 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Beslut 2003-02-14 (reg.nr 46-899-02)
Ärendets bakgrund
W ansökte hos Örebro universitet om att få teckenspråkstolk.
Universitetet avslog ansökan. I beslutet angavs bland annat följande. Du har blivit antagen till en kurs vid Örebro universitet vårterminen 2002. Du har också angett att du har behov av teckenspråkstolk. Universitetet arbetar just nu med att fördela de tolkresurser som finns inför hösten och måste då tyvärr konstatera att efterfrågan överstiger tillgången. Det innebär att universitetet beslutat att avslå din begäran om tolk under höstterminen 2002. Universitetets policy är att om du har fått avstå från att påbörja dina studier på grund av att universitetet inte kunnat erbjuda dig tolkar skall du få ha din plats kvar på kursen till nästa tillfälle när kursen ges.
Yrkande m.m.
W överklagade universitetets beslut och, som det fick förstås, gjorde gällande att beslutet stred mot lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Hon anförde bland annat följande till stöd för sin talan. Hon fick en glädjande nyhet när hon blev antagen till två olika kurser. Hon förstod dock att det skulle bli problem med tolkning. Hon har teckenspråk som förstaspråk. Det är mycket lättare när undervisningen sker på teckenspråk, men hon är ute efter att få utbildning som sker på svenska som är hennes andraspråk. Hon kan inte vänta till nästa år.
Överklagandenämnden yttrade
Skäl: I 7 § lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, härefter kallad likabehandlingslagen, anges följande. En högskola får inte missgynna en student eller en sökande genom att behandla honom eller henne mindre förmånligt än högskolan behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan könstillhörighet, annan etnisk tillhörighet, annan sexuell läggning eller utan funktionshinder i en likartad situation, om inte högskolan visar att missgynnandet saknar samband med könstillhörigheten, den etniska tillhörigheten, den sexuella läggningen eller funktionshindret. Förbudet gäller inte, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan.
Enligt 8 § likabehandlingslagen får en högskola inte missgynna en student eller en sökande genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer med en viss könstillhörighet, en viss etnisk tillhörighet, en viss sexuell läggning eller ett visst funktionshinder. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.
Enligt 9 § samma lag skall förbuden mot direkt och indirekt diskriminering i 7 och 8 §§ gälla, när en högskola
1. beslutar om tillträde till högskoleutbildning eller vidtar någon annan åtgärd som har betydelse för tillträdet,
2. beslutar om examination eller gör någon annan bedömning av en studieprestation,
3. beslutar eller gör någon annan liknande bedömning i fråga om
a) tillgodoräknande av utbildning,
b) anstånd med studier eller fortsättning av studier efter studieuppehåll,
c) byte av handledare,
d) indragning av handledare och andra resurser vid forskarutbildning,
e) utbildningsbidrag för doktorander, eller
4. vidtar en ingripande åtgärd mot en student.
I 10 § likabehandlingslagen anges att förbudet i 7 § mot direkt diskriminering när en högskola beslutar om tillträde till högskoleutbildning och under utbildningen även gäller då högskolan genom att göra lokalerna tillgängliga och användbara kan skapa en situation för en person med funktionshinder som är likartad med den för personer utan sådant funktionshinder, om det skäligen kan krävas att högskolan vidtar sådana åtgärder.
Vidare framgår av 14 § första stycket likabehandlingslagen att ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbuden i 7 eller 8 § och 9 § första, tredje och fjärde punkten samt 10 § och 11 § likabehandlingslagen.
Överklagandenämnden gör följande bedömning.
W har ett funktionshinder. Det överklagade beslutet innebär att universitetet avslagit en begäran om stödåtgärd så att en situation kan skapas för henne som är likvärdig för en student utan funktionshinder. W:s talan får uppfattas på så sätt att hon gör gällande att det överklagade beslutet strider mot förbuden i likabehandlingslagen genom att det diskriminerar henne på grund av hennes funktionshinder.
Överklagandenämnden kan endast ta upp ett överklagande till prövning i de fall som anges i 14 § likabehandlingslagen. Fråga uppkommer härvid om W:s talan kan tas upp till prövning av nämnden.
Av handlingarna i ärendet framgår att W redan antagits till utbildningen då universitetet fattade sitt beslut. Universitetets beslut har inte tillkommit som ett led i tillträdesförfarandet. Beslutet avser således inte tillträde till utbildningen och innebär inte heller att universitetet vidtagit någon annan åtgärd av betydelse för tillträdet.
Även om universitetets beslut är till nackdel för W så kan inte beslutet anses innebära att universitetet vidtagit en sådan ingripande åtgärd som avses i 9 § fjärde punkten likabehandlingslagen. Med "ingripande åtgärd" åsyftas enligt förarbetena en konkret åtgärd som är till nackdel för studenten (prop. 2001/02:27, sid. 50 och 93). Någon sådan konkret åtgärd har universitetet inte vidtagit.
Universitetets beslut avser inte heller i övrigt någon fråga som anges i 9 § likabehandlingslagen. Även 11 § samma lag saknar tillämpning.
En högskolas skyldighet att vidta stöd- och anpassningsåtgärder regleras i 10 § likabehandlingslagen. I lagtexten föreskrivs emellertid endast en skyldighet att göra lokaler tillgängliga och användbara. Som exempel anges i förarbetena åtgärder avseende trösklar, mattor, hiss, ventilation, teleslingor och akustik (se a. prop. sid. 53 och 94). Inte heller denna bestämmelse är därför tillämplig i förevarande fall.
På anförda grunder finner Överklagandenämnden att överklagandet inte kan tas upp till prövning av nämnden enligt likabehandlingslagen. Då överklagandet inte heller kan prövas av nämnden enligt någon annan författning skall W:s talan avvisas.
Nämndens avgörande: Överklagandenämnden för högskolan avvisar överklagandet.
