 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Betänkandet För studenterna ... - om studentkårer, nationer och särskilda studentföreningar (SOU 2006:36) U2006/3105/UH
Överklagandenämnden anser sammanfattningsvis följande. Överklagandenämnden har i och för sig inget att erinra mot att studenternas möjlighet att överklaga studentkårernas beslut utvidgas. Överklagandenämnden avstyrker dock förslaget att studentkårernas beslut skall kunna överklagas direkt till nämnden. Det skäl som har anförts för förslaget övertygar inte. Den föreslagna ordningen skulle däremot leda till flera negativa konsekvenser. Förslaget är inte ägnat att stärka rättssäkerheten för studenterna.
Överklagandenämnden avstyrker vidare förslaget att högskolornas beslut i andra studentkårsfrågor inte längre skall kunna överklagas till nämnden. Förslaget får till konsekvens att högskolornas beslut i flera viktiga frågor, bland annat vad gäller upphävande av kårstatus och avstängning av studenter enligt 1 kap. 5 § författningsförslaget, inte längre skulle bli möjliga att överklaga. I detta avseende innebär förslaget en försämring av enskilda studenters och studentkårers rättssäkerhet.
Överklagandenämnden förordar i stället att nuvarande instansordning behålls, med högskolorna som första instans och Överklagandenämnden som överinstans.
Överklagandenämnden avstyrker även förslaget att en högskola med stöd av 10 kap. högskoleförordningen (1993:100) skall kunna vidta disciplinära åtgärder mot studenter som inte söker inträde i studentkårer eller låter bli att betala avgifter till dessa.
Överklagandenämnden lämnar i det följande närmare synpunkter på vissa delar av betänkandet.
Allmänna synpunkter
Överklagandenämnden noterar att betänkandet innehåller vissa uppgifter om antalet avgjorda studentkårsärenden hos Överklagandenämnden som inte riktigt stämmer. En genomläsning av betänkandet ger också intryck av att utredarna endast i begränsad omfattning har tagit del av de ärenden som Överklagandenämnden har avgjort med stöd förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor, härefter kallad obligatorieförordningen. Mot denna bakgrund bifogas till detta yttrande en särskild promemoria som har upprättats inom Överklagandenämndens kansli (se bilaga). Promemorian innehåller en översikt över de viktigaste avgörandena enligt obligatorieförordningen.
Avsnitt 6 Överklagande av studentkårers beslut
Överklagandenämnden har i och för sig inget att erinra mot att studenternas möjlighet att överklaga studentkårernas beslut utvidgas.
I betänkandet föreslås dock en ordning som innebär att studentkårernas beslut skall överklagas direkt till Överklagandenämnden i stället för till högskolan.
Överklagandenämnden avstyrker detta förslag av följande skäl.
Som huvudsakligt skäl för förslaget anför utredningen att studenter kan riskera att uppleva högskolestyrelsens prövning som partisk och föga oberoende (sid. 63). Förvaltningslagens jävsbestämmelser är dock tillämpliga även på högskolestyrelsens prövning. Studenter som ändå upplever högskolans prövning som partisk kan redan i dag få sin sak prövad av Överklagandenämnden genom att överklaga högskolestyrelsens beslut. Endast de allmänna bestämmelserna om talerätt i förvaltningslagen begränsar vem som får överklaga högskolornas beslut enligt 22 § obligatorieförordningen (se bifogade promemoria). Något krav på visst antal klagande finns inte heller. Utredningens argument övertygar således inte i denna del.
Den föreslagna ordningen skulle däremot leda till flera negativa konsekvenser.
Överklagandenämndens nuvarande uppgifter innebär att nämnden - oavsett ärendetyp - i allt väsentligt överprövar beslut som har fattats av andra statliga myndigheter. Överklagandenämnden har således rollen som överinstans inom högskolesektorn. Nuvarande ordning innebär att det i första hand är högskolorna som skall utreda och pröva besvär över studerandekårernas beslut. Detta kan då ske med kännedom om de lokala förhållanden som råder vid högskolan. Först om någon inte är nöjd med högskolans beslut behandlas ärendet av Överklagandenämnden. Genom nuvarande ordning skapas förutsättningar för Överklagandenämnden att koncentrera sin utredning och prövning till frågor av väsentlig beskaffenhet. Därmed skapas också förutsättningar för att avgörandena skall kunna få vägledande betydelse i andra sammanhang.
Även med nuvarande ordning har dock de studentkårsärenden som Överklagandenämnden avgjort ofta varit av vidlyftig beskaffenhet och krävt relativt stora arbetsinsatser från nämndens och kanslipersonalens sida. Ärendena har dessutom hanterats under relativt stark tidspress. I flera fall har de klagande också begärt inhibition av högskolans beslut, något som ytterligare har ökat tidspressen.
