
Stockholms universitet har vidhållit sitt beslut och har i yttrande anfört bl.a. följande. N N antogs till dåvarande juristlinjen enligt en äldre studieordning höstterminen 1983 och hans sista studieprestation på juristlinjen var hösten 1988. Han har inte ansökt om att få beviljat studieuppehåll utan var borta från studierna på eget bevåg och har nu ansökt om återkomst till studierna.
Enligt 12 kap. 2 § 10 samma förordning får till Överklagandenämnden för högskolan ett beslut att inte bevilja den som är antagen att få fortsätta sina studier efter studieuppehåll överklagas.
Överklagandenämnden gör följande bedömning.
Ett beslut om studieuppehåll bör, efter anmälan av studenten, ha fattats av aktuellt lärosäte innan studieuppehållet påbörjas. Om studenten återkommer och vill påbörja sina studier vid annan tidpunkt än den som framgår av det ursprungliga beslutet om studieuppehåll, kan detta föranleda ett nytt beslut från lärosätet i fråga om huruvida studenten ska få återuppta sina studier eller inte. Beslut av nu nämnd innebörd är överklagbara till Överklagandenämnden.
Någon rätt att få återuppta sina studier med stöd av ovan beskrivet regelverk föreligger inte för den som på eget bevåg — utan något lärosätets beslut om studieuppehåll — gjort ett studieavbrott. Överklagandenämnden kan inte överpröva beslut som avser studieavbrott.
Fråga är därför, för att avgöra om överklagandet kan prövas i sak, om N Ns frånvaro från studierna är att betrakta som ett studieuppehåll eller ett studieavbrott.
Av utredningen framgår att N N inte bedrivit några studier på juristprogrammet sedan 1988 och att universitetet aldrig beviljat honom något studieuppehåll. Hans frånvaro från studierna får därför betraktas som ett studieavbrott. Ett beslut att inte få återuppta studier efter studieavbrott är inte överklagbart till Överklagandenämnden. N Ns överklagande ska därför avvisas.
Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.