
Handelshögskolans fakultetsnämnd vid Göteborgs universitet beslutade den 7 juni 2005 med hänvisning till 8 kap. 10 § högskoleförordningen att X inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen från och med den 1 juli samma år. Beslutet motiverades med att X, under det hela år hon varit anställd som doktorand, inte presterat i enlighet med den individuella studieplanen.
X utvecklade i flera omfattande inlagor utförligt sitt överklagande.
Fakultetsnämnden vidhöll sitt ställningstagande och anförde i yttrande bland annat följande:
"X uppehåller sig i sitt överklagande vid frågan om handledare. X har, enligt uppgift från företagsekonomiska institutionen, bytt handledare vid ett flertal tillfällen om än inte nödvändigtvis med hänvisning till HF kap 7 ~ 9, utan handledarbytena har mer varit betingade av det faktum att X:s avhandlingsämne inte tillhört kärnkompetensen inom det företagsekonomiska ämnesområdet. Det är också något institutionen har tagit hänsyn till då institutionen under våren 2004 beslutade att ställa två biträdande handledare från nationalekonomiska institutionen till förfogande. Institutionen har således, menar fakultetsnämnden, utsett handledare med adekvat och lämplig kompetensinriktning, och som också har kunnat åta sig att fungera som handledare. Det finns ingen gräns, som X synes implicera i sitt överklagande, för hur många handledare en doktorand kan ha under sin forskarutbildning; däremot styrs tillgången på handledare av sakförhållanden som kompetens, arbetsuppgifter, tid m.m.
Handelshögskolans fakultetsnämnd vill understryka att den sammanlagda tid som lagts ned på att handleda X av de tre handledarna - låt vara att huvudhandledaren SL varit sjukskriven under delar av det gångna året har vida överstigit de 80 timmar per läsår, som är det riktvärde som gäller för omfattningen i tid av handledning som den forskarstuderande i ämnet företagsekonomi kan ställa krav på. Det har alltså inte, menar fakultetsnämnden, varit så att X, under det år hon varit anställd på heltid som doktorand, inte fått handledning i rimlig omfattning; tvärtom har handledarna läst och kommenterat olika utkast och i detalj planerat handledningstillfällen och givit tydliga råd och anvisningar, vilket också framgår av en del bilagor till X:s överklagande. X har också haft tillgång till arbetsplats med dator m.m. i nära anslutning till sina handledare.
Handelshögskolans fakultetsnämnd vill ånyo peka på att beslutet om indragning av rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildning grundar sig uteslutande på förhållanden som varit aktuella under perioden juli 2004 till och med maj 2005. Det måste vidare ånyo konstateras att X under ett års tid varit anställd på heltid som doktorand, hon har haft en arbetsplats och sammanlagt tre handledare varav två biträdande med särskild sakkunskap inom det område X valt att skriva sin avhandling inom; området ligger snarare inom det nationalekonomiska än det företagsekonomiska kompetensområdet. Trots de nedlagda resurserna har X inte presterat i relation till vad som angivits i den individuella studieplanen och X kan inte ha kunnat vara omedveten om de villkor och den tidsplan som framgår av studieplanen."
X kommenterade och kritiserade i skrivelser universitetets yttrande.
I en skrivelse till fakultetsnämnden den 13 maj 2005 hemställde stf prefekten PR vid företagsekonomiska institutionen om indragning av forskarutbildningsresurserna för X från och med den 1 juli 2005. I skrivelsen anförde prefekten bland annat följande. Trots stöd av tre handledare har X inte presterat någon sammantagen dokumentation om sitt avhandlingsämne under läsåret, vilket måste bedömas som långt ifrån målet att presentera en halvvägsrapport. I ett yttrande den 1 juni 2005 vitsordade handledaren SL de sakförhållanden som prefekten framfört. SL hade inga invändningar mot prefektens begäran om indragning.
Efter det att X hade yttrat sig över prefektens skrivelse fattade fakultetsnämnden det beslut som nu har överklagats av X.
I ärendet föreligger - till skillnad från vad som var fallet i nämndens avgörande 2001-08-22, reg.nr 49-229-01, - skriftliga individuella studieplaner. Enligt 8 kap. 8 § högskoleförordningen skall dessa fastställas av fakultetsnämnden. Av 8 kap. 26 § högskoleförordningen följer dock att fakultetsnämnden kan delegera denna uppgift. Handelshögskolans fakultetsnämnd har också delegerat denna uppgift till institutionsstyrelserna/motsvarande, med möjlighet till vidaredelegation. Såvitt framgår av handlingarna har dock X:s studieplaner inte i formell mening fastställts genom ett skriftligt förvaltningsbeslut av institutionen eller annat organ. Detta är en viss brist i universitetets förfarande. Vid företagsekonomiska institutionen tycks i stället ett synsätt råda som innebär att fastställande sker genom att handledaren undertecknar studieplanen. De i ärendet aktuella individuella studieplanerna har också undertecknats av såväl X som den av institutionen utsedde handledaren. X:s studieplaner har i praktiken även godtagits och tillämpats av institutionen. Det har inte heller förelegat någon tvekan om vad X:s åtaganden varit enligt studieplanerna. Den angivna bristen föranleder därför inte Överklagandenämnden att undanröja det överklagade beslutet.
Det har i övrigt inte framkommit någon omständighet som föranleder Överklagandenämnden att undanröja det överklagade beslutet på formell grund.
