Mikael Herjevik
Huvudföredragande

Bilaga: Studentkårsärenden m.m. vid Överklagandenämnden för högskolan - en översikt

Föreliggande promemoria innehåller en kort översikt av de viktigaste ärendena som ÖNH har avgjort enligt nyss nämnda förordning samt de rättsfrågor som härvid har behandlats.

Det bör påpekas att avgörandena från och med år 2001 och framåt finns publicerade i fulltext på nämndens webbplats www.onh.se. Dessa avgöranden refereras därför mer kortfattat än tidigare avgöranden, som inte har publicerats.

Beslut 1995-12-28 (dnr 1326-95)
Ärendet gällde bland annat rätten att överklaga beslut enligt 22 § obligatorieförordningen. Lunds universitets styrelse fattade flera beslut gällande kårstrukturen vid universitetet. Bland annat beslutade universitetsstyrelsen dels att godkänna vissa studerandesammanslutningar som obligatoriska studerandekårer dels att Lunds studentkår samtidigt skulle upphöra att vara studerandekår. Universitetet avslog samtidigt en ansökan från en annan studerandesammanslutning om att bli godkänd som obligatorisk studerandekår. Sistnämnda studerandesammanslutning överklagade samtliga beslut. Fråga uppkom i ärendet om rätten att överklaga dessa beslut. ÖNH uttalade härvid bland annat att med "beslut" i 22 § obligatorieförordningen avses beslut som meddelas med stöd av denna förordning. ÖNH avgjorde frågan om vem som hade rätt att överklaga besluten med ledning av 22 § förvaltningslagen, eftersom 22 § obligatorieförordningen inte innehöll någon bestämmelse i denna fråga. Studerandesammanslutningen som hade fått avslag på sin ansökan om kårstatus tillerkändes härvid rätt att överklaga avslagsbeslutet men inte de övriga beslut som universitetet hade fattat. ÖNH avslog dock överklagandet från denna studerandesammanslutning vad gällde frågan om kårstatus.

Beslut 1995-12-28 (dnr 1340-95)
Ärendet gällde bland annat frågan om upphävande av kårstatus och rör samma kårkonflikt vid Lunds universitet som i det ovan redovisade ärendet (dnr 1326/95). Universitetsstyrelsens beslutade att Lunds studentkår skulle upphöra att vara studerandekår enligt obligatorieförordningen. Lunds studentkår överklagade senare detta beslut. Universitetet hade i sitt beslut hänvisat till att kårens styrelse i en skrivelse hade uttryckt att det var styrelsens vilja att kåren skulle upphöra som obligatorisk studerandekår. ÖNH uttalade att en sådan viljeyttring från studentkårens styrelse, vilken inte bygger på ett beslut av kårens högsta beslutande organ, inte kan grunda ett beslut att frånta kåren dess status av studerandekår. Inte heller hade det förekommit sådana förhållanden som enligt obligatorieförordningen gav stöd för ett beslut att studentkårens kårstatus skulle upphöra. ÖNH beslutade därför att upphäva universitetsstyrelsens beslut.

Beslut 1996-06-12 (reg.nr 250-96)
Styrelsen för Stockholms Universitets Studentkår beslutade att Stockholms Kristna Universitetsförening (SKUF) inte längre ägde status av "kårförening" i studentkåren. SKUF begärde att universitetet skulle undanröja studentkårens beslut. Rektor fann dock att studentkårens beslut inte uppenbart kunde anses strida mot det ändamål som angavs i 12 § obligatorieförordningen, varför begäran avslogs. SKUF överklagade beslutet. ÖNH uttalade i sitt beslut att 22 § obligatorieförordningen inte innehöll någon särskild bestämmelse om vem som får föra talan mot högskolans beslut och därför gällde de allmänna bestämmelserna om talerätt i 22 § förvaltningslagen. ÖNH fann att universitetets beslut angick föreningen och dess medlemmar och tog därför upp överklagandet till prövning. I sak delade dock ÖNH den bedömning som universitetet hade gjort och avslog överklagandet.

Beslut 1998-09-30 (reg.nr 44-876-98)
Ärendet gäller bland annat 4 § och 5 § obligatorieförordningen. Enligt beslut av Umeå universitet skulle det finnas tre studerandekårer vid universitetet. En student skulle bara vara skyldig att tillhöra en av dessa. I ett senare beslut fastslog universitetet dessutom att en student inte kunde tillhöra mer än en av studerandekårerna. Sistnämnda beslut överklagades av en av studerandekårerna (Umeå studentkår) som anförde att det inte var författningsenligt. ÖNH konstaterade i sitt beslut att en student var skyldig att vara medlem i en studerandekår vid en högskola. Obligatorieförordningen föreskriver dock inte något hinder för en student att även tillhöra annan studerandekår än den som skyldigheten avser. Begränsningen i frågan om rätt till medlemskap framgår av studerandekårernas stadgar, vilka i visst avseende fastställs av högskolestyrelsen. På grund härav och med hänsyn till den grundlagsfästa föreningsfriheten hade universitetet inte rätt att föreskriva att en student inte kunde tillhöra mer än en av de kårer som fanns vid universitetet. ÖNH upphävde därför universitetets beslut. - I ett annat beslut hade universitetet på begäran av en av studerandekårerna (Umeå studentkår) fastställt kårtillhörigheten för två studenter. Beslutet överklagades av några fullmäktigeledamöter i denna studentkår. ÖNH biföll överklagandet och upphävde beslutet bland annat med hänvisning till att frågan om studenternas kårtillhörighet inte hade varit föremål för tvist mellan de olika studerandekårerna vid universitetet.

