Överklagandenämnden för högskolan
Hem Om nämnden Att överklaga Information till högskolorna Avgöranden Adresser

Beslut 2010-06-11 (reg.nr 27-369-10)

Ansökan om befordran till anställning som professor. Frågan i ärendet var om ett lärosäte kunde vägra att sakkunniggranska ansökan enbart på den grunden att den sökande enligt lärosätet inte uppfyllde kravet på pedagogisk skicklighet.
Bakgrund
N N ansökte om att bli befordrad till anställning som professor i sociologi.

Anställningsnämnd 1 vid Luleå tekniska universitet avstyrkte bifall till N Ns  ansökan med hänvisning till att han inte uppfyllde kraven på pedagogisk skicklighet. Nämnden anförde därvid bl.a. att den var enig om att N N inte har någon erfarenhet av kvalificerad handledning, men var oenig vad gällde om N Ns ansökan skulle sakkunniggranskas eller inte. Efter en votering ansåg fyra av nämndens sex ledamöter att sakkunniggranskning var uppenbart obehövlig då N N inte uppfyllde de pedagogiska krav som ställs för en befordran till professor vid Luleå Tekniska universitet.

Rektor beslutade den 20 april 2010 att avslå N Ns ansökan om befordran till anställning som professor i sociologi.

Yrkande m.m.
N N har överklagat beslutet och yrkat bifall till sin ansökan.

Rektor har avstyrkt bifall till överklagandet och har därvid anfört bl.a. följande.

/.../Kommentar till beslutet att inte bevilja sakkunnigprövning och att avslå ansökan
I universitetets anställningsordning framgår att "befordran till professor förutsätter normalt erfarenhet av kvalificerad handledning, vilket innebär att den sökande har docentkompetens och har varit huvudhandledare för minst en doktorand fram till doktorsexamen" .

I beredningen av ärendet har det blivit klarlagt att N N inte har varit huvudhandledare för någon doktorand fram till examen. Han har dessutom ingen pågående handledning av doktorander och han har inte varit biträdande handledare för doktorander. Den handledning som han redovisat i sin ansökan av studenter på C och D-nivå kan inte jämföras med att ha huvudansvaret för handledning av doktorander.

Som jämförelse kan nämnas att sedan mars 2009 gäller att den som vill bli antagen som docent vid Luleå tekniska universitet bör ha varit biträdande handledare för minst en doktorand.
Har N N på annat sätt visat pedagogisk skicklighet som kan bedömas likvärdigt och vara på en nivå som är vedertagen för en professor i sociologi?

I hans ansökan framgår det att han i huvudsak har:

  • Undervisat på A, B, C nivå
  • Utformat en avslutningstermin på sociologiprogrammet, en termin som sedermera inte getts
  • Undervisat i en doktorandkurs i industrisociologi 5 p, 1998
  • Tillsammans med vårdhögskolan och socialt arbete i Umeå handlett C- och D uppsatser
  • Utvecklat nya kursplaner
  • Deltagit i en utvärdering av försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY), 1999.

Universitetet konstaterar att omfattningen av N Ns pedagogiska meriter inte har den progression som man kan vänta sig av någon som blev docent 2001 och som ansöker om befordran till professor 2010. Det finns ingen dokumentation i hans ansökan som styrker att han har visat annan pedagogisk skicklighet som kan uppväga den bristande erfarenheten av kvalificerad handledning. Han har inte varit sakkunnig vid lärarrekryteringar och befordransärenden som kan förväntas av erfarna docenter. Han har dessutom inte varit opponent vid disputationer inom ämnesområdet.

Prefekten vid institutionen for arbetsvetenskap har skriftligt framfört avvikande mening mot anställningsnämndens beslut där han anser att sökande har rätt att bli prövad om han så själv önskar i enlighet med gällande förordningar och lokala föreskrifter.

Universitetet är medvetet om rättigheten att bli prövad enligt HF 4 kap. Med anledning av detta har universitetet undersökt om N Ns övriga pedagogiska meriter kan anses vara tillräckliga för att bevilja sakkunnigprövning. Granskningen har tydligt visat att N Ns pedagogiska meriter inte är i närheten av den nivå som kan anses vara tillräcklig för en professor. Universitetet anser det klarlagt att det är uppenbart obehövligt att bevilja sakkunniggranskning för N N.

Slutsats
Rektors beslut att avslå N Ns ansökan om befordran till professor kvarstår../.../

N N har inkommit med slutligt yttrande och har därvid anfört bl.a. följande. Luleå tekniska universitet anför som anledning till avslagsbeslutet att han inte har handlett någon doktorand fram till disputation. I själva mallen för ansökan om befordran till anställning som professor anges dock endast "normalt", dvs. inte ens i universitetets egen mall är detta ett absolut krav. Han menar sig väl uppfylla kraven för befordran till professor. Hans styrka är den vetenskapliga skickligheten som inte ens nämns av universitetet.

Skäl
Enligt 4 kap. 5 § högskoleförordningen (1993:100) är den behörig att anställas som professor inom annat än konstnärlig verksamhet som har visat såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet. Lika stor omsorg ska ägnas prövningen av den pedagogiska skickligheten som prövningen av den vetenskapliga skickligheten. Av 4 kap. 11 § samma förordning framgår att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola efter ansökan ska befordras till en anställning tills vidare som professor vid den högskolan, om lektorn har behörighet för en sådan anställning.

Enligt 4 kap. 21 § första stycket högskoleförordningen ska fakultetsnämnden eller motsvarande organ hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Av 4 kap. 25 § samma förordning följer bland annat att bestämmelsen i 4 kap. 21 § ska tillämpas vid ansökan om befordran enligt 4 kap. 11 §. Yttranden enligt 4 kap. 21 § behöver dock inte hämtas in, om det är uppenbart obehövligt för en prövning av frågan om befordran ska ske eller inte.

I förevarande ärende har Luleå tekniska universitet inte föranstaltat om någon sakkunniggranskning med hänvisning till att detta var uppenbart obehövlig då N N enligt universitetet inte uppfyllde de pedagogiska krav som ställs för en befordran till professor vid Luleå Tekniska universitet.

Som framgår av det ovan anförda ska en lektor befordras om denne har behörighet för den högre befattningen. Befordran torde därmed närmast vara att betrakta som en rättighet för den lektor som har behörighet för anställning som professor. Sakkunnigutlåtanden är av central betydelse vid prövningen om den sökande är behörig eller inte. Att det krävs att det är uppenbart obehövligt för att inte föranstalta om en sakkunniggranskning är ett strängt krav. Även om N N såvitt framgår inte handlett någon doktorand fram till disputation och han enligt Luleå tekniska universitet inte uppvisat den progression i sin pedagogiska meritering som kan förväntas av någon som blev docent 2001, finner Överklagandenämnden inte att det utan sakkunniggranskning kan konstateras att N N inte uppfyller behörighetskraven för anställning som professor. På grund härav får det inte anses uppenbart obehövligt att inhämta yttranden enligt  4 kap. 21 § högskoleförordningen. Vid angivna förhållande skall det överklagade beslutet undanröjas och ärendet återförvisas till Luleå tekniska universitet för förnyad handläggning.

Nämndens avgörande
Överklagandenämnden för högskolan undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till Luleå tekniska universitet för förnyad handläggning.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.

Överklagandenämnden för högskolan, Box 7249, 103 89 Stockholm tfn 08-563 087 00, fax 08-563 087 10,
e-post onh@onh.se