 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Beslut 2002-08-16 (reg.nr 27-184-02)
Ärendets bakgrund
Universitetslektorn Z ansökte hos Karolinska institutet (KI) om befordran till professor.
KI inhämtade sakkunnigutlåtanden från professor A, Lund, och professor B, Uppsala. Båda avstyrkte ansökan.
Rekryteringsutskottet vid KI avstyrkte ansökan. I sammanträdesprotokollet angavs bland annat följande. Z uppfyller de pedagogiska behörighetskraven för befordran till professor. Beträffande vetenskapliga meriter finner utskottet att han ej har tillräcklig erfarenhet av doktorandhandledning och saknar erforderlig kompetens inom ämnesområdet preventiv medicin för befordran. Z uppfyller ej de vetenskapliga behörighetskraven.
Rektor beslutade att avslå ansökan.
Yrkande m.m.
Z överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan. Han anförde sammanfattningsvis följande. Han uppfyller med råge de krav vilka satts upp för befordran till professor. Han blev professorskompetensförklarad vid ansökan om en professur 1987. KI:s krav på handledning av doktorander till disputation är nytt i och med befordringsreformen 1999 och disputationskravet har följaktligen ej tidigare funnits, vilket gör att många professorer, även inom KI, ej uppfyllt detta. Hans lektorstjänst var initialt inom Institutionen för medicin, Huddinge sjukhus. I ungefär 30 år har han varit verksam vid institutioner för medicin och huvudsakligen arbetat och forskat inom kardiologi. Han forskar nu inom ett sekundärpreventivt kardiologiskt projekt för vilket han är ansvarig allt sedan dess start för sju år sedan. Han handleder nio doktorander. Ämnesområdet preventiv medicin finns ej som specialitet och är följaktligen ej kravspecificerat. Rektors beslut är även i detta avseende felaktigt. Han bör därför befordras till professor, så att han inte behöver flytta till ett annat universitet för att bli befordrad. Om KI önskar kalla hans befordran för professor i medicin, kardiologi eller gärna "medicin med kardiologisk eller hjärt-kärlinriktning" spelar ingen större roll för honom.
De sakkunnigavidhöll i yttranden sina tidigare bedömningar.
Rekryteringsutskottet anförde i yttrande anfört bland annat följande. Z har av de sakkunniga bedömts inte vara professorskompetent inom folkhälsovetenskap, särskilt preventiv medicin. Rekryteringsutskottet påpekar särskilt att det inte finns någon samhörighet mellan ämnesområden för specialistkompetens inom läkaryrket och vetenskapliga ämnesområden. Rekryteringsutskottet finner att inget nytt har tillkommit i ärendet och vidhåller därför sitt tidigare ställningstagande.
Rektor instämde i ett yttrande till Överklagandenämnden i rekryteringsutskottets bedömning och avstyrkte bifall till överklagandet.
Z och KI genom rekryteringsutskottets ordförande W lämnade muntliga uppgifter vid Överklagandenämndens sammanträde den 16 augusti 2002.
Överklagandenämnden yttrade
Skäl: Enligt 4 kap. 5 § högskoleförordningen (1993:100) är den behörig att anställas som professor inom annat än konstnärlig verksamhet som har visat såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet. Lika stor omsorg skall ägnas prövningen av den pedagogiska skickligheten som prövningen av den vetenskapliga skickligheten. - Av 4 kap. 11 § högskoleförordningen framgår att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola efter ansökan skall befordras till en anställning tills vidare som professor vid den högskolan, om lektorn har behörighet för en sådan anställning. Ämnesområdet för anställningen som professor skall vara detsamma som för anställningen som lektor.
Överklagandenämnden gör följande bedömning.
De angivna bestämmelserna innebär att det föreligger en rätt till befordran till professor om en lektor i ett visst ämne uppfyller behörighetskraven för anställning som professor i samma ämne. Annat har inte framkommit än att ämnesområdet för Z:s anställning som lektor är folkhälsovetenskap, särskilt preventiv medicin. Z har således rätt till befordran under förutsättning att han uppfyller behörighetskravet för anställning som professor i folkhälsovetenskap, särskilt preventiv medicin. Någon rätt till befordran till anställning som professor inom annat ämnesområde föreligger inte inom ramen för de angivna föreskrifterna. Av det anförda följer också att Överklagandenämnden inte kan besluta att Z, såsom han synes önska, skall befordras till professor i medicin, kardiologi eller medicin med kardiologisk eller hjärt-kärlinriktning.
Det är ostridigt att Z uppfyller kravet på pedagogisk skicklighet för befordran till anställning som professor. Av de sakkunnigas utlåtanden samt av övrig utredning framgår emellertid att Z ännu inte uppfyller kravet på vetenskaplig skicklighet för befordran till anställning som professor inom ämnesområdet folkhälsovetenskap, särskilt preventiv medicin. Vid angivna förhållande skall överklagandet avslås.
Nämndens avgörande: Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.
