Remiss av betänkandet En ny doktorsutbildning - kraftsamling för excellens och tillväxt (SOU 2004:27)

Sammanfattning

Överklagandenämnden avstyrker förslaget att den individuella studieplanen skall fastställas mot bakgrund av en överenskommelse med doktoranden.

Enligt betänkandets förslag skall lärosätena få inrätta kortare anställningar som doktor. Beslut om anställning av doktor skall enligt förslaget inte få överklagas. Överklagandenämnden lämnar förslaget utan erinran.

Överväganden  

Överklagandenämnden avstyrker förslaget. Intentionerna med förslaget är goda, men konsekvenserna kan bli ökad osäkerhet för såväl lärosäte som doktoranden. Förslaget torde i värsta fall kunna omöjliggöra för ett lärosäte att besluta om indragning av handledare och andra resurser enligt 8 kap. 10 § högskoleförordningen (1993:100).

Fakultetsnämndens beslut om fastställande av individuell studieplan vilar ytterst på offentligrättslig grund. Genom att föreslå att fastställande skall ske mot bakgrund av en överenskommelse, ett moment av närmast civilrättslig karaktär, skapas en oklar situation i rättsligt hänseende. Frågan kan ställas om doktoranden skulle kunna väcka talan i allmän domstol om högskolan och/eller handledaren inte uppfyller sin del av överenskommelsen. Vidare är konsekvenserna av en sådan överenskommelse för doktorandens anställningsavtal också oklara. En rättslig analys av dessa frågor saknas i betänkandet.

Förslaget kan emellertid även medföra mer direkta svårigheter framför allt för högskolan men också doktoranden. Enligt 8 kap. 10 § högskoleförordningen kan i vissa fall indragning ske av doktorandens rätt till handledning och andra resurser. En grundläggande förutsättning för sådan indragning är dock att fakultetsnämnden har fastställt en individuell studieplan för doktoranden. Om individuell studieplan av någon anledning inte har fastställts saknas förutsättning att besluta om indragning. Nuvarande lydelse av 8 kap. 8 § högskoleförordningen innebär att lärosätets skyldighet att fastställa den individuella studieplanen även gäller om doktoranden underlåter att medverka till upprättande av studieplan (jfr Överklagandenämndens beslut 2001-08-22, reg.nr 49-229-01, tillgängligt på nämndens webbplats www.onh.se).

Utredningens förslag om att den individuella studieplanen skall fastställas mot bakgrund av en överenskommelse med doktoranden synes innebära att en individuell studieplan inte kan fastställas av fakultetsnämnden i de situationer då doktoranden inte medverkar till att överenskommelse träffas. Eftersom det krävs att en individuell studieplan föreligger för att indragning av handledning m.m. enligt 8 kap. 10 § högskoleförordningen skall kunna ske förhindras lärosätet härigenom från möjligheten att vidta åtgärder om forskarutbildningen inte fortskrider som det var avsett. Oenighet mellan lärosäte och doktorand om överenskommelsen medför samtidigt en situation där doktoranden inte kan avgöra vilka rättigheter och skyldigheter han eller hon har i sin forskarutbildning, något som knappast är ägnat att främja forskarstudierna.

Nuvarande ordning, där samråd med doktoranden och handledaren skall ske men där fakultetsnämnden ändå har det yttersta ansvaret för att fastställa den individuella studieplanen, bör därför behållas.

En ny anställning som doktor (avsnitt 10.5)
Utredningen föreslår att en ny anställning som doktor införs och att beslut om sådan anställning inte skall kunna överklagas. Anställningen skall utlysas ledig men något sakkunnigförfarande skall inte ske.

Beträffande frågan om överklagbarhet gör Överklagandenämnden följande överväganden.
Av 12 kap. 2 § högskoleförordningen följer att högskolornas beslut om anställning får överklagas till Överklagandenämnden, utom vad gäller anställning som doktorand. Bestämmelserna innebär att även beslut om kortare anställningar, t.ex. vid vikariat, kan överklagas. Ett skäl som talar för att även kortare anställningar skall kunna överprövas i högre instans är den betydelse dessa kan ha i meriteringshänseende. Kortare anställningar ger möjlighet till värdefull meritering inför utlysning av längre anställningar. Det har därför ett värde, bland annat ur jämställdhetssynpunkt, att beslut om dessa kortare, men ur meriteringssynpunkt viktiga, anställningar kan överklagas. Detta skulle kunna tala för att även beslut om anställning som doktor bör kunna överklagas.

Å andra sidan bör följande beaktas. Den föreslagna anställningen som doktor skall vara tidsbegränsad och i tiden ligga i direkt anslutning till forskarutbildningen och anställningen som doktorand. Att anställningen således har ett nära samband med anställning som doktorand, där anställningsbesluten redan i dag inte kan överklagas, talar för ett överklagandeförbud även för anställningen som doktor. Frånvaron av sakkunniggranskning gör det dessutom svårare för en överinstans att göra en annan bedömning än underinstansen vad gäller de sökandes skicklighet för anställningen. Dessa argument leder sammantaget till att Överklagandenämnden lämnar förslaget utan erinran.

Överklagandenämnden vill tillägga följande. Med hänsyn till doktorsanställningens syfte och de speciella urvalskriterier som avses gälla för anställningen är högskoleförordningens allmänna bestämmelser om bedömningsgrunder vid läraranställning (4 kap. 15 §) mindre lämpliga att använda som utgångspunkt för urvalet av sökande. Högskoleförordningen bör därför kompletteras med en särskild bestämmelse om bedömningsgrunder för anställning som doktor, på samma sätt som nu gäller för anställning som doktorand (jfr 5 kap. 5 § högskoleförordningen).