Beslut 2009-12-18 (reg.nr 451-1030-09)

Karolinska institutets styrelse för forskarutbildning (FUS) beslutade den 12 maj 2009 att N N inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser från och med den 1 juni 2009. Universitetet motiverade beslutet med att N N väsentligen åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Yrkanden m.m.
N N överklagar beslutet och yrkar att beslutet ska upphävas. Till stöd för sin talan anför hon i huvudsak följande. Beslutet innehåller inte någon motivering. I augusti 2008 fick hon veta att hon inte längre var välkommen tillbaka till sin handledares laboratorium. Han gjorde klart att detta var ett slutligt beslut från hans sida och att frågan om handledning inte var öppen för diskussion. Han har fattat sitt beslut utifrån de kränkande uttalanden som en av hennes doktorandkollegor har gjort, om att hon skulle ha utsatt sin kollega för hot och attacker. Detta är felaktigt och det är därför fel att utesluta henne från forskningsgruppen. Om de anklagelser som riktats mot henne vore sanna eller trovärdiga borde hon ha blivit avstängd från sina doktorandstudier, inte fråntagen sin rätt till handledning. Hon har inte åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, vilket krävs för att handledningen och andra resurser ska kunna dras in. Det projekt som var inskrivet i hennes individuella studieplan övergavs helt enkelt av hennes handledare. Ingen svarade på varför hon inte kunde fortsätta på sitt projekt i enlighet med den individuella studieplanen. Hon har förlorat ett år och åtta månaders forskning i och med detta, trots att det enda hon vill är att få möjlighet att fortsätta sitt arbete i sin handledares laboratorium. Hon tvingades på egen hand leta efter en ny handledare. Hon har dock insett att A A och B B inte kan bli hennes nya handledare respektive biträdande handledare. Anledningen till detta är att den av A A reviderade individuella studieplanen är felaktig. De kommer inte heller att kunna övervaka hennes projekt, eftersom de saknar den vetenskapliga kunskap som hennes projekt kräver. De två tilltänkta handledarna är inte molekylärbiologer och de har aldrig arbetat med zebrafiskar, som hennes projekt är inriktat på. Det har tagit tid för henne att inse att hennes tilltänkta handledare inte gör det arbete som de ska göra. Den projektplan som A A föreslog var inte särskilt vetenskaplig eller genomtänkt. Den hade också varit omöjlig för henne att genomföra i hans laboratorium, eftersom laboratoriet saknar vissa för henne nödvändiga redskap. Hon har försökt påtala felaktigheterna i projektplanen för A A, men han har ignorerat detta. Hon kan inte arbeta under sådana omständigheter. Eftersom någon individuell studieplan som gäller A As laboratorium aldrig har kommit till stånd så kan hon inte ha åsidosatt några åtaganden i denna studieplan. Hon förstår därför inte hur hennes handledareresurser kan dras tillbaka och önskar således få möjlighet att fortsätta leta efter en annan handledare och ett annat laboratorium. Det har vidare också förekommit fel vid handläggningen av hennes ärende. Samtliga handlingar skickades inte ut till ledamöterna i FUS inför beslutet. De fick heller inte tillräckligt med tid på sig att sätta sig in i hennes ärende. Ärendet har handlagts av en person som inte ens är ledamot i FUS. Hon har dessutom skickat ut ett beslutsförslag till ledamöterna inför sammanträdet som talar om hur de bör rösta. Detta beslutsförslag borde i stället ha skrivits av någon opartisk utomstående.

