Beslut 2003-04-11 (reg.nr 44-953-02)

Ärendets bakgrund

Universitetet avslog X:s begäran. I beslutet anförde universitetet bland annat följande. Till skillnad från s.k. decentraliserade kurser, för vilka undervisning och examination anordnas på annan ort än högskoleorten, får kurser inom ramen för distansundervisning, även s.k. nätbaserade sådana, anses vara anordnade i Uppsala, även om studieformen i fråga inte har moment av obligatorisk närvaro i undervisning.

Yrkande m.m.

Universitetet vidhöll i yttrande sitt ställningstagande och anförde bland annat följande. Utbildningsutskottets uttalande utgör dess tolkning av innebörden av förordningen om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor. Utskottet har inte närmare motiverat sitt ställningstagande. Vad X anfört i sitt överklagande utgör enligt rektors bedömning inte tillräcklig anledning att ändra beslutet. Ett för X positivt beslut, liksom ett bifall till överklagandet, skulle innebära att samtliga distansstuderande vid universitetet, även de som bor i Uppsala, skulle behöva behandlas på ett annat sätt än i dag med avseende på kår- och nationstillhörighet, något som väsentligen skulle påverka kårernas och nationernas förutsättningar för att bedriva sin verksamhet.

Uppsala studentkår och Kuratorskonventet avstyrkte i yttranden bifall till överklagandet.

Överklagandenämnden yttrade

I 6 § obligatorieförordningen anges att en studerande har rätt till begränsat medlemskap i studerandekåren, bland annat om den studerande tar del i utbildning som i huvudsak anordnas på en ort som varken är högskoleorten eller orten där kåren har sitt säte.

Av 7 § obligatorieförordningen framgår att den som studerar vid en högskola skall vara medlem i sådan nation eller annan studentförening som finns vid högskolan och som den studerande hade varit skyldig att tillhöra enligt de föreskrifter som gällde omedelbart före den 1 januari 1999. Vidare framgår av 8 § samma förordning att skyldighet att tillhöra en nation eller en annan studentförening bland annat inte gäller sådan studerande som tar del i utbildning som anordnas av högskolan på någon annan ort än högskoleorten.

Enligt 10 § obligatorieförordningen får studerandekårer, nationer och andra studentföreningar ta ut avgifter av de studerande som är medlemmar. Avgifter till en studerandekår för studerande med begränsat medlemskap skall bestämmas med hänsyn till de rättigheter som sådana studerande har och de förmåner de har rätt till.

Av handlingarna i ärendet framgår att X är bosatt i stockholmsområdet och deltar i en kurs anordnad av Uppsala universitet. Kursen ges som distansutbildning. Av tillgänglig utbildningsinformation framgår att studenterna kan fullgöra kursen via Internet, förutom en introduktionsdag och sluttentamen.

Frågan i ärendet gäller om kursen kan anses (i huvudsak) anordnad på annan ort än Uppsala och om X till följd härav dels har rätt till begränsat medlemskap i sin studerandekår dels inte behöver tillhöra en nation vid universitetet som han annars skall göra. Överklagandenämnden gör härvid följande överväganden.

Genom en ändring i den tidigare högskolelagen bemyndigades regeringen av riksdagen att meddela föreskrifter om obligatoriskt medlemskap i studerandekår (SFS 1983:15). Med stöd av detta bemyndigande utfärdade regeringen ovan redovisade förordningsbestämmelser.

Till grund för den proposition som föregick riksdagens bemyndigande låg en utredning från Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). I denna utredning föreslog UHÄ att två typer av obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning skulle förekomma, fullt medlemskap och begränsat medlemskap. Eftersom alla studenter hade nytta av den studentfackliga verksamheten skulle medlemskapet alltid omfatta denna del av verksamheten. Studerande som inte hade möjlighet att fullt ut utnyttja den service som de erbjuds i fråga om studiesocial verksamhet m.m. borde kunna få begränsat medlemskap och erlägga en reducerad avgift. Fullt medlemskap skulle tillkomma dels dem som studerar på allmän, lokal eller individuell utbildningslinje med undantag för studerande i distansundervisning eller i utbildning som är förlagd till annan ort, dels dem som studerar enstaka kurser i större omfattning. Även för dem som genomgår forskarutbildning borde gälla fullt medlemskap med undantag för forskarstuderande med låg aktivitetsgrad. Begränsat medlemskap borde enligt UHÄ gälla för alla andra studerande. Föredragande statsråd uttalade i propositionen att han delade UHÄ:s uppfattning att det med hänsyn till studerandegruppernas sammansättning var motiverat med två typer av obligatoriskt medlemskap. De riktlinjer som UHÄ föreslagit ansåg statsrådet ändamålsenliga (prop. 1982/83:27 sid. 8-9). Något uttryckligt stadgande med rätt till begränsat medlemskap för distansstuderande infördes dock aldrig i obligatorieförordningen.

I detta sammanhang kan nämnas att Utbildningsutskottet - med anledning av en motion angående distansstuderande och kårobligatoriet - på senare tid har uttalat att distansstuderande har rätt till begränsat medlemskap i studentkåren (bet. 1997/98:UbU12, sid. 23). Betänkandet redovisar dock inte några närmare överväganden i frågan.

Överklagandenämnden konstaterar för sin del att en distansutbildning ger studenter möjlighet att bedriva utbildningen på annan ort än den ort där högskolan är belägen. De som i likhet med X antagits till aktuell kurs i juridik behöver således inte flytta till högskoleorten eller dess närhet för att kunna följa kursen. Detta talar för att distansutbildningen inte kan anses anordnad på högskoleorten. Att enstaka moment inom utbildningen kan behöva fullgöras vid högskoleorten ger inte skäl till annan uppfattning.

Överklagandenämnden beaktar även följande. Som allmänt motiv för en begränsning av avgiftsskyldigheten till studerandekår har anförts att studenter som inte fullt ut kan utnyttja den service som de erbjuds i fråga om studiesocial verksamhet borde kunna undantas från avgiftsskyldighet i denna del (jfr SOU 1976:14, sid. 80-82, samt prop. 1982/83:27, sid. 8 och 17). Enligt Överklagandenämndens mening gör sig de skäl som sålunda anförts för en begränsning av avgiftsskyldigheten gällande även vid distansstudier.

Mot bakgrund av det anförda finner Överklagandenämnden att den distansutbildning som X följer får anses anordnad på annan ort än Uppsala. Han har därför rätt till begränsat medlemskap i sin studerandekår och han har ingen skyldighet att tillhöra nation eller annan studentförening. Vid angivna förhållande skall överklagandet bifallas.

Nämndens avgörande: Överklagandenämnden för högskolan bifaller överklagandet och förklarar att X dels har rätt till begränsat medlemskap i studerandekåren vid Uppsala universitet dels inte är skyldig att tillhöra nation vid universitetet.