
Det framgår av 12 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100) att Överklagandenämnden, när det är fråga om utbildning, prövar beslut om behörighet, tillgodoräknande av utbildning eller yrkesverksamhet, befrielse från utbildningsmoment, indragning av resurser för doktorander, examens- eller kursbevis samt beslut om anstånd med studiestart eller studieuppehåll. Även i diskrimineringslagen (2008:567) anges att vissa beslut av en högskola kan överklagas till Överklagandenämnden. Besluten som kan prövas rör i olika avseenden studenter och doktorander på alla de tre nivåer av utbildning som finns, grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå.
Utredaren tar när det gäller överklaganden endast upp examensbevis. Dessa ska enligt utredarens förslag utgöras av s.k. dubbla examina, dvs. varje utfärdande lärosäte gör en självständig prövning mot de regler som är tillämpliga. Överklagandenämnden har inget att invända mot den slutsats som utredaren drar vad gäller gemensamma examina mellan ett svenskt och ett utländskt lärosäte. Utredaren har angett att i ett sådant fall prövar Överklagandenämnden det svenska lärosätets beslut om avslag på ansökan om examen i förhållande till den svenska examensordningen.
Genom de författningsförslag som läggs blir det också möjligt för två svenska lärosäten att ge gemensamma program som kan leda till gemensamma examina. Utredaren har dock inte beskrivit konsekvenserna vad gäller överklaganden av gemensamma examensbevis utfärdade av två svenska lärosäten. Även här är det fråga om dubbla examina — och därmed också två beslut som kan prövas av nämnden.
Av utredningen framgår att ett svenskt lärosäte ska kunna överlåta förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning till ett annat svenskt eller utländskt lärosäte. När det gäller samarbete med utländska lärosäten anser utredaren att det utländska lärosätet inte kan utfärda en svensk examen, men det framgår inte av utredningen om ett svenskt lärosäte kan utfärda en examen åt ett annat svenskt lärosäte. Denna fråga behöver därför klargöras ytterligare.
Utredningens förslag väcker frågor kring tillämpningen av beslut som rör studenter och doktorander i de fall som besluten kan överklagas till Överklagandenämnden. I utredningen anges att för studenten ska tillämpas de bestämmelser som gäller på det lärosäte där studenten läser en kurs. Flera av de beslut som kan överklagas kan dock ha giltighet för ett helt program eller över flera terminer eller kurser. Exempel på sådana beslut är beslut om behörighet, studieuppehåll eller anstånd med studiestarten. Ett annat exempel är beslut om indragning av resurser för doktorander.
Ett konkret exempel är om ett svenskt lärosäte till ett utländskt lärosäte överlämnar förvaltningsuppgiften att anta studenter till det gemensamma programmet. En del av antagningsbeslutet är prövningen om studenten uppfyller behörighetskraven för tillträde till programmet. Ett beslut av ett svenskt, statligt, lärosäte att en student inte uppfyller behörighetskraven kan överklagas till Överklagandenämnden. Är innebörden av att lärosätet överlämnat förvaltningsuppgiften att det utländska lärosätets beslut inte går att överklaga till Överklagandenämnden? Denna fråga anser nämnden behöver belysas ytterligare.
Utredaren har understrukit vikten av att frågor om studenternas rättssäkerhet regleras i överenskommelser, men går inte närmare in på de rättsliga konsekvenserna av överenskommelserna. Överklagandenämnden anser att frågan om rätten att överklaga beslut som fattas av svenska lärosäten inte kan regleras genom överenskommelser.
Sammantaget finner nämnden att utredningen behöver kompletteras i flera viktiga avseenden innan de föreslagna förändringarna genomförs. En sådan utredning bör samordnas med de eventuella författningsändringar som kan bli aktuella med anledningen av utredningen Självständiga lärosäten (SOU 2008:104).