 |
 |
 |
 |
 |
 |
Skriv ut
Beslut 2009-12-18 (reg.nr 451-477-09)
Bakgrund
N N antogs den 27 oktober 1999 som doktorand i immunologi vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet.
Medicinska fakultetens fakultetsnämnd vid Umeå universitet beslutade den 29 april 2009 att N N inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser, se bilaga 1.
Yrkanden m.m.
N N överklagar beslutet och yrkar att beslutet ska upphävas. Hon yrkar även att beslutet om indragning av hennes forskarutbildning som verkställdes år 2007 samt att själva utredningen som medicinska fakulteten genomförde under år 2009 ska upphävas. Till stöd för sin talan anför hon i huvudsak följande. Umeå universitet har oskäligt och otillbörligt berövat henne rätten att få avsluta sina forskarstudier och avlägga sin doktorsexamen. Vid tre tillfällen, genom hennes enträgna påstötningar, har universitetet bestämt datum för hennes disputation. Varje gång har dock universitetet satt käppar i hjulet för henne. Universitetet har hela tiden genom orimliga krav försökt bromsa disputationsprocessen och hoppats att hon ska ge upp. I november 1999 tilldelades hon försörjningsmedel för forskning inom kliniska ämnen under fyra år på heltid. Hösten 2001 antogs en manlig doktorand som har utsatt henne för trakasserier, sexuella trakasserier och hot. Varken hennes handledare eller avdelningschefen gjorde något reellt för att stoppa honom. Hon kontaktade själv Securitas, som i sin tur kontaktade säkerhetsavdelningen. Först i augusti 2003 startade säkerhetsavdelningen en utredning. Ansvariga vid institutionen uppmanades då att polisanmäla hoten. Hon var vid denna tid nästan färdig med sitt projekt och behövde bara tre, fyra månader i lugn och ro för att avsluta den laborativa delen av experimentet. Ett avtal om arbetstidsförläggningen upprättades. Avtalet innebar att hon skulle forska på kvällarna och att hon skulle flytta till ett annat labbrum. I januari 2004 lades förundersökningen, med anledning av lärosätets polisanmälan, ned. Universitetets utredning har inte heller lett till några disciplinära åtgärder. Hennes egna initiativ att koppla in säkerhetsavdelningen har i stället lett till att hennes handledare och hennes avdelningschef har blivit avogt inställda till henne. Tre av hennes planerade seminarier vid olika konferenser bokades av. Detta gjorde att hon den 13 maj 2004 bad om att få byta handledare, vilket hon inte fick. Hon bad då i stället om att få byta biträdande handledare, eftersom hennes biträdande handledare inte var insatt i hennes forskningsämne. Med hjälp av den professor, som senare skulle bli hennes biträdande handledare, fick hon möjlighet att i hans laboratorielokal slutföra sitt experiment. Hon var efter sommaren 2004 praktiskt klar med projektet och det återstod bara att hennes handledare skulle godkänna den teoretiska delen eller att han skulle bidra till att den teoretiska delen skulle bli möjlig att godkänna. Vid ett möte den 23 januari 2005 bestämdes en ny tid för disputation till juni 2005. Därefter har hennes handledare förhalat processen genom att två av hennes experiment har blivit inlåsta hos honom. Hennes handledare förnekade därefter att han fått manuset från henne för genomläsning och godkännande. Tiden gick och inget hände, men den 24 oktober 2005 bokade hennes biträdande handledare tid för disputation till den 2 juni 2006. Då var allt var klart från hennes sida utom själva kappan. Hon disputerade dock aldrig och hennes framarbetade forskningsresultat blev dessutom ett arbete i en annan doktorands avhandling. Hon har protesterat mot detta men inte fått någon respons. Den 11 oktober 2006 fick hon muntligen veta att universitetet från och med den 16 oktober 2006 inte hade några arbetsuppgifter för henne. Hon blev fråntagen samtliga arbetsuppgifter och avstängd från kontakten med studenterna. Hon försattes i isolering i sitt arbetsrum under nio månader och under tiden utsattes hon för psykisk misshandel, psykisk utpressning m.m. Den 10 juli 2007 fick hon via ett rekommenderat brev sitt uppsägningsbrev, där hon blivit uppsagd utan legitima skäl. Facket involverades i hennes uppsägningsärende. Hon bad att få möjlighet att under sin sex månader långa uppsägningstid förbereda sig och disputera. I väntan på besked fick hon den 11 september 2007 veta att hennes handledare hade sagt upp sig och den 3 oktober 2007 meddelade den biträdande handledaren att han avregistrerade sitt åtagande. Hon informerades därefter om att det var nästan omöjligt för henne att få disputera, men hon fick aldrig några formella beslut. Den 21 februari 2008 ombads hon att lämna tillbaka nycklarna till forskningsavdelningen, vilket hon gjorde. Hon anser att dekanus har brustit i sin roll som myndighetsperson. Hon har sedan september 2002 kämpat hårt och offrat mycket för att slutföra sitt projekt och disputera. Det är hennes färgpigment, kön och ålder som har varit fel i sammanhanget.