KI bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. KI har vinnlagt sig om att erbjuda N N en utbildning på forskarnivå av god kvalitet. En sådan utbildning omfattar såväl teoretisk utbildning inom det valda ämnet som en praktisk träning i forskning av vetenskapligt hög kvalitet. En god utbildning på forskarnivå förutsätter även en tydlig individuell studieplan, fullgod handledning och en bra studie- och arbetsmiljö. När samarbetsproblem uppstod i den forskargrupp som N N och hennes huvudhandledare, C C, tillhörde gjordes först omfattande försök att lösa situationen inom gruppen med hjälp av psykologstöd. Dessa försök pågick under vårterminen 2008. I samband med terminsstarten höstterminen 2008 blev det tydligt att dessa ansträngningar inte nått önskat resultat. En redogörelse från en annan doktorand i gruppen ledde till att C C vände sig till prefekten, som inledde ett arbete med att hitta alternativa lösningar inom ramen för den individuella studieplanen. Det blev slutligen uppenbart att det inte längre var möjligt att erbjuda N N handledning och vad som i övrigt behövdes inom C Cs forskargrupp. Ytterligare försök att hitta nya handledare och en arbetsplats åt N N så att hon kunde fullfölja sina studier inom ramen för den ursprungliga individuella studieplanen visade sig fruktlösa. Prefekten bedömde därmed att ett handledarbyte och en revidering av studieplanen var nödvändig. Under hela denna process var N N involverad för att säkerställa att de förväntningar hon kunde tänkas ha på en ny handledare skulle kunna tillmötesgås så långt som möjligt. N N visade under denna tid ambivalens till handledarbytet och till bytet av forskningsgrupp. I direkta samtal om den uppkomna situationen sa hon sig vara fullt medveten om att ett fortsatt arbete inom gruppen inte längre var möjligt och att det bästa för henne vore att hitta en ny lösning. Samtidigt sa hon att hon inte kunde förstå varför hon skulle vara tvungen att byta handledare. I flera e-postmeddelande säger hon att hon absolut vill fortsätta sin utbildning i gruppen med C C som handledare.

A A var en av de handledare som N N själv föreslog som ett möjligt alternativ. A A och forskningsmiljön kring honom bedömdes svara väl mot det behov av vetenskaplig kompetens, erfarenhet av doktorandhandledning och stabilitet som prefekten ansåg förelåg mot bakgrund av erfarenheterna från den tidigare forskningsgruppen. Efter att ha träffat och diskuterat med A A och flera av hans medarbetare sa N N vid ett möte med dekanus m.fl. att hon trodde att hon skulle komma att trivas och fungera väl i denna grupp. Prefekten gick därför vidare med de kontakterna. A A fick i uppdrag att, i samarbete med N N, utarbeta en reviderad individuell studieplan anpassad till N Ns kompetens, forskningsintresse och gruppens sammansättning. Under perioden mellan november 2008 och januari 2009 uttryckte N N en osäkerhet med sin situation. Såväl den involverade psykologen som dekanus erbjöd samtal och möten. N N erbjöds också en kontaktperson vid studenthälsan. Den 12 mars 2009 diskuterades en preliminär reviderad individuell studieplan under ett möte mellan bl.a. N N, A A och B B, i närvaro av dekanus. De enades om att planen i huvudsak var bra, men också om att några mindre ändringar i forskningsplanen skulle göras. Ett färdigt förslag på en reviderad studieplan inklusive en reviderad forskningsplan skickades till dekanus den 16 mars 2009. Den 19 och 20 mars 2009 meddelade N N A A att hon inte längre hade något förtroende för B B som biträdande handledare. Hon meddelade också att hon inte hade för avsikt att fortsätta sina studier enligt den reviderade studieplanen och att hon inte ville diskutera detta vidare med A A .

Som svar på N Ns olika påstående i överklagandet anför KI bl.a. följande:

