 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Beslut 2002-01-23 (reg.nr 28-656-01)
Ärendets bakgrund
Universitetsadjunkten K vid X-institutionen, Y-universitetet, ansökte hos universitetet om befordran till anställning som lektor.
Efter att ha inhämtat yttrande från institutionen beslutade anställningsnämnden att avstyrka K:s ansökan. I sammanträdesprotokollet angavs att K:s pedagogiska skicklighet för närvarande inte var styrkt.
Rektor beslutade att avslå K:s ansökan.
Yrkande m.m.
K överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan. Han begärde också att han skulle beviljas de ekonomiska förmåner som följer med befordran retroaktivt från den dag då ansökan om befordran skedde. K anförde bland annat följande. Han uppfyller behörighetskraven för anställning som lektor. Han har den pedagogiska skicklighet som krävs. Han disputerade i december 1987 och erhöll doktorsgraden i mars 1998. Beträffande pedagogisk skicklighet har han dels genom ett stort antal förordnanden som adjunkt sedan juli 1971 dels genom förordnande som tillförordnad universitetslektor och studierektor läsåret 1976/1977 samt dels genom tidigare prövning och utnämning till biträdande lektor i beslut den 12 juni 1995 redan prövats och också befunnits vara formellt behörig som lektor. Det finns ingen skillnad i kraven på pedagogisk skicklighet mellan adjunktstjänst och lektorstjänst. Hans internationella erfarenhet bör inte utgöra någon belastning för befordran till lektor.
Rektor avstyrkte i yttrande den 30 augusti 2001 bifall till överklagandet och anförde bland annat följande:
Vid sin förnyade prövning av ärendet med anledning av överklagandet av K har anställningsnämnden inte funnit att K genom sin skrivelse tillfört ärendet något som föranleder nämnden att ändra sitt tidigare förslag, nämligen att K inte skulle befordras från universitetsadjunkt till universitetslektor i [ämnet] X. Som grund för sitt ställningstagande har nämnden anfört följande: K är filosofie doktor och befordrades 1995 från adjunkt till biträdande universitetslektor. Fram till dess hade K haft ansvar på institutionen som studierektor och uppvisade stor undervisningserfarenhet. Han är docent och vetenskapligt väl meriterad. För anställning som lärare skall enligt universitetets anställningsordning pedagogisk skicklighet styrkas genom pedagogiskt ledarskap som skall ha visats av förmåga att sprida engagemang och intresse för ämnesområdet, förmåga att strukturera och organisera kunskapsmassan till kurser, förmåga att aktivera studenterna till egen inlärning samt förmåga att kommunicera med studenter och andra lärare. Anställningsnämnden ifrågasätter inte K:s kunskaper inom ämnet och vetenskapliga meriter. Han har dock sedan 1995 inte visat den pedagogiska skicklighet anställningsordningen kräver. Klagomål har upprepade gånger anförts på det sätt K genomfört undervisningen och hans attityd till akademisk grundutbildning och studenterna. Hans förmåga att organisera kunskapsmassan till kurser, engagera studenter till egen inlärning och kommunicera har starkt ifrågasatts liksom hans förmåga till samarbete med övriga lärare. Klagomålen har varit grava. Försök från institutionsledningen, fakultets- och universitetsledningen att ordna K:s pedagogiska verksamhet på andra sätt för att förbättra situationen har inte lett till önskat resultat. Hans faktiska deltagande i undervisning har under senare år till följd av problemen varit starkt begränsad. Anställningsnämnden kan därför för närvarande inte tillstyrka en befordran till universitetslektor då kravet på styrkt pedagogisk skicklighet inte uppfylls. Rektor instämmer för sin del i anställningsnämndens bedömning och konstaterar att K inte är behörig att inneha en anställning som universitetslektor. Av högskoleförordningen 4 kap 13 § framgår att "En adjunkt som är anställd tills vidare vid en högskola skall efter ansökan befordras till en anställning som lektor vid den högskolan, om adjunkten har behörighet för en sådan anställning". Villkoren för behörighet för en anställning som lektor framgår av högskoleförordningen 4 kap 7 § och innebär dels avlagd doktorsexamen, dels pedagogisk skicklighet. Universitetet har i sin anställningsordning (fastställd av universitetsstyrelsen 1998-12-16) angett att "pedagogisk skicklighet skall ha visats genom breda och gedigna kunskaper inom ämnet för anställningen. Pedagogisk skicklighet skall även ha vistas genom förmåga att sprida engagemang och intresse för ämnet, förmåga att strukturera och organisera kunskapsmassa till kurser, förmåga att aktivera studenter till egen inlärning, förmåga att kommunicera med studenter och andra lärare samt förmåga till helhetssyn och förnyelse". Rektor konstaterar i likhet med anställningsnämnden att