt och ämnesföreträdare. Något ytterligare av betydelse för bedömningen av jävsfrågan har inte framkommit.

Ett vanligt handledare/doktorandförhållande är i sig inte något som kan anses vara ägnat att rubba förtroendet för den sakkunniges opartiskhet i fall där en förutvarande student är sökande. Enbart den omständigheten att den sakkunnige och den sökande flera år tidigare varit kolleger vid en institution och därvid endast haft ett vanligt kollegialt förhållande kan i regel inte heller anses vara ägnat att rubba förtroendet för den sakkunniges opartiskhet. (Jfr Sigeman, Tjänstetillsättning vid universitet och högskolor - rättsfrågor i överklagandenämndens praxis, sid 3, samt nämndens beslut 2000-09-20, reg.nr 21-250-00.) Överklagandenämnden finner att det som framkommit i ärendet inte är tillräckligt för att grunda jäv enligt förvaltningslagen (1986:223) eller i övrigt rubba förtroendet för ÅHs opartiskhet som sakkunnig.

Frågan om diskriminering och handläggningen i övrigt

Det har inte framkommit något som ger anledning att anta att det förekommit någon form av diskriminering i ärendet.

Vad BW i övrigt anfört i fråga om högskolans handläggning utgör inte skäl för Överklagandenämnden att undanröja anställningsbeslutet på formell grund.

Valet av innehavare av anställningen

Södertörns högskola har vid sin prövning funnit att MB har ett försteg framför BW vad gäller skicklighet för anställningen. Detta ställningstagande ansluter till lärarförslagsnämndens och de sakkunnigas bedömningar. Det har inte framkommit någon omständighet som föranleder Överklagandenämnden att frångå högskolans ställningstagande i denna fråga.

På anförda grunder skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.