Beslut 2000-03-15 ( reg.nr 44-404-99)
Ärendet gäller bland annat 2 § och 23 § obligatorieförordningen. Naturvetarsektionen inom Filosofiska Fakulteternas Studentkår (FFS) ansökte hos Göteborgs universitet om att få bilda en ny studerandekår med namnet Naturvetarkåren. Universitetet avslog ansökan. Tre uppgivna företrädare för naturvetarsektionen överklagade beslutet. ÖNH konstaterade i sitt beslut att naturvetarsektionen inte var en självständig juridisk person utan en del av FFS. Naturvetarsektionen hade därför inte förmåga att vara part inför nämnden. Någon rätt att företräda FFS i ärendet hade inte heller de tre klagande. ÖNH behandlade i stället överklagandet som om de tre klagande enskilt hade överklagat universitetets beslut. Då detta beslut ansågs angå dem togs överklagandet upp till prövning. ÖNH avslog dock deras överklagande. ÖNH uttalade att en grundläggande förutsättning för att en studerandesammanslutning skall kunna godkännas som studerandekår enligt 2 § obligatorieförordningen är att det vid ansökningstillfället finns en sådan sammanslutning som kan uppträda som part inför högskolan. Endast ett allmänt uttryckt önskemål från vissa studenter om att en viss studerandekår skall bildas är inte tillräckligt. Frågan om det i ett ärende föreligger en sådan studerandesammanslutning som avses i 2 § och 23 § obligatorieförordningen fick avgöras utifrån allmänna organisationsrättsliga principer om hur ideella föreningar får rättskapacitet. Eftersom det inte hade bildats någon ny studerandesammanslutning i ärendet saknades det förutsättningar att bifalla överklagandet.

Beslut 2001-11-14 (reg.nr 44-305-01)
Styrelsen för Malmö högskola beslutade att Odontologiska studentkåren skulle upphöra att vara studerandekår enligt obligatorieförordningen. Studentkåren överklagade beslutet. ÖNH biföll överklagandet och undanröjde högskolans beslut. ÖNH anförde bland annat att beslut att frånta en studerandesammanslutning dess status som studerandekår kan - förutom de fall som anges i 15 § obligatorieförordningen - också godtas då beslutet grundas på en begäran därom från sammanslutningens högsta beslutande organ. I föreliggande ärende hade emellertid Odontologiska studentkåren motsatt sig högskolans beslut om återkallelse. I övrigt hade det inte åberopats eller framkommit förhållanden som skulle kunna utgöra grund för att utan stöd av förbehåll i ett tidigare beslut eller av någon författningsbestämmelse frånta Odontologiska studentkåren dess kårstatus.

Beslut 2003-04-11 ( reg.nr 44-953-02)
Ärendet gällde 6 § och 8 § obligatorieförordningen. En man, bosatt i stockholmsområdet, antogs till en nätbaserad distansutbildning vid Uppsala universitet. Mannen begärde att universitetet skulle besluta om rätt till begränsat medlemskap i Uppsala studentkår och befrielse från skyldigheten att tillhöra nation vid universitetet. Universitetet avslog ansökan. ÖNH fann, med utförlig motivering, att distansutbildningen i fråga fick anses anordnad på annan ort än Uppsala och biföll överklagandet.

Beslut 2003-08-15 ( reg.nr 44-251-03)
Ärendet gällde avstängning av student enligt 20 § obligatorieförordningen. En högskola beslutade att avstänga en student som inte betalat sin kåravgift. I ett överklagande gjorde studenten gällande att beslutet stred mot olika lagar och internationella konventioner. ÖNH fann att det s.k. kårobligatoriet inte kunde anses strida mot principen om avgiftsfrihet i utbildningen, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna. Då studenten inte hade betalat sin kåravgift hade högskolan haft grund för sitt beslut att stänga av studenten. Överklagandet avslogs.

Beslut 2005-05-13 (reg.nr 44-232-05)
Ärendet gällde fastställande av kårstadga. Rektor för Göteborgs universitet fastställde nya stadgar för en studerandekår. Beslutet överklagades av en enskild kårmedlem. Den klagande gjorde bland annat gällande att stadgan inte var demokratisk och att rektor hade överskridit sina befogenheter då han fastställde ett "ogiltigt" beslut av kåren. ÖNH fann att universitetets beslut inte kunde anses strida mot bestämmelserna i obligatorieförordningen. Inte heller i övrigt framstod beslutet som oriktigt. Överklagandet avslogs.

Beslut 2005-05-13 (reg.nr 44-1108-04)
Ärendet gällde nyinrättande av nation och studentförening enligt 3 § obligatorieförordningen. En ansökan från en nybildad studerandesammanslutning (Roslags nation) om att bli godkänd som obligatorisk nation eller obligatorisk studentförening avslogs av Stockholms universitet. Roslags nation överklagade beslutet. ÖNH, som avslog överklagandet, konstaterade i sitt beslut att obligatorieförordningen saknar bestämmelser om inrättande av nya nationer eller studentföreningar som avses i 3 § obligatorieförordningen. Förutsättningar saknades därför för att bifalla överklagandet.