Om studentkårernas beslut skulle överklagas direkt till Överklagandenämnden blir nämnden första instans i dessa ärenden. Överklagandenämndens roll skulle därmed förändras. Den fördel som finns med att studentkårsärendena inledningsvis utreds och prövas lokalt vid högskolorna går förlorad. Enligt förslaget skulle samtidigt möjligheterna att överklaga studentkårernas beslut utvidgas. Mot bakgrund av de förhållanden som råder inom studentkårerna är det rimligt att anta att antalet överklaganden därmed kommer att öka. Det finns här en klar risk att redan en relativt måttlig ökning av ärendetillströmningen leder till att betydande ökning av arbetsbördan för Överklagandenämnden. Ytterst kan detta gå ut över möjligheterna att hålla rimliga handläggningstider i övriga studentärenden. Under sådana förhållanden finns det även risk att nämndens avgöranden inte kan utformas så att de kan få vägledande betydelse för högskolesektorn (jfr betänkandet sid. 64).
Det bör i detta sammanhang påpekas att något förbud mot att överklaga Överklagandenämndens beslut inte finns angivet i utredningens författningsförslag. Överklagandenämnden utgår dock från att utredningen avser att nämnden skall vara första och sista instans i studentkårsärendena. Det innebär en viss försämring av studenternas rättigheter, eftersom nuvarande ordning ger möjlighet till överprövning av studentkårernas beslut i två instanser (högskolan och Överklagandenämnden).
Rätten att överklaga högskolornas beslut till Överklagandenämnden
En konsekvens av utrednings förslag är att det inte längre skall vara möjligt att överklaga högskolestyrelsernas beslut i övriga studentkårsfrågor (motsvarande) till Överklagandenämnden. Någon närmare motivering till detta framgår inte. Utredningen synes förutsätta att överklagande enligt nuvarande 22 § obligatorieförordningen endast kan ske beträffande beslut som en högskolestyrelse fattar enligt 21 § samma förordning. Som framgår av den bifogade promemorian har dock Överklagandenämnden funnit att även andra typer av beslut som en högskola fattar med stöd av obligatorieförordningen får överklagas. Det har inneburit att exempelvis ärenden om kårtillhörighet, frågor om kårstatus och avstängning av student har kunnat prövas av Överklagandenämnden. Många gånger har frågorna varit av stor vikt för den klagande (jfr t.ex. nämndens beslut 2001-11-14, reg.nr 44-305-01, om kårstatus). I flera fall har nämnden funnit skäl att bifalla överklagandena. Möjligheten att kunna överklaga högskolornas beslut med stöd av 22 § obligatorieförordningen är därför betydelsefull för enskilda studenters, studentkårers och andras rättssäkerhet.
Utredningens förslag får till konsekvens att högskolornas beslut i dessa frågor inte längre skulle kunna överklagas till Överklagandenämnden. Utredningen anvisar inte heller någon annan överklagandemöjlighet, vilket torde innebära att överklagande inte heller skulle kunna göras till allmän förvaltningsdomstol (jfr 12 kap. 4 § högskoleförordningen). Flera typer av betungande beslut, till exempel beslut att upphäva en studentkårs kårstatus eller beslut om avstängning av student, skulle således inte längre kunna överklagas. Enligt Överklagandenämndens mening medför härvid förslaget en försämring av rättssäkerheten för enskilda studenter och studentkårer.
På anförda grunder avstyrker Överklagandenämnden förslaget att högskolornas beslut i övriga studentkårsfrågor inte längre skall kunna överklagas till nämnden.
Slutsatser
Som framgår av redovisningen ovan är utredningens förslag i vissa avseenden inte ägnad att stärka rättssäkerheten för studenter, studentkårer och andra. Överklagandenämnden förordar därför att den nuvarande, och väl beprövade, instansordningen behålls för de aktuella ärendena. Det innebär att högskolorna även fortsättningsvis skulle vara första instans och Överklagandenämnden överinstans.
Tillströmningen av ärenden till Överklagandenämnden har ökat kraftigt de senaste åren, framför allt vad gäller olika typer av studentärenden. Samtidigt har Överklagandenämnden fått till uppgift att pröva nya och arbetskrävande ärendetyper, exempelvis diskrimineringsärenden. Oavsett vilken lösning som väljs, kan det förutsättas att en utökad möjlighet att överklaga studentkårernas beslut leder till ytterligare ökad arbetsbörda för Överklagandenämnden. Extra resurser måste därför tillskjutas för att Överklagandenämnden skall kunna möta detta. Detta gäller inte minst om regeringen väljer att följa utredningens förslag att göra Överklagandenämnden till första instans i vissa studentkårsärenden. Överklagandenämnden förutsätter därför att Högskoleverket erhåller de ekonomiska resurstillskott som krävs för att verket skall kunna fullgöra kansliuppgifterna åt nämnden på bästa sätt.
Övrigt
Överklagandenämnden avstyrker förslaget att en högskola med stöd av 10 kap. högskoleförordningen skall kunna vidta disciplinära åtgärder mot studenter som inte söker inträde i studentkårer eller låter bli att betala avgifter till dessa. Möjligheten att avstänga studenter på denna grund föreligger redan enligt utredningens förslag till förordning om studentkårernas verksamhet. Något skäl för att därutöver bestraffa dessa studenter med disciplinära påföljder enligt 10 kap. högskoleförordningen föreligger inte.
Bilaga: Studentkårsärenden m.m. vid Överklagandenämnden för högskolan - en översikt (promemoria 2006-08-15)