I sak gör Överklagandenämnden följande bedömning.
Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 §). I förarbetena till de redovisade författningsbestämmelserna uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre skall få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre skall ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen skall också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).
Enligt de individuella studieplanerna skulle X ha fullgjort sitt s.k. halvvägsseminarium i maj 2005. Detta har inte skett och någon "halvvägsrapport" eller motsvarande prestation har inte heller presenterats. X har härigenom åsidosatt sina åtaganden enligt de individuella studieplanerna.
Frågan är då om X i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden. Överklagandenämnden gör härvid följande överväganden.
I ärendet föreligger det speciella omständigheter. X antogs till forskarutbildningen redan 1993. Hon har haft mycket liten framgång i forskarstudierna. Till viss del kan det ha berott på villkoren tidigare under hennes forskarutbildning. Av utredningen framgår att X tillhörde den grupp av doktorander som regeringen genom särskild medelstilldelning 2001 avsåg att ge bättre förutsättningar att avsluta sin forskarutbildning, d.v.s. de som inte tidigare haft utbildningsbidrag eller anställning som doktorand. Som framgår av redovisningen ovan erhöll hon också till slut en doktorandanställning under 2004-2005. Denna anställning tillkom under speciella förhållanden innefattande åtgärder inom ramen för Högskoleverkets tillsynsverksamhet och tilldelning av särskilda medel från rektor. X fick sålunda till slut en möjlighet att driva forskarstudierna närmare en framgångsrik avslutning. Det borde samtidigt ha stått klart för X att denna doktorandanställning i praktiken varit hennes sista chans att med säkrad studiefinansiering driva avhandlingsarbetet framåt. Under sådana omständigheter borde hon - även om hon var missnöjd med villkoren för sin forskarutbildning - ha fokuserat sina ansträngningar på uppgiften att så långt som möjligt uppfylla sina åtaganden enligt studieplanerna. X har dock uppenbarligen haft svårt att acceptera och anpassa sig till rådande villkor. Anställningstiden har löpt ut och hon har för denna period inte redovisat några framsteg av betydelse för avhandlingsarbetet.
X har som förklaring till varför hon inte har fullgjort sina åtaganden bland annat anfört att universitetet inte har tillmötesgått hennes begäran om byte av handledare. Aktuell bestämmelse i högskoleförordningen (8 kap. 9 §) ger visserligen intryck av en ovillkorlig rätt för doktoranden till byte av handledare. Universitetet har också en grundläggande skyldighet och huvudansvaret att utse handledare åt en doktorand. I vissa fall kan det även anses vara ett tjänsteåliggande för en lärare att åta sig ett handledarskap. Någon rätt för doktoranden att efter eget gottfinnande välja handledare kan dock inte anses föreligga. Rätten att byta handledare är i praktiken också underkastad de begränsningar som följer av det forskarutbildningsämne som doktoranden är antagen till, tillgången till kompetent personal och andra faktiska förhållanden. Av handlingarna framgår att X har haft flera handledare under sin forskarutbildning. Även om det inte har framkommit skäl att ifrågasätta att universitetet på senare tid har gjort ansträngningar att lösa handledarfrågan, så ger utredningen ett visst intryck av att frågan har hanterats bristfälligt av institutionen under hennes tidigare forskarutbildning. Ett grundläggande problem i sammanhanget har emellertid varit att X:s avhandlingsämne fallit något utanför institutionens kompetensområde. I det uppkomna läget ordnade dock institutionen så att, utöver den ansvarige huvudhandledaren, även två biträdande handledare från nationalekonomiska institutionen deltog i forskarutbildningen under 2004-2005. Det framgår vidare att institutionen under våren 2005 ansett att den uttömt möjligheterna till ytterligare handledarbyte. Under angivna förhållanden kan frågan om byte av handledare inte få någon avgörande betydelse för utgången i ärendet.
Vid bedömningen skall det vägas in om fakultetsnämnden (motsvarande) har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. De i ärendet tillämpade individuella studieplanerna har visserligen en bristfällig utformning och anger inte tydligt universitetets egna åtaganden gentemot X. Ord står också mot ord vad gäller den exakta omfattningen av nedlagd handledningstid. Som tidigare nämnts har dock två biträdande handledare från nationalekonomiska institutionen deltagit i hennes avhandlingsarbete utöver huvudhandledaren. Åtminstone fyra direkta handledningsmöten har hållits under aktuell tidsperiod. I anslutning till mötena har skriftliga anvisningar, synpunkter och detaljerade kommentarer lämnats av handledarna till X. Även om den exakta tidsåtgången inte kan fastställas finns det inte skäl att ifrågasätta att institutionen och handledarna sammantaget lagt ned ett omfattande arbete utöver tiden för de direkta handledningsmötena. X får därför anses ha erhållit handledning i den utsträckning som under rådande förhållanden kan begäras. Annat har inte framkommit än att X även i övrigt haft tillräckliga resurser i forskarutbildningen exempelvis vad gäller tillgång till arbetsplats och bibliotek. Universitetet får därför i huvudsak anses ha fullgjort sina egna åtaganden gentemot X.
Det har i övrigt inte framkommit någon godtagbar förklaring till varför X inte har fullgjort sina åtaganden.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet finner Överklagandenämnden att X i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt de individuella studieplanerna. Vid angivna förhållande har universitetet haft fog för sitt beslut att X inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Överklagandet skall därför avslås.