 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Rapporten Försöksverksamhet med ändrad organisation inom högskolan (U2005/5802/UH)
Överklagandenämnden anser sammanfattningsvis följande. Föreliggande rapport präglas utan tvekan av insikt och förtrogenhet med högskolesektorn och dess villkor. Nämnden har inte något att erinra mot att högskolorna ges möjlighet till en försöksverksamhet med ändrad organisation. I viss utsträckning väcker dock rapporten fler frågor än den besvarar, bland annat vad gäller rättssäkerhetsaspekterna för studenter och doktorander. Ytterligare utredning behöver därför göras innan det föreligger tillräcklig grund för en försöksverksamhet med ändrad organisation inom högskolan.
Överklagandenämnden lämnar i det följande närmare synpunkter på vissa delar av rapporten.
Gemensamma enheter eller organ (sid 23-29)
Konstitutionell status
Rapporten behandlar bland annat de gemensamma organens konstitutionella status (sid 25-27). Avsnittet innehåller intressanta uppslag och resonemang, men avsnittet hade vunnit på en fördjupad statsrättslig analys av denna fråga, som förvisso inte är av enkel beskaffenhet. I detta sammanhang borde även frågan om hur högskolornas föreskriftsrätt skall hanteras inom ramen för försöksverksamheten närmare ha utretts. Rapporten utgör inte tillräckligt underlag för att Överklagandenämnden nu skall kunna redovisa några särskilda synpunkter i dessa frågor.
Rättssäkerhetsaspekter m.m.
Överklagandenämnden konstaterar vidare att rapporten i allt väsentligt inte uppmärksammar rättssäkerhetsaspekterna för den enskilde studenten/doktoranden. En illa genomförd försöksverksamhet med gemensamma organ skulle i värsta fall kunna leda till oklara ansvarsfördelningar mellan de samarbetande lärosätena, oklara beslutsgångar inom verksamheterna eller att inget av de samarbetande lärosätena tar ansvar för att viktiga rättssäkerhetsregler iakttas. Redan i dag finns det exempel på att enskilda doktorander kan uppleva sin situation som oklar då flera lärosäten samarbetar om forskarutbildningen (se vidare "Rättssäkerhet för doktorander som har sin forskarutbildning förlagd till högskolor utan relevant vetenskapsområde", Högskoleverkets remisskrivelse 2005-06-29, reg.nr 31-323-05). Överklagandenämnden anser att rapporten borde ha uppmärksammat denna viktiga fråga.
Inom högskolan handläggs en rad ärenden av betydelse för enskilda studenter och doktorander. Det kan gälla exempelvis antagning till utbildning, tillgodoräknande av kurser, indragning av doktorandhandledning och examensbevisfrågor. Det kan förutsättas att verksamheten i en gemensam enhet eller ett gemensamt organ åtminstone i någon mån kommer att beröra ärendehandläggning i mer formell mening. Högskoleförordningen innehåller härvid ett antal handläggnings- och beslutsregler som förutsätter att en högskola fattar beslut i olika typer av frågor. Även möjligheten att överklaga beslut från högskolesektorn bygger uttryckligen på denna förutsättning (jfr t.ex. 12 kap. 2 § högskoleförordningen 1993:100). En försöksverksamhet med ändrad organisation inom högskolan enligt rapportens modell medför att vissa av högskoleförordningens övriga bestämmelser kommer att behöva ändras. Någon närmare utredning eller förslag i denna del redovisas dock inte i rapporten. Det bör i detta sammanhang också påpekas att även förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser får anses bygga på förutsättningen att en myndighet har det formella ansvaret för handläggning och beslut i ett ärende. Frågan om hur förvaltningslagens bestämmelser om ärendehandläggning skall tillämpas i de gemensamma organens verksamhet berörs dock inte i rapporten.
Mot bakgrund av det anförda är det för närvarande svårt att fullt ut överblicka konsekvenserna för den enskilde studentens rättssäkerhet och andra konsekvenser för ärendehanteringen inom högskolan. Det kan inte utan vidare förutsättas att de enskilda lärosätena själva kan eller bör lösa dessa frågor genom samverkansavtal. Frågorna behöver därför utredas vidare.
Examensrätten
Avsnittet behandlar också frågan om examensrätten (sid. 28). Utredaren synes utgå från att dagens bestämmelser om examensbevis som avser utbildning vid mer än en högskola (6 kap. 17 § högskoleförordningen) förutsätter att varje inblandad högskola måste ha egen examensrätt för den aktuella examen för att kunna anges i examensbeviset. Överklagandenämnden delar inte denna bedömning. Nämnden har i ett avgörande funnit att den högskola som beslutar i examensfrågan i stället skall göra en individuell prövning av utbildningen från den andra högskolan för att utröna om denna utbildning kan ligga till grund för examen vid den egna högskolan (se vidare Överklagandenämndens beslut 2005-09-16, reg.nr 43-538-05, publicerat på nämndens webbplats www.onh.se). Dagens bestämmelser får därför anses medge att samtliga de högskolor vars utbildning ligger till grund för examen också anges i examensbeviset.
I rapporten anförs bland annat att innehållet i ett gemensamt examensbevis bör kunna regleras genom samverkansavtal mellan lärosätena. Det bör här påpekas att frågan om de allmänna förutsättningarna för en högskola att utfärda generella, bindande regler i examensfrågor inte är okomplicerad. För närvarande får högskolorna anses ha ett begränsat bemyndigande att utfärda egna föreskrifter i frågor om examensbevis och därutöver finns en möjlighet för högskolorna till tolkning av högskoleförordningens bestämmelser som kan ta sig uttryck i allmänna råd, riktlinjer och andra typer av lokala regler. Högskolornas lokala regler måste dock vara förenliga med högskoleförordningens bestämmelser. Dessa förhållanden belyses närmare i ett avgörande från Överklagandenämnden den 15 oktober 2004 (reg.nr 43-307-04, publicerat på nämndens webbplats) och som nämnden hänvisar till i denna del. Överklagandenämnden anser att avsaknaden av tydliga bemyndiganden till högskolorna i examensfrågor försvårar för studenterna att överblicka sina rättigheter och dessutom försvårar rättstillämpningen i nämndens examensärenden. Om en möjlighet till gemensamt utfärdade examensbevis skall införas behöver den närmare regleringen övervägas ytterligare och relevanta bemyndiganden förtydligas. Föreliggande utredning kan i dessa avseenden inte anses tillräcklig.
Utseende av ordförande och vice ordförande i fakultetsnämnd (sid. 31-32)
I rapporten föreslås att en högskola skall kunna rekrytera dekanus bland externa kandidater men att detta chefsuppdrag även fortsättningsvis bör vara ett uppdrag inom ramen för en läraranställning. Det bör påpekas att reglerna om anställning av lärare i 4 kap. högskoleförordningen samt möjligheten att överklaga ett anställningsbeslut kan få betydelse i detta sammanhang. Det är oklart om utredaren avser att den externa rekryteringen skall följa dessa bestämmelser eller om undantag skall göras från gällande regelverk.
Slutsats
Överklagandenämnden har inte något att erinra mot att högskolorna ges möjlighet till en försöksverksamhet med ändrad organisation. Ytterligare utredning behöver dock göras innan det föreligger tillräcklig grund för en sådan försöksverksamhet.