K som är docent uppfyller kravet avlagd doktorsexamen för behörighet för en anställning som universitetslektor, däremot uppfyller K inte kravet på pedagogisk skicklighet. Den titulärbefordran som biträdande universitetslektor som K erhöll 1995 baserade sig på K:s redovisade meriter fram till 1995. — Kraven på pedagogisk skicklighet har ökat i och med högskoleförordningens nya lydelse, inte i och för sig genom nya formuleringar men till följd av att den pedagogiska skickligheten enligt propositionen skall ges ökad vikt och genom att förarbetena tillfört mer preciserade dimensioner för bedömning vilket avspeglas bland annat i universitetets anställningsordning. Anställningsnämndens bedömning av K:s pedagogiska skicklighet är även baserad på tiden från 1995 och framåt och vid en sammantagen bedömning över tiden är K:s brister så påtagliga att kravet på pedagogisk skicklighet inte kan anses vara uppfyllt. Rektor konstaterar för sin del att K har utvecklat en tilltagande pedagogisk oskicklighet efter 1995. X-institutionen har under en följd av år lagt ner stora ekonomiska och personella resurser för att stödja K på olika sätt för att komma till rätta med dessa brister dock utan att några förbättringar skett. På grund av K:s bristande tjänstbarhet har universitetet sedan ett drygt år tillbaka sökt uppnå en frivillig uppgörelse med K och berörd facklig organisation om entledigande från anställningen som universitetsadjunkt i [ämnet] X. K:s bristande tjänstbarhet har även varit föremål för information i universitetets personalansvarsnämnd.
K inkom med yttranden. Han bestred de påståenden som gjorts beträffande hans undervisning och anförde bland annat att universitetet vid sin prövning inte hade beaktat de meriter och erfarenheter han hade från andra universitet.
Överklagandenämnden yttrade
Skäl: I 4 kap. 7 § första stycket högskoleförordningen (1993:100) anges följande. Behörig att anställas som lektor inom annat än konstnärlig verksamhet är den som dels har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande vetenskaplig kompetens eller har någon annan yrkesskicklighet som är av betydelse med hänsyn till anställningens ämnesinnehåll och de arbetsuppgifter som skall ingå i anställningen, dels har visat pedagogisk skicklighet. I 4 kap. 7 § andra stycket högskoleförordningen anges att lika stor omsorg skall ägnas prövningen av den pedagogiska skickligheten som prövningen av andra behörighetsgrundande förhållanden enligt första stycket.
Av 4 kap. 13 § första stycket högskoleförordningen framgår att en adjunkt som är anställd tills vidare vid en högskola skall efter ansökan befordras till en anställning tills vidare som lektor vid den högskolan, om adjunkten har behörighet för en sådan anställning. Ämnesområdet för anställningen som lektor skall vara detsamma som för anställningen som adjunkt.
Enligt 4 kap. 21 § första stycket högskoleförordningen skall fakultetsnämnden eller motsvarande organ hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Av 4 kap. 25 § samma förordning följer bland annat att bestämmelsen i 4 kap. 21 § skall tillämpas vid ansökan om befordran enligt 4 kap. 13 § första stycket. Yttranden enligt 4 kap. 21 § behöver dock inte hämtas in, om det är uppenbart obehövligt för en prövning av frågan om befordran skall ske eller inte.
Överklagandenämnden gör följande bedömning.
K:s ansökan får anses innefatta en begäran om befordran till anställning som lektor enligt 4 kap. 13 § första stycket högskoleförordningen. Enligt de redovisade bestämmelserna skall härvid yttranden från två sakkunniga inhämtas om det inte kan anses uppenbart obehövligt för en prövning av frågan om befordran skall ske eller inte. Överklagandenämnden konstaterar att universitetet inte inhämtat sådana yttranden vad gäller K. Det bör i detta sammanhang understrykas att även om en sökandes behörighet i vetenskapligt hänseende är ostridig kan det finnas behov av yttranden såvitt avser den pedagogiska skickligheten. I föreliggande ärende får det emellertid — med hänsyn till de speciella omständigheter som framkommit vad gäller K:s lärargärning vid Y-universitetet efter 1995 — anses ha varit uppenbart obehövligt att inhämta yttranden från sakkunniga. Överklagandenämnden finner vid en sammanfattande bedömning av vad som anförts och i övrigt framkommit i ärendet att K för närvarande inte uppfyller kravet på pedagogisk skicklighet för befordran till anställning som lektor. Överklagandet skall därför avslås.
K:s yrkande om, som det får förstås, ekonomisk ersättning kan inte lagligen prövas av överklagandenämnden och skall därför avvisas.
Nämndens avgörande:
- Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.
- Överklagandenämnden för högskolan avvisar K:s yrkande om ekonomisk ersättning.
