 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Beslut 2002-04-17 (reg.nr 23-820-01)
Ärendets bakgrund
Umeå universitet ledigförklarade två anställningar som forskarassistent vid humanistiska fakulteten. I ledigkungörelsen angavs att den ena anställningen var avsedd för något ämne inom det historisk-filosofiska området och den andra för något ämne inom det språkvetenskapliga området. Till anställningen inom det historisk-filosofiska området anmälde sig 21 sökande med bakgrund från sex olika ämnesområden, däribland filosofie doktorn i vetenskapsteori X och filosofie doktorn i historia Y.
För anställningen inom det historisk-filosofiska ämnesområdet utsågs följande till sakkunniga. Docent P, Umeå, för ämnena historia, konstvetenskap (historisk inriktning) och etnologi (skolhistoria/genusvetenskap), professor K, Uppsala, för ämnet arkeologi, samt professor N, för ämnena filosofi och religionsvetenskap (religionsfilosofi). Senare lämnades även utlåtande från professor L, Åbo, för ämnet religionsvetenskap.
X:s ansökan bedömdes av N. Han rangordnade X som delad tvåa av de sökande med filosofisk inriktning. Y:s ansökan bedömdes av P. P rangordnade Y som etta av de sökande med historisk inriktning.
Anställningskommittén för lektorer och forskarassistenter (humanistiska fakulteten) föreslog att Y skulle anställas som forskarassistent inom det historisk-filosofiska området.
Universitetet beslutade att anställa Y.
Yrkande m.m.
X överklagade beslutet och yrkade att hon själv skulle erhålla anställningen. Hon anförde sammanfattningsvis följande. Hon anser sig mycket väl kunna vara den av de sökande som är mest meriterad för tjänsten. Den som utsetts att vara sakkunnig för bedömningen av hennes arbete har i sin rapsodiska sammanfattning av detsamma såväl skrivit rena felaktigheter som förbigått eller förbisett en rad kvalifikationer som hon har, och som är av betydelse för anställningen. Den sakkunniga P är, sin pensionering till trots, fortfarande verksam inom ansvarsområdet för humanistiska fakulteten vid Umeå universitet. Att hon trots detta blivit utsedd att som sakkunnig granska "sökande med historisk inriktning" strider därmed mot 4 kap. 21 § högskoleförordningen. Dessutom har ärendet behandlats på ett märkligt sätt vad gäller sakkunnigbehandlingen av de sökande i hennes egen grupp, de med inriktning på det "filosofiska" området, eftersom en av de sökande fått ett utlåtande i vilken ingen jämförelse görs med någon av de övriga.
Anställningskommittén avstyrkte i yttrande bifall till överklagandet och anförde bland annat följande. Den slutliga avvägningen mellan de bäst placerade, 1-2 i varje grupp, gjordes av den tvärvetenskapligt sammansatta anställningskommittén. Anställningskommittén har noggrant gått igenom de sakkunnigas utlåtanden och det material som sänts in. Avvägningen gjordes utifrån universitetets anställningsordning. Anställningskommittén beslutade utifrån den slutliga avvägningen att föreslå i första hand Y som innehavare av befattningen. Y bedömdes ha ett vetenskapligt försteg före de andra. Hennes pedagogiska meriter är tämligen omfattande, mångsidiga, väldokumenterade och väl vitsordade. Sammantaget är hennes meritering utöver den vetenskapliga skickligheten väl tillfyllest.
Rektor anförde i yttrande till Överklagandenämnden att anställningsbeslutet borde stå fast.
Överklagandenämnden yttrade
Skäl: Enligt 4 kap. 21 § första stycket högskoleförordningen (1993:100) skall fakultetsnämnden eller motsvarande organ hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Vid anställning av forskarassistenter behöver yttrande dock inte hämtas in från fler än en person.
Av 4 kap. 22 § första stycket framgår att var och en av de personer som avses i 21 § skall avge ett skriftligt yttrande till fakultetsnämnden eller motsvarande organ. I yttrandet skall de redogöra för skickligheten hos de sökande som främst bör komma i fråga för anställning, ange ordningen mellan dem och motivera sitt val. Om omständigheterna i ärendet föranleder det, får nämnden eller motsvarande organ dock besluta att ett sådant yttrande får avse endast förslag om den sökande som bör komma i fråga i första hand.
Överklagandenämnden gör följande bedömning.
Vid anställning av forskarassistent är — i likhet med vad som gäller vid anställning av professor och lektor — den sakkunniges yttrande av central betydelse. De krav på yttrandet över de sökande som uppställs i 4 kap. 22 § högskoleförordningen måste anses hänföra sig till var och en av de sakkunniga. Detta innebär bland annat att varje sakkunnig skall rangordna de sökande i enlighet med vad som föreskrivs i bestämmelsen. I ärendet föreligger inte något yttrande som innehåller en jämförande bedömning mellan X och Y. Frånvaron av detta yttrande kan inte ersättas av anställningskommitténs beredning och förslag till innehavare av anställningen.
På anförda grund finner Överklagandenämnden att universitetets beslut inte har tillkommit i laga ordning. Den redovisade bristen i universitetets handläggning är av sådan beskaffenhet att det överklagade beslutet skall undanröjas.
Nämndens avgörande: Överklagandenämnden för högskolan undanröjer det överklagade beslutet.