Umeå universitet bestrider i två yttranden bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Fakultetsnämnden har tagit upp ärendet till omprövning men har inte funnit något skäl att ompröva beslutet. Fakultetsnämnden har i sin utredning inhämtat yttranden från huvudhandledaren och den biträdande handledaren, den nuvarande prefekten för institutionen för klinisk mikrobiologi, två tidigare prefekter och forskarutbildningsnämndens förra ordförande. Lärosätet har fastställt en individuell studieplan för N Ns utbildning på forskarnivå. Trots de resurser som ställts till N Ns förfogande har hon inte presterat i relation till vad som anges i den individuella studieplanen. Uppgifter om den kränkande särbehandling som N N anser sig ha blivit utsatt för har framförts tidigare till universitetet. Uppgifterna har utretts i enlighet med universitetets handläggningsordning och de åtgärder som skäligen har kunnat krävas har vidtagits. Uppgifterna har prövats av rektor, Arbetsmiljöverket samt av Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Vad som framförts ändrar inte fakultetsnämndens uppfattning i ärendet, nämligen att N N väsentligen har åsidosatt sina åtaganden. Det har inte heller framkommit något som skulle innebära att fakultetsnämnden inte kan anses ha fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.
Umeå universitet har till det senare yttrande fogat ett föredragnings-PM från den 26 oktober 2004 avseende anmälan från N N om hot och trakasserier, Arbetsmiljöverkets beslut från den 8 oktober 2007 samt JämO:s beslut från den 1 november 2007.
Utredning
N N antogs som doktorand i oktober 1999. En individuell studieplan inklusive bilagor upprättades den 18 december 2001. Av studieplanen framgår bl.a. att det i litteraturkursen bör ingå relevant information inom avhandlingens område, dvs. immunologi, immunkemi, strålningsbiologi och cellbiologi med apoptos. Vidare framgår att hon ska delta i forskarutbildningskurser i immunologi, immunkemi och närliggande ämnen som är relevanta för avhandlingens innehåll eller kan utnyttjas metodologiskt. Kurserna bör omfatta 20-25 poäng. Resterande poäng, upp till 40 poäng, erhålls genom deltagande i avdelningens obligatoriska seminarier, deltagande i vetenskapliga möten och specialkurser. Av den till studieplanen bilagda forskarutbildningsplanen framgår att avhandlingen ska omfatta fyra till sex vetenskapliga originalarbeten publicerade i goda vetenskapliga tidskrifter och att N N ska vara huvudförfattare på flera av arbetena.
Av handlingarna i ärendet framkommer att N N slutade sin doktorandanställning den 31 maj 2002 på egen begäran och återgick till sin anställning som adjunkt. Hon fortsatte dock sitt forskningsarbete vid sidan av sin anställning. I september 2002 avlade hon licentiatexamen.