• Beslutet var skriftligt och N N har fått ta del av denna information. Om ledamöterna inför beslutet inte hade hunnit läsa in sig tillräckligt på ärendet hade ärendet kunnat bordläggas.
• Händelserna i augusti 2008 var inte en plötsligt uppkommen situation. En psykolog var sedan våren 2008 engagerad i arbetet med att försöka få till stånd en fungerande arbetssituation i gruppen. Intensiva insatser gjordes av KI, bl.a. i form av parvisa och enskilda samtal med de berörda personerna och den ansvariga psykologen.
• N Ns uppfattning att det inte ligger något i det som förts fram mot hennes uppförande i gruppen eftersom hon inte har stängts av från utbildningen är felaktig. Det har förekommit allvarliga samarbetsproblem i gruppen. N N följde inte överenskommelsen, som innebar att frågor mellan henne och den berörda doktorandkollegan skulle hanteras av handledaren och inte direkt mellan doktoranderna. Detta ledde bl.a. till slutsatsen att det inte var möjligt att erbjuda N N en utbildning inom den aktuella gruppen. Enligt KI:s erfarenhet från liknande situationer utesluter inte denna situation att N N skulle kunna fullfölja sina studier i en annan grupp. Detta får anses som ett normalt sätt att hantera en konfliktsituation när det visat sig att den inte går att lösa på annat sätt.
• Under hela processen har först prefekten och därefter dekanus försökt förklara för N N varför hon inte har kunnat fortsätta med det forskningsprojekt som beskrevs i hennes individuella studieplan. Projektet är intimt beroende av expertisen inom C C grupp och det har, trots omfattande försök från såväl prefekt som N N själv, inte varit möjligt att hitta någon som kunnat överta handledningen inom det ursprungliga projektet. N N uppmanades vid mötet den 24 november 2008 med dekanus att sammanställa resultaten för de försök hon redan gjort. Detta för att prefekten skulle kunna bedöma hennes möjligheter att gå vidare och skriva en färdig vetenskaplig artikel på det materialet, eventuellt i samarbete med C C genom prefektens förmedling. N N sade sig vara villig att göra en sådan sammanställning, men fullföljde inte detta. Även i diskussionerna kring den reviderade studieplanen lämnade man öppet för en framtida revidering, där det skulle vara möjligt att ta med resultaten av de försök som redan gjorts. Vid flera tillfällen har det betonats att den erfarenhet och de kunskaper som N N uppnått under sin första tid som doktorand inte skulle vara bortkastade. Den reviderade studieplanen tog också med de kurser som hon redan genomgått.
• Prefekten har ansträngt sig för att hitta en ny huvudhandledare, vilket framgår av prefektens kommentar till överklagandeskrivelsen.  
• N N godkände förslaget till individuell studieplan inklusive en projektplan vid mötet med handledarna och dekanus den 12 mars 2009. Prefekten vid institutionen för neurovetenskap bedömde planen som väl genomarbetad och påpekade att planen tog upp de faktorer som N N lyfter fram i sitt överklagande (kompetens i molekylärbiologi och viss laboratorieutrustning) och att det fanns väl genomarbetade förslag på dessa punkter. Valet av ämne och inriktning gjordes i samråd med N N och med avsikt att ta till vara hennes specifika kompetens och redan genomgångna utbildning.
• De försök som har gjorts för att skapa förutsättningar för N Ns fortsatta utbildning inom KI har varit fruktlösa och det är tydligt att N N genom sin inställning har bidragit till misslyckandet. Möjligheterna att erbjuda en forskarutbildning har uttömts och N N har, genom eget val, avsagt sig den möjlighet som till sist stod till buds. Om N N ändå skulle hitta en ny grupp och handledare inom KI, kan hon ansöka om att återfå de resurser som krävs för att återuppta sina studier.
• Det är normalt förfarande att en handläggare är föredragande och huvudansvarig för beredningen av ett ärende. All beredning har dock i detta fall skett i nära samråd med dekanus för forskarutbildningen. Av prefektens framställan till FUS framgår att han bedömt förslaget till projektplan på N N s egen begäran. Han bedömde den som intressant och genomförbar, även om den kanske var något ambitiös i förhållande till en doktorandutbildning. Den skulle dock lätt kunna modifieras, vilket han också informerade N N om. Det fanns följaktligen inget skäl för fakultetsnämnden att ifrågasätta det vetenskapliga innehållet i den föreslagna individuella studieplanen.
• Några ytterligare yttrande från de olika handledarna begärdes inte in inför FUS:s beslut, eftersom de yttrat sig under processens gång.

KI har till sitt yttrande fogat bl.a. underlaget för FUS:s beslut, en redogörelse från psykologen Eva Flodström, en redogörelse från en av N Ns doktorandkollegor, prefektens beslut om revidering av individuella studieplanen, prefektens kompletterande kommentarer till överklagandet, minnesanteckningar från den 24 november 2009 och från den 12 mars 2009 samt ett e-postmeddelande från A A.

N N har inkommit med en slutlig skrivelse.

Tillämpliga bestämmelser
I 6 kap. 36 § högskoleförordningen (1993:100) anges att för varje doktorand ska det upprättas en individuell studieplan. Den ska beslutas av fakultetsnämnden efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare.

Den individuella studieplanen ska innehålla en tidsplan för doktorandens utbildning, uppgifter om hur doktorandens handledning är organiserad, en beskrivning av de åtaganden i övrigt som doktoranden och fakultetsnämnden har under utbildningstiden, och vad som i övrigt behövs för att utbildningen hela tiden ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt.

Den individuella studieplanen ska följas upp av fakultetsnämnden minst en gång varje år. Vid uppföljningen ska doktoranden och huvudhandledaren informera fakultetsnämnden om hur utbildningen framskrider. Fakultetsnämnden kan då eller vid något annat tillfälle när det är motiverat göra de ändringar i den individuella studieplanen som behövs. Utbildningstiden får förlängas bara om det finns särskilda skäl för det. Sådana skäl kan vara ledighet på grund av sjukdom, ledighet för tjänstgöring inom totalförsvaret eller för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer eller föräldraledighet. Innan en ändring görs ska doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig.

