
Anställningsutskottet för humaniora och samhällsvetenskap - som inte inhämtade egna sakkunnigutlåtanden i ärendet - avstyrkte ansökan. I ett yttrande till rektor anförde anställningsutskottet bland annat att på grundval av de åberopade sakkunnigutlåtandena hade utskottet funnit att MI uppfyllde kravet på pedagogisk skicklighet som professor men att den vetenskapliga skickligheten inte var tillräckligt styrkt.
Rektor avslog MIs ansökan.
Anställningsutskottet anförde i ett yttrande bland annat följande. I sin diskussion av ärendet fann anställningsutskottet att en av de sakkunniga, Gren, funnit MI behörig som professor i nationalekonomi med inriktning mot mikroekonomi, medan de två övriga sakkunniga inte tog ställning till MIs behörighet som professor i nationalekonomi. Av MI insända handlingar i ärendet kan anställningsutskottet inte finna ge något stöd för att han skulle vara "ranked as full professor in economics" vid Högskolan i Halmstad. Anställningsutskottet ansåg därför i sin samlade bedömning av det av MI anförda underlaget för befordran till professor i nationalekonomi att den vetenskapliga skickligheten inte var tillräckligt styrkt.
Anställningsutskottet anförde vidare följande beträffande frågan om egna sakkunnigutlåtanden i ärendet. Som stöd för sin ansökan om befordran till professor åberopade MI först två sakkunnigutlåtanden. Då ingen av dessa sakkunniga fann MI professorskompetent för den då aktuella tjänsten och då båda i övrigt inte tog ställning till hans eventuella professorskompetens, ställde sig anställningsutskottet något frågande till MIs ansökan. Han kontaktades därför av ordförande i anställningsutskottet för att säkerställa att det inte förelåg något misstag eller missförstånd i ärendet. MI informerades också om att anställningsutskottet önskade tre sakkunnigutlåtanden, att universitetet i normalfallet inhämtade egna yttranden, men att det fanns möjlighet för den sökande att inkomma med yttranden rörande andra tjänster. Trots påpekandena att de två sakkunniga inte tog ställning till hans eventuella professorskompetens och möjligheterna att universitetet inhämtade egna yttranden, krävde MI att hans ärenden skulle tas upp av anställningsutskottet och inkom själv med ett tredje yttrande. Anställningsutskottet fann i detta läge att det inte fanns någonting annat att göra än att ta upp ärendet och fatta beslut på befintligt underlag.
Rektor avstyrkte bifall till överklagandet.
Enligt 4 kap. 21 § första stycket högskoleförordningen skall fakultetsnämnden eller motsvarande organ hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Av 4 kap. 25 § samma förordning följer bland annat att bestämmelsen i 4 kap. 21 § skall tillämpas vid ansökan om befordran enligt 4 kap. 11 §. Yttranden enligt 4 kap. 21 § behöver dock inte hämtas in, om det är uppenbart obehövligt för en prövning av frågan om befordran skall ske eller inte.
Örebro universitet har inte inhämtat egna sakkunnigutlåtanden i detta befordringsärende. Fråga har uppkommit om det kan anses uppenbart obehövligt att inhämta sådana utlåtanden. Överklagandenämnden gör följande överväganden i denna fråga.
Av de ovan redovisade bestämmelserna följer att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola har rätt till befordran till anställning som professor vid den högskolan, om hon eller han uppfyller de i högskoleförordningen stadgade behörighetskraven på såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet. De sakkunnigas yttranden är av central betydelse vid prövningen av om en lektor uppfyller dessa behörighetskrav. Vid prövningen av en ansökan om befordran skall sådana yttranden inhämtas av lärosätet, om det inte är uppenbart obehövligt för en prövning av frågan om befordran skall ske eller inte. Att den sökande har bedömts i ett tidigare befordringsärende och att det därefter inte har tillkommit något väsentligt nytt kan göra det uppenbart obehövligt med ny sakkunniggranskning (jfr t.ex. Överklagandenämndens beslut 2004-03-12, reg.nr 27-960-03). Att den sökande nyligen har bedömts i ett anställningsärende kan också göra det uppenbart obehövligt med sakkunniggranskning i befordringsärendet (jfr prop. 1996/97:141, sid. 27). Med hänsyn till myndigheternas allmänna utredningsskyldighet och med beaktande av att befordringsvägen är en rättighet för den enskilde läraren bör emellertid frågan om det är uppenbart obehövligt med sakkunniggranskning avgöras från fall till fall genom en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet. Att den sökande själv kräver att behörighetsprövningen endast skall ske på grundval av befintliga handlingar innebär inte automatiskt att det kan anses uppenbart obehövligt att inhämta sakkunnigutlåtanden i ett befordringsärende. Det är lärosätet som har det yttersta ansvaret för att ett befordringsärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.
Ärendet gäller befordran till anställning som professor i ämnesområdet nationalekonomi. MI har till stöd för sin talan åberopat tre tidigare sakkunnigutlåtanden. I ett av de åberopade sakkunnigutlåtandena har MI rangordnats som den främste sökande för en professur i nationalekonomi med inriktning mot mikroekonomi vid Högskolan Dalarna (år 2004). Två andra utlåtanden avser en anställning som universitetslektor i nationalekonomi med inriktning mot finansiell ekonomi vid Högskolan i Halmstad (år 2004). En av de sakkunniga har härvid funnit MIs meriter som otillräckliga för professorskompetens avseende sistnämnda ämnesområde men har samtidigt tillagt: "Därmed är inget sagt om MIs professorskompetens i nationalekonomi generellt eller med annan inriktning än finansiell ekonomi." Även den andre sakkunnige har ansett MI obehörig till en professur i nationalekonomi med inriktning mot finansiell ekonomi. Den andre sakkunnige har samtidigt tillagt att MIs meriter mycket väl kan vara tillräckliga för en utnämning till professor inom något annat specialområde inom nationalekonomi men att detta dock inte har utretts inom ramen för hans sakkunnigutlåtande.
Överklagandenämnden konstaterar att de åberopade sakkunnigutlåtandena inte kan anses ge något svar på frågan huruvida MI uppfyller eller inte uppfyller kraven på behörighet för anställning som professor i nationalekonomi. Under sådana omständigheter borde universitetet med beaktande av sin utredningsskyldighet ha föranstaltat om egen sakkunniggranskning i ärendet, så att det hade förelegat en relevant bedömning av MIs professorsbehörighet avseende ämnesområdet för befordran. Att MI må ha krävt ett avgörande på befintliga handlingar saknar i detta sammanhang betydelse. Överklagandenämnden finner därför att det inte kan anses uppenbart obehövligt att inhämta sakkunnigutlåtanden för prövning av frågan om befordran skall ske eller inte. Universitetets beslut har således inte tillkommit i laga ordning. Det överklagade beslutet skall därför undanröjas och ärendet återförvisas till universitetet för förnyad handläggning.
Nämndens avgörande: Överklagandenämnden för högskolan undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till Örebro universitet för förnyad handläggning