N Ns huvudhandledare och biträdande handledare begärde under hösten 2007 att få frånträda sig handledarskapet. Forskarutbildningsnämnden beslutade den 11 september respektive den 3 oktober 2007 att bifalla detta. Den dåvarande ordföranden i forskarutbildningsnämnden kallade den 13 december 2007 prefekterna vid de prekliniska institutionerna till ett möte för att undersöka möjligheterna att hitta en ny handledare. Enligt uppgifter från universitetet gick det inte att finna någon ny handledare.
Högskoleverket har, efter en anmälan från N N, i ett beslut från den 16 januari 2009 kritiserat lärosätet för att det i N Ns fall inte har tagit upp frågan om indragning av rätten till handledning och andra resurser till prövning (reg.nr 31-5638-08). Universitetet fattade därefter ett formellt beslut om indragning av N Ns handledningsresurser.
Skäl
Tillämpliga bestämmelser
I 4 kap. 18 § första stycket diskrimineringslagen (2008:567) anges bl.a. att ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman får, i fråga om utbildning enligt högskolelagen (1992:1434), överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 5 § första stycket, om beslutet avser indragning av handledare och andra resurser vid utbildning på forskarnivå.
Av andra stycket följer att om överklagandenämnden finner att det överklagade beslutet strider mot något av förbuden och att detta kan antas ha inverkat på utgången, ska beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning.
I 6 kap. 36 § högskoleförordningen (1993:100) (som före den 1 januari 2007 fanns i 8 kap. 8 § högskoleförordningen) anges att för varje doktorand ska det upprättas en individuell studieplan. Den ska beslutas av fakultetsnämnden efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare.
Den individuella studieplanen ska innehålla en tidsplan för doktorandens utbildning, uppgifter om hur doktorandens handledning är organiserad, en beskrivning av de åtaganden i övrigt som doktoranden och fakultetsnämnden har under utbildningstiden, och vad som i övrigt behövs för att utbildningen hela tiden ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt.
Den individuella studieplanen ska följas upp av fakultetsnämnden minst en gång varje år. Vid uppföljningen ska doktoranden och huvudhandledaren informera fakultetsnämnden om hur utbildningen framskrider. Fakultetsnämnden kan då eller vid något annat tillfälle när det är motiverat göra de ändringar i den individuella studieplanen som behövs. Utbildningstiden får förlängas bara om det finns särskilda skäl för det. Sådana skäl kan vara ledighet på grund av sjukdom, ledighet för tjänstgöring inom totalförsvaret eller för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer eller föräldraledighet. Innan en ändring görs ska doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig.
Doktoranden och huvudhandledaren ska skriftligen intyga att de har tagit del av den individuella studieplanen och de ändringar som görs i den.
I 6 kap. 37 § första stycket högskoleförordningen anges att om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, ska fakultetsnämnden besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för utbildningen. Innan ett sådant beslut fattas ska doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig. Prövningen ska göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen ska det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet ska vara skriftligt och motiverat.
Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 § högskolelagen). I förarbetena till de redovisade författningsbestämmelserna uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre ska få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen ska också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).
Överväganden
Överklagandenämnden för högskolan bedömer inledningsvis att den diskriminering som N N uppgett sig vara utsatt för huvudsakligen grundar sig på att N N inte anser att lärosätet har agerat på ett korrekt sätt i den situation som uppkommit mellan henne och en av hennes arbetskamrater. Överklagandenämnden konstaterar att händelserna mellan N N och hennes kollega är utredda av lärosätet, av Arbetsmiljöverket och av JämO. Universitetet har också anmält vissa händelser till polisen. Överklagandenämnden gör bedömningen att N N inte har visat att det föreligger någon sådan omständighet som ger anledning att anta att hon genom lärosätets beslut att dra in hennes handledning och övriga resurser har blivit utsatt för diskriminering. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som ger anledning till ett sådant antagande. Det saknas därför anledning att undanröja beslutet på denna grund.