Doktoranden och huvudhandledaren ska skriftligen intyga att de har tagit del av den individuella studieplanen och de ändringar som görs i den.

I 6 kap. 37 § första stycket högskoleförordningen anges att om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, ska fakultetsnämnden besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för utbildningen. Innan ett sådant beslut fattas ska doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig. Prövningen ska göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen ska det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet ska vara skriftligt och motiverat.

Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 § högskolelagen). I förarbetena till de redovisade författningsbestämmelserna uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre ska få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen ska också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).

Skäl
Överklagandenämnden för högskolan bedömer inledningsvis att det inte förekommit någon brist i universitetets handläggning av ärendet som föranleder Överklagandenämnden att undanröja det överklagade beslutet av formella skäl.

Det finns inte något i handlingarna som tyder på att N N rent studie- eller forskningsmässigt inte skulle ha följt sin individuella studieplan fram till dess att hennes handledare frånträdde handledarskapet. Frågan är i stället om N N genom sitt personliga agerande i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Av handlingarna framgår inte exakt vad som har hänt mellan N N, en av hennes doktorandkollegor och hennes tidigare handledare C C. Det får dock anses utrett att det har förekommit en allvarlig konflikt mellan åtminstone N N och en av hennes doktorandkollegor. Det verkar också ha förekommit betydande samarbetssvårigheter mellan N N och C C. KI har sett allvarligt på situationen och bl.a. låtit de berörda parterna i konflikten samtala med en psykolog.

Med hjälp av psykologsamtalen kom parterna överens om hur det skulle förhålla sig till varandra. Det framgår därefter inte exakt vad det är som har hänt, men det framkommer att det har skett vissa överträdelser av dessa överenskommelser. Med hänsyn till den utredning som finns i ärendet bedömer Överklagandenämnden att det inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta KI:s bedömning i denna del, dvs. att det huvudsakligen får anses vara N N som har överträtt överenskommelserna. Dessa överträdelser har resulterat i att N Ns tidigare handledare har bedömt situationen så allvarlig att han inte har ansett sig kunna fortsätta utöva sitt handledarskap. Med tanke på de åtgärder som har vidtagits från lärosätets sida finner inte Överklagandenämnden anledning att ifrågasätta att situationen har varit av allvarlig karaktär. C C frånträdande som handledare fick till följd att det saknades möjlighet för N N att fortsätta forska i hans forskargrupp. Vid en samlad bedömning anser Överklagandenämnden att N N, genom att handla på ett sådant sätt att hon inte längre kan ingå i sin handledares forskargrupp, måste anses ha åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. För att kunna avgöra om hon i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden måste nämnden också pröva om universitetet har fullgjort sina åtaganden gentemot N N.

I stället för att undersöka möjligheten att vidta disciplinära åtgärder mot N N har KI givit N N möjlighet att byta handledare, forskningsgrupp och att revidera sin individuella studieplan, för att hon på så sätt ska kunna slutföra forskarstudierna. Av handlingarna i ärendet framkommer inte annat än att lärosätet har bistått N N med att finna en ny lämplig handledare och biträdande handledare. Av handlingarna framgår också att N N har vacklat i frågan om byte av handledare. Hon har dock slutligen uttalat att de personer som är tilltänkta som hennes nya handledare inte har tillräckligt med kunskaper inom det område där hon bedriver sin forskning för att erbjuda henne adekvat handledning. Hon har därför inte skrivit under det reviderade förslaget på en individuell studieplan. Det är dock utrett att de tilltänkta handledarna har utarbetat denna reviderade studieplan tillsammans med N N. Bedömningen av handledarnas kompetens delas inte av KI.

Enligt förslaget till en reviderad individuell studieplan skulle N N s disputation komma att skjutas fram ungefär åtta månader jämfört med den ursprungliga individuella studieplanen. Detta är naturligtvis olyckligt för N N. Överklagandenämnden anser dock att KI, i det nya reviderade förslaget till individuell studieplan, ändå har ansträngt sig för att N N s studietid ska bli så kort som möjligt under de rådande omständigheterna. Med hänsyn till de åtgärder som universitetet har vidtagit för att erbjuda N N möjlighet att slutföra sina forskarstudier får KI vid en samlad bedömning anses ha fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Det har i övrigt inte framkommit någon godtagbar förklaring till varför N N inte har fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet finner Överklagandenämnden därför att N N i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Universitetet har därför haft fog för sitt beslut att hon inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Överklagandet ska därför avslås.

Nämndens avgörande
Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.