N N anger att hon överklagar beslutet från den 29 april 2009, det egentliga beslutet att inte ge henne handledning från 2007 samt lärosätets utredning från år 2009. Även om det är utrett att N Ns handledning i praktiken upphörde under hösten 2007, kan Överklagandenämnden endast pröva det faktiska beslutet att dra in hennes rätt till handledning från den 29 april 2009. N Ns överklagande i de delar som gäller hennes handledares frånträdande år 2007 och universitets utredning ska därför avvisas.
Enligt den individuella studieplanen ska N N läsa forskarutbildningskurser omfattande 20-25 poäng och hennes avhandling ska omfatta 4-6 vetenskapliga originalarbeten publicerade i goda vetenskapliga tidskrifter. Detta har inte skett. N N har endast läst forskarutbildningskurser omfattande tio poäng samt redovisat tre vetenskapliga arbeten, varav det tredje inte anses färdigt av handledaren. N N har därför klart åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Frågan är då om N N i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden. Vid denna bedömning ska det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen.
Den individuella studieplanen har enligt Överklagandenämndens mening en något bristfällig utformning och anger inte tydligt universitets egna åtaganden gentemot N N. Av handlingarna framkommer att N N inte anser sig ha fått handledning i den omfattning som hon har rätt att kräva. Hennes handledare har i stället uttalat att N N inte har kommit på olika möten som hon har varit kallad till av sina handledare, vilket gjort det omöjligt för dem att handleda henne. I ärendet är ostridigt att N N sedan hösten 2007 inte har haft någon handledare eller biträdande handledare. Beslutet att dra in N Ns rätt till handledning och övriga resurser fattades dock först den 29 april 2009. Detta är naturligtvis en formell brist i universitetets agerande i ärendet, vilket också har kritiserats av Högskoleverket. Överklagandenämnden anser däremot att utredningen får anses visa att det har funnits stora brister från N Ns sida vad gäller hennes kommunikation med sina handledare. Denna bedömning bygger bl.a. på det brev från den 2 april 2004, där universitetet anger en rad olika konkreta åtgärder som N N måste vidta för att kommunikationen med hennes handledare rörande hennes forskningsresultat ska kunna fungera. Trots detta har kommunikationen inte fungerat, vilket bl.a. har medfört att universitetet inte har haft möjlighet att följa upp hur hennes forskningsarbete fortskrider. Av handlingarna framkommer vidare att N N på egen begäran bett att få byta biträdande handledare. Denna begäran har beviljats av universitetet. Överklagandenämnden gör därför bedömningen att utredningen får anses visa att universitetet har erbjudit N N handledning i sådan omfattning som hon skäligen har rätt att kräva.
N N har åberopat att hon har känt sig hotad av en kollega på sin arbetsplats, vilket har påverkat hennes arbetssituation. N N och universitetet har skilda uppfattningar i frågan om de åtgärder som universitetet har vidtagit med anledning av dessa hot är tillräckliga, för att N N ska kunna bli klar med sin avhandling. Överklagandenämnden ifrågasätter inte att N N har upplevt sig ha en mycket svår situation på sin arbetsplats. Överklagandenämnden anser dock att det får anses utrett att universitetet har vidtagit en rad olika åtgärder för att försöka underlätta situationen för N N, så att hon skulle kunna bli klar med sin avhandling. Dessa åtgärder innefattar bl.a. byte av lokaler. Universitetet får därför anses ha fullgjort sina åtaganden gentemot N N.
Det har i övrigt inte framkommit någon godtagbar förklaring till varför N N inte har fullgjort sina åtaganden. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet finner Överklagandenämnden därför att N N i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Universitetet har därför haft fog för sitt beslut att N N inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Överklagandet ska därför avslås.
Nämndens avgörande
Överklagandenämnden för högskolan avvisar N Ns överklagande i de delar som avser hennes handledares frånträdande år 2007 och universitets utredning från år 2009.
Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet i övrigt.
